Den här helgen, närmare bestämt på söndag, är det exakt 300 år sedan slaget vid Helsingborg stod. Fast frågan är om det är särskilt exakt. I Sverige säger man nämligen att slaget stod den 28 februari, men i Danmark den 10 mars. Tidsskillnad i all ära, men det där är ju nästan löjligt...
Nå: förklaringen till denna skillnad är trots allt ganska enkel. I Danmark följde man vid denna tid den nyare gregorianska kalendern (som för övrigt är samma som vi använder oss av idag), och i Sverige följde man den gamla julianska som låg tio dagar efter. Slaget vid Helsingborg stod alltså både den 28 februari och den 10 mars, eftersom det egentligen var samma dag.
Varför man alltså kan fira 300-årsdagen två gånger om man har lust. Om man tycker att det är något att fira, vill säga. Den som kan sin historia vet att det var mest eländes elände vid den här tiden, och då särskilt i Helsingborg.
Att minnas är en viktig sak. Att fira något helt annat. Och tro mig; det finns absolut inget som är värt att fira från denna olyckliga tid. Bara så ni vet.
Jag kunde inte låta bli att göra en kort och amatörmässig reklamsnutt för boken som handlar om allt detta. Den får avsluta dagens kortfattade och allvarsamma inlägg.
