Bengt i koma - lättläst

Ibland påpekas det att språket i mina bloggtexter eller böcker är för invecklat och tillkonstrat. Och det är förstås klart: det är ju inte alla som tycker att det är lika roligt att leka med ord och formuleringar som jag gör. Nå; denna konstruktiva kritik har jag - som den lyhörde, omtyckte och vackre person jag nu en gång är - tagit åt mig, varför dagens inlägg blir en lättläst version av Bengt i koma. Jajamensan: hela boken. Så om ni har planer på att läsa den (i original) eller kanske rent av redan håller på med den i ljudboksform (hej kusin Jesper) avråder jag starkt från att läsa vidare. Såvida ni inte vill ta en genväg för att sedan kunna säga att ni har läst boken när jag frågar. Alltså: nedanstående text innehåller så kallade spoilers, och nu är ni sålunda varnade.

Bengt sover hårt

av Hans Svensson

Jag heter Bengt. Min fru heter Maria. Hon har två vänner. De heter Jhonas och Pernilla. Pernilla är dum. Jhonas är dummare.

Nu ska vi grilla. Jhonas häller ut öl. Jag får ström i kroppen. Min kropp somnar hårt. Jhonas svär högt. Jag står bredvid och ser på.

Min kropp åker till sjukhuset. Jag följer efter. Doktor Börje försöker väcka mig. Det går inte. Maria åker hem.

Nästa dag kommer Ulrik E Gladh. Han är min chef. Han frågar Maria hur jag mår. Sedan säger han andra dumma saker. Maria blir arg. Hon slår honom i huvudet med frukt. Då blir han också arg. Jag skrattar och säger fula ord. Men ingen hör.

Monza kommer till sjukhuset. Han har försökt döda sig själv. Doktor Börje tycker inte om honom. Doktor Börje tar fram en kniv och sovpiller. Sedan går han. Monza dödar sig själv på riktigt. Ingen ser. Ingen stoppar honom.

Jhonas hämtar Maria med rostig bil. De ska köra till sjukhuset. Jhonas kör fort. Maria kräks. Jhonas får städa bilen.

Pernilla kommer till sjukhuset. Jag vaknar. Nu kommer Jhonas och Maria också. Det blir bråk. Jag somnar hårt igen. Pernilla skäller på Jhonas. Hon säger: du får inte komma hem!

Nu träffar jag Monza. Han är död. Men vi pratar ändå. Jhonas följer med Maria hem. Jag kommer hem senare. Då ligger Jhonas i min säng. Maria också. Fast under Jhonas. Jag blir arg och ledsen. En lampa säger poff. Maria tror att hon ser mig. Hon blir rädd. Jhonas får gå hem.

Jag flyger hem till Pernilla. Hon väntar på Jhonas. Han kommer inte. Då spökar det i lägenheten. Det är jag som skojar. Då kommer Jhonas. Hans porslinsfigurer går sönder. Han blir arg. Jättearg. Han slår Pernilla. Sedan åker han igen. Jag stänger in Pernilla.

Nästa dag kommer Maria. Hon hämtar Pernilla. Jag försöker följa med. Det går inte. Det brinner utanför lägenheten. Jag kommer inte ut.
Jhonas kommer hem. Han blir arg igen. Då spökar det mer. Han får en bok i huvudet. Stereon spelar dålig musik. Riktigt dålig. Michael Bolton. Den spelar högt. Jhonas blir inte glad.

Då kommer Jossan och Magnus. Jossan kan se saker som inte finns. Hon ska hjälpa Jhonas. Men då kommer Pernilla och Maria också hem. Sedan tycker ingen om Jhonas längre. Han måste gå ut.

Nu pratar Jossan i ett glas. Jag flyttar runt glaset. Hon ställer frågor. Jag svarar. Plötsligt ser jag ett ljus. Jag vill gå dit. Men då kommer någon och tar mig. Han heter Calle. Han drar ut mig i elden.

Calle pratar med mig. Han visar att elden inte finns. Jag andas ut. Vi flyger upp i ett högt torn av sten. Det heter Kärnan. Calle förklarar saker. Jag förstår inte. Då blir han arg. Och glad. Och arg igen. Sedan flyger vi till en drinkbar. Där finns Jhonas. Där finns Ulrik E Gladh. Där finns doktor Börje. Calle gör så att de dansar. Det blir en löjlig dans. Jhonas börjar slåss. Ulrik E Gladh tar av sig byxorna. Doktor Börje slår Jhonas. Det är inte meningen. Men Jhonas blir ändå arg. Han skär doktor Börje med en trasig flaska. Doktor Börje dör. Jossan kommer. Doktor Börje är hennes bror. Hon blir ledsen. Polisen tar Jhonas. Han ångrar sig.

Calle skrattar. Han tycker om när otäcka saker händer. Det gör inte jag. Då tar Calle med mig till Körsbärsgården. Körsbärsgården är ett hem för gamla människor som har glömt hur man tänker.

På Körsbärsgården bor Signe. Tage, Mildred och Brita också. Mildred bråkar med de andra. Ingen ser. Signe vill ha kaffe men får bara torr blöja. Tage vill sova men får inte för Mildred. Brita är rädd och säger hjälp. Mildred tar Britas tänder. Hon slänger dem på golvet. Personal kommer. Mildred får beröm. Signe vill ha kaffe. Calle skrattar igen. Han räcker tunga åt Signe. Signe får gå och lägga sig. Utan kaffe.

Jag förstår ingenting. Calle blir arg igen. Och glad. Och arg. Han tar med mig till en försvunnen kyrka. Där bor Andreas. Han var chef för ett kyrkohus som inte finns längre. Han säger välkommen Bengt. Calle går sin väg. Jag stannar. Andreas pratar länge. Jag frågar saker. Han förklarar. Jag förstår plötsligt. Andreas visar ett ljus. Jag går in i det. Då dör min kropp.

Maria blir ledsen. Hon skaffar hund. Sedan kommer slutet på berättelsen.

Gamle kungen kommer till kyrkan som inte finns. Han letar efter mig. Jag finns inte kvar. Andreas vill att kungen följer efter mig. Det vill inte kungen. Han blir arg och lämnar Andreas. Men Andreas tänker att alla kommer tillbaka. Alltid.
Sedan är boken slut. Hej då.