Jag älskar Sverige! För att inte tala om svensk kultur - en mänsklighetens prydnad som måste skyddas med alla till buds stående medel. Därför har jag tagit mig friheten att sammanställa en kort lista över företeelser vi bör slå vakt om, eftersom de på ett eller annat sätt måste anses utpräglat svenska, historiskt eller kulturellt sett. Kort sagt sådant som till varje pris måste bevaras och absolut inte får förstöras av inträngande välsk (ett gammalt svenskt ord för utländsk) skadlig påverkan:
- Tidelag - ett typiskt svenskt brott, åtminstone på 1600-talet. Det var mångdubbelt fler män som avrättades för att ha tyckt otillbörligt mycket om t ex kossor och får, än kvinnor som dömdes för trolldomsbrott. I Norge hade man under samma period nästan inte ett enda fall av denna något missriktade kärlekshandling, varför den självklart måste anses vara - just det: svensk.
- Rasbiologi - en akademisk disciplin som studerade "människoraser", t ex genom att mäta skallars form, omkrets o s v. Var tror ni världens första rasbiologiska institut inrättades? I Tyskland på 30-talet, kanske? Nix: rätt svar är Uppsala. Och redan 1921, om ni undrar. Heja Sverige!
- Porrfilm - vem minns inte "Fäbodjäntan"? Finns det något svenskare? Ja, det skulle väl vara falukorv och tut-i-luren i så fall...
- Snus - nej, det är inte något som är unikt eller typiskt svenskt. Däremot är det tämligen osannolikt - för att inte säga omöjligt - att föreställa sig en full svensk kille ute på stan vrålande tja-lala-lala utan snus på tänderna. Man skulle alltså kunna säga att det är typiskt vissa svenskar att stoppa truten full med blöt tobak för att sedan bete sig som imbecilla babianer. (Och förlåt, mina snusande vänner! Jag räknar inte in er bland dessa grobianer!)
- Midsommar - en hednisk högtid som i våra dagar mest går ut på att dricka sprit, kladda på grannens fru samt till falsksång med text om stjärtlösa groddjur dansa obeskrivligt fånigt runt en blomsterklädd fallossymbol. Jag säger det igen: heja Sverige!!!
Det är alltså detta som vi bör skydda från utländsk påverkan, bland mycket annat. Som exempelvis den ursvenska dragspelsmusiken. Dragspelet är förresten ett ganska nytt påfund som kom till Sverige från Tyskland på 1800-talet, ersättande den mer svårstämda (in)hemska säckpipan - med ursprung i mellanöstern - som allmogeinstrument. Eller den lika ursvenska hambon, som visst råkar vara en vidareutveckling ur polskan, som i sin tur kommer från... ja, gissa?
Men nu ska jag inte sitta här och göra mig lustig över människors (5,7%) oro. Jag själv är också en aning bekymrad över att vår unika kultur håller på att drunkna i en formlig störtflod av "välska seder".
Men ärligt talat: det är väl knappast den muslimska kulturimperialismen som översvämmar oss med nya, kommersiella högtider som halloween (eller "halogen" som en bekant till mig brukar kalla den), tjock-tomtar, brun sockerdricka, undermålig masskukltur (oj, en medveten felstavning?) samt ytterst politiskt korrekta, polerade sitcoms med skratt på burk som förvandlar oss alla till dreglande miffon? Det är bara en fundering...
Sverige är en kokande gryta av olikheter snarare än likheter, och så har det alltid varit. Läs på om ni tror annorlunda. Så varför denna plötsliga vilja att ändra på det gamla och invanda? Varför denna pappskalleskräck för ofrånkomliga influenser?
Jag har naturligtvis inga bra svar på de där frågorna, men i likhet med min romanfigur Erik Johannesson känner jag mig ibland bara så kräkfärdigt trött på alltsammans att jag måste kanalisera frustrationen på ett eller annat sätt. Precis så här känns det i mitt inre när dumargumenten börjar vissla runt öronen, dessvärre ett alltför vanligt förekommande fenomen nuförtiden:
