Vilken pretentiös rubrik! Men vänta då tills ni sett nedanstående text...
Man kanske inte tänker så mycket på det i vanliga fall. Jag menar, oftast är man ju upptagen med att bekymra sig om mer vardagliga saker. Som vad man ska ha till kvällsmat till exempel. Eller om man ska behöva visa legitimation på systembolaget.
Men då och då finns det tid för lite djupare tankar, som exempelvis med detta om verklighetsuppfattningen.
En del läsare av denna blogg får nu kanske för sig att jag syftar på min egen bristfälliga syn på den så kallade verkligheten. Ni vet, det där med att jag tror mig vara någon sorts författare, bland mycket annat. Men det är inte det jag tänker på, utan snarare mer bokstavligt. Hur uppfattar man världen? Finns det någon absolut sanning som alla bara har att rätta sig efter?
I min värld - som ju förstås bara är min, och dessutom möjligen baserad på diverse missuppfattningar, vanföreställningar och allmänt önsketänkande - finns lika många verkligheter som det finns medvetanden. Eftersom varje sådan verklighet är baserad på varje individs specifika upplevelser, anser jag dessa vara unika; trots att verkligheterna av tvång måste vara löst byggda på vissa faktiska yttre omständigheter, är de utan tvivel starkt färgade av individens egna förutsättningar.
Be några personer som upplevt samma händelse att berätta om den. Ni kommer att få höra flera versioner som ligger så långt ifrån varandra att ni kanske börjar tvivla på sanningshalten i några av historierna. Även om man räknar bort människors högst varierande förmåga att uttrycka sig begripligt.
Jag tror att detta är ett exempel på att man lever i olika - men ofta snarlika - verkligheter. Vilket är helt naturligt, eftersom jag också tror att det vi kallar verklighet är något som skapas inne i våra huvuden. En individuell produkt av ett antal processer i hjärnan, kanske. Eller också något helt annat som är mycket svårare att sätta ord på.
Strunt samma vilket; grejen med det här inlägget var i alla fall att få er att tänka efter vilka verkligheter ni själva befinner er i. För jag är fullständigt övertygad om att inte en enda av er är så trist enkelspårig - alternativt beklagansvärt fantasilös - att ni inte har mer än en att välja på.
För egen del har jag ett antal mer eller mindre behagliga att ta till i olika situationer; den där de flesta av er känner mig, det vill säga den "vanliga" där jag till exempel bygger mikrofoner och handlar diverse förnödenheter på Hemköp; den där jag figurerar som Skaparen av romankaraktärers ibland ganska dramatiska verkligheter; den där jag ikläder mig rollen av en ytterst smidig och hänsynslös kvinna av släktet blood elf i en värld som består av ytterligheter, både vad gäller skönhet och grymhet.
Alla dessa är lika verkliga, fast på olika sätt. Vilket förstås kan tyckas en aning knepigt för dem som inte kan följa med in i den ena eller andra verkligheten.
Men på samma vis måste det vara mellan olika individer; vi upplever inte "verkligheten" likadant, och av det följer att det blir oerhört svårt att säga vems verklighet som är mest "rätt". Finns den ens en helt och hållet objektiv verklighet?
Föder detta möjligen en tanke hos er, kära läsare? En tanke om att man kanske bör vara lite ödmjuk i sin framtoning? En tanke om att man kanske inte bör döma andra människor för att de inte tänker på exakt samma vis som man själv? Jag hoppas att ni svarar ja på den frågan.
Sist i denna veckas inlägg ska jag citera några tänkvärda rader ur Kahlil Gibrans "Profeten". I avsnittet som handlar om självkännedom sägs nämligen följande:
Säg inte "jag har funnit sanningen", utan hellre: "jag har funnit en sanning".
Ty själen vandrar på alla stigar. Själen vandrar inte på utstakad väg, ej heller växer den som ett strå. Den slår ut som en lotusblomma med oräkneliga kronblad.
Tänk på det och odla er ödmjukhet, vänner.
Det här är också jag, fast i en annan verklighet...
