Kläderna gör mannen sägs det. Men vad gör det då mig till, jag som har ett i stort sett mikroskopiskt klädkonto och ett ungefär lika stort intresse för klädesplagg och mode?
Det var en retorisk fråga. Understå er inte att besvara den. För övrigt tycker jag att det var bättre förr:
Under 1600-talet och långt in på 1700-talet reglerades befolkningens utseende i så kallade "överflödsförordningar" som - bland mycket annat - klart och tydligt stipulerade hur folk skulle vara klädda. Just detta var nämligen mycket viktigt för att inte social förvirring skulle uppstå (vilket jag inte tänker diskutera närmare just nu, men kanske senare).
Var och en var således enligt lag skyldig att bära kläder efter sin klasstillhörighet; det vill säga bönder fick under inga omständigheter klä sig som finare folk, exempelvis borgare, präster eller adelsmän. Inte ens vid festligare tillfällen, som vi så oblygt och självklart gör idag. Man fick alltså absolut inte klä sig "över sitt stånd", som det hette. Var man en bondlurk skulle det också synas; jordfärger för mindre bemedlat folk, tjusiga (läs: skarpa) färger för de lite finare.
Idag finns inga sådana regler som underlättar för oss vankelmodiga och ointresserade. Vi är totalt utlämnade åt vårt eget och andras godtycke. Då kan det ibland hända att det blir lite tokigt. Inte bara så att rutigt och randigt obekymrat blandas i osnygga kombinationer, nej då. Det kan faktiskt bli mycket värre än så.
Och för att illustrera både detta och det tidigare resonemanget - det om att klä sig över sitt stånd, alternativt att underlåta att klä över sitt stånd - bifogas härmed en liten filmsnutt som ingen med sinne för humor bör missa. Låt er för all del inte avskräckas av den modesta inledningen; vänta med det åtminstone tills han rest sig upp...
