Jag brukar köra bil. Mest till mitt arbete, vilket innebär att jag kör ungefär tio mil om dagen. På den sträckan hinner man se både det ena och det andra, minst sagt. Eller annorlunda uttryckt; folk kör som kompletta dårfinkar. Eller blånissar, för att citera en god vän som i upphetsning råkade blanda ihop orden "blådårar" och "fartnissar".
Själv kör jag både laglydigt och säkert. Och hänsynsfullt. Och så vidare. Det är i alla fall vad jag själv tycker, och det är väl det som länkar samman mig med alla andra bilförare. Vi kör alla fullständigt felfritt.
Men var kommer då alla dessa blånissar ifrån? Svaret kan bara bli ett; det är vi själva som är blånissarna, fast det vet vi inte om. Eller så vet vi, fast vi vill inte kännas vid den pinsamma kunskapen.
Vissa män med hår på bröstet hävdar bestämt att det är kvinnorna som kör dåligt och stör trafikrytmen och skapar så kallade komplicerade trafiksituationer. Det tror jag är till viss del sant. Det vill säga, kvinnor kör precis lika dåligt som män, fast annorlunda. Nedanstående filmklipp är ett talande exempel i vår generaliserande tid på hur kvinnor kan köra dåligt. Se bara för guds skull till att stänga av ljudet, annars får ni öronen fulla med dagistechno:
Vi män kör inte så. När vi kör bil gör vi det istället med ett oändligt stort självförtroende, vilket är ljusår värre. Där kvinnor är osäkra och lite för försiktiga (läs: mesiga) kör en äkta apman som vore han en dödsföraktande kamikazepilot. Vi är inte rädda för att dö, och varför skulle vi vara det? När vi väl har satt oss i våra bilar - gärna utan fegsnöre - kan vi inte dö.
Därför kör vi en och en halv meter bakom framförvarande bil i 140 km/h. Därför gör vi idiotomkörningar strax före backkrön och när vi har möte.
"Jag kör fort, men bra" har jag ibland hört folk säga på fullt allvar. Det stämmer aldrig. Fort kör de förvisso, men knappast bra, eftersom bra körteknik är kopplat till ansvar för både sig själv och andra, och inte minst till stor respekt för trafikregler. Inte till stort ego och orimligt självförtroende, vilket man måste ha för att överhuvudtaget komma på tanken att hävda ovanstående.
Och det är där den stora skillnaden mellan könen finns när det gäller bilkörning, för att fortsätta det orättvisa men roliga generaliserandet. Kvinnor har i allmänhet inte samma destruktiva och ytterst störande behov av att låtsas att de kan allt, och därför blir de mer ödmjuka. Och det är antagligen en av de många saker som gör att jag personligen föredrar att umgås med kvinnor framför män, även om kvinnorna ifråga kan vara okonventionellt håriga och heta Bengt...
