Det blir aldrig som man tänkt sig.
Eller hur? Visst har ni någon gång - antingen grovt svärande eller lätt svävande på små rosa moln - tänkt samma sak?
Men att saker och ting inte blir exakt som man planerat behöver ju inte betyda att det verkliga utfallet av en händelse blir sämre än man föreställt sig. Bara att det blir annorlunda. Och det är just detta som gör tillvaron som människa så... så... speciell. Låt mig därför i vanlig ordning fläka ut mig och min familj publikt för att (antagligen helt i onödan) illustrera ovanstående redan välkända faktum;
Vi har börjat prata danska med varandra. Vem hade kunnat gissa det för några veckor sedan? Inte jag, i alla fall.
LØB, FOR HELVEDE! kan min snart elvaårige son plötsligt och omotiverat skrika, vilket genast utlöser en märklig munterhet i familjen. Fy for den lede! och Drys fra muffedissen är andra favoritrepliker som ständigt dyker upp vid de mest underliga tillfällen. Varför då, kan man ju fråga sig? Svaret kommer längre ner, så sluta inte läsa riktigt än.
Jag brukar med viss stolthet och idiotiskt snobberi hävda att jag nästan inte alls ser på TV. Jag är ju "författare" gudbevars, och som kvasiprofessionell lögnhals har man inte tid att kasta bort sin dyrbara tid på menlös underhållning för massorna. Istället föredrar jag tydligen att brottas med och rätta till dumskalleformuleringar jag själv hittat på. Det vill säga tills för några veckor sedan.
Tanken var att jag skulle lägga en ganska stor del av min semester på att redigera Erik Johannesson, vilket jag i och för sig också gjort några timmar varje dag. Men så dök alltså Klovn upp och förstörde allting.
Klovn är en dansk komediserie som sänds varje vardag på TV4 komedi mellan 21.00 och 22.00, och det ska jag säga er; det finns inte en chans i världen att jag missar den, oavsett vad jag håller på med.
Klovn handlar till största delen om Frank och hans vänner, som alla är tämligen sorgliga figurer. Det går inte ett enda avsnitt utan att så pinsamma situationer uppstår att jag måste gömma mig bakom en kudde och blunda. Alternativt skratta elakt så att jag får ont i magen, allt beroende på dagsform och humör.
TV-tiden är emellertid inte helt bortkastad ens ur ett intellektuellt perspektiv. Sedan några veckor vet jag - bara för att ta några enkla exempel - att brännmanet heter brandman på danska, och att tissemand och tissekone tycks vara ett elegant sätt att lösa problemet med den känsliga namngivningsproblematiken kring människors mer intima kroppsdelar. Dessutom vet jag alldeles säkert att danskar som försöker tala svenska låter ohyggligt roliga. Åtminstone i Klovn.
Där har ni alltså anledningen till att min familj för tillfället talar danska i tid och otid. Vilket vi sannolikt kommer att fortsätta med tills serien tar slut, om den överhuvudtaget gör det. Den repriseras nämligen såvitt jag förstår ständigt, vilket är ett utmärkt skäl(?) att hoppa på tåget genast. Ni kommer inte att ångra er, vilket sannolikt framgår av nedanstående tre smakprov. Det garanterar jag. For helvede!
Som sagt; den här semestern blev visst inte riktigt som jag tänkt mig. Åtminstone inte på det språkliga planet...
1. Frank saboterar ett husköp genom att få husköparna att tro att det är röta i husgrunden.
2. Frank får en Indiana Jones-piska i julklapp.
3. Aaargh! En brandman bränner Franks tissemand. Kolla 2 minuter in i klippet och njut!
