Först tänkte jag skriva om tortyr, för att den vägen slutligen landa i "Vidgade-Vyer-Vortex" - det värsta tortyrinstrument människosläktet någonsin skapat. I alla fall i litteraturen. (Läs Restaurangen vid slutet av universum av Douglas Adams för att få veta mer om denna helvetesmaskin som på sätt och vis även förekommer i mitt eget senaste alster...)
Men det kändes ärligt talat inte särskilt kul, så då började jag fundera på om jag inte kunde göra narr av min familj istället; exempelvis genom att påpeka att min fru emellanåt uppvisar en slående likhet med Quasimodo (i romanen Notre-Dame de Paris av Victor Hugo). Det vill säga när hon tar på sig regnrock utanpå sin kapuschongförsedda vinterkappa. Puckeln hon därmed får på ryggen är försiktigtvis uttryckt inte att leka med.
Eller att min äldste son tidvis uppvisar samma slående utseendemässiga likhet med karaktären Neil i "Hemma värst" ("The Young Ones" i original) från åttiotalet. Se bild nedan.
Men inget av detta blev särskilt roligt, och därför gör jag det många fler borde göra vid idétorka; nämligen helt enkelt skiter i det, för att uttrycka sig rakt och vulgärt.
Jag återkommer således när jag har något vettigt att säga. Godnatt!
