Idag ska vi ha en liten gissningslek! Hurra, vad roligt!
Gissa vilken historisk person som kan beskrivas enligt följande:
- Han älskade chokladkaka med vispgrädde.
- Han tittade mycket på film. Favoriten "King Kong" såg han flera gånger. Han lär till och med ha blivit sedd när han härmade den stora apan genom att slå sig för bröstet på typiskt gorillamanér.
- Han skrattade ofta och så mycket att han bokstavligt talat vek sig dubbel och fick tårar i ögonen.
- Han var en tvättäkta, sockerberoende gottegris. Exempelvis lär han ha hällt stora mängder strösocker i fint årgångsvin för att överhuvudtaget kunna dricka det.
- I sin ungdom använde han sitt avgångsbetyg som toalettpapper. Återigen bokstavligt talat. Varför han efter tillnyktring fick uppsöka rektorsexpeditionen och be om en kopia.
- "Säg mig, var det någon som sket i din hjärna och glömde spola?" var en kommentar han en gång fick ta emot av en missnöjd åhörare.
- Han älskade djur, och i synnerhet hundar.
En ganska lustig prick, eller hur? Om ni inte har kommit på vem det är än ska jag ge er en ledtråd till. Han var politiker och har bland mycket annat sagt så här:
"Vi är socialister. Vi är motståndare till dagens kapitalistiska ekonomiska system med dess exploatering av de ekonomiskt svaga, med dess orättvisa löner, med dess otillständiga värdering av en människa utifrån rikedom och ägodelar istället för plikt och prestation. Och vi är fast beslutna att förstöra detta system till varje pris."
"Aha!" tänker ni kanske nu, och gissar på Olof Palme, Tage Erlander eller Per Albin Hansson. Eller varför inte Lenin eller Karl Marx?
Nja, tänk igen. Medan ni gör det ska jag berätta en sak från min barndom:
Mina föräldrar brukade som så många andra i sin generation måla allt i skarpa, grälla färger. Det var alltid svart eller vitt och rätt eller orätt. Aldrig gråskala. Alltid enkelhet på den naturliga komplexitetens bekostnad.
Missförstå mig inte; jag älskade verkligen mina föräldrar. Men som vuxen måste man våga ifrågasätta och omvärdera, särskilt när man efterhand kommer till insikt om att det inte finns någon enda sak i hela världen som är enkel. Svart och vitt existerar inte som skilda företeelser, bara i olika grad av sammanblandning.
Detta gäller i synnerhet den person ovanstående gissningslek gäller. I min barndoms enkla och naiva verklighet var han en skräckvision, en monstruös missbildning på mänsklighetens kropp. Han var ondskan personifierad. Ett as, ett människoföraktande svin utan ett enda mänskligt eller försonande drag. En svart skräckfantom vars existensberättigande var lika med noll.
Det ligger onekligen en hel del i den beskrivningen. Men, och detta är viktigt: det är inte hela sanningen.
Sanningen är istället att även i det mest fasansfullt förvridna sinne finns det ett eller annat försonande drag, något vi alla känner igen oss i. Något djupt mänskligt.
Demoner är inte trovärdiga av det enkla skälet att sådana inte finns i verkligheten. Det gör däremot människor som av en eller annan anledning hamnat snett i tillvaron.
Att nyansera är således inte bara en dygd; det är en absolut nödvändighet för att förstå världen.
Och för att göra den bättre.
Svaret på den inledande gissningsleken är Adolf Hitler, en man som som sagt hade nära till skratt och älskade chokladkaka med vispgrädde. Och personligen beordrade byggandet av förintelseläger där mer än åtta miljoner människor mördades.
Den som påstår att en sådan människa är enkel att begripa sig på har inte förstått någonting.
Läs Bengt Liljegrens bok "Adolf Hitler" och låt er förvånas. Ni kommer inte att ångra att ni vågade.
