- På 1000-talet bar alla män vargskinn och hjälmar med kohorn istället för vanliga kläder, gick bärsärk så fort tillfälle gavs, frös aldrig och talade korthugget och manligt kärvt. Kvinnorna hade kringlor i håret, stor byst och talade också korthugget och manligt kärvt. Fast först sedan deras skäggiga män farit på himmelsk grisfest, iförda ovanstående mundering. Plus yxa i skallen.
- På 1300-talet var man riddare och gick alltid klädd i kroppsstrumpa av metallringar, bar snabelskor, spelade skalmeja och apa när det var fest, levde i själsligt mörker och dog mest hela tiden i digerdöden.
- På 1500-talet hade man kalasbyxor, pottfrisyr och ett jäkla humör. I alla fall om man var kung. Annars var allt som på 1300-talet. Typ.
- På 1700-talet bar alla krullig vit peruk, giftigt blypuder i ansiktet och fåniga knäbyxor (alternativt klänning med supersmal midja och superstor rumpa). Man talade tillgjort och använde hellre parfym än tvål. Och så gjorde man revolution, förstås. Stup i kvarten.
Det låter kanske inte klokt, men i stort sett allt det ovanstående är sant. Om än på ett kvällstidningsaktigt sätt. Det är en sorts skruvad vulgärbild av tider vi inte längre minns, men som vagt går att skönja genom arkeologiska fynd, dagböcker, krönikor, kyrkmålningar, sägner, runor och diverse strunt från nationalromantikens dagar. (Struntet syftar i första hand på hjälmarna med kohorn - sådana uppfanns nämligen inte förrän på 1800-talet av vikingadyrkande britter.)
Problemet är bara att det inte är hela sanningen. Mina påståenden ger på sin höjd en karikerad bild av hur livet eventuellt kunde vara för några få individer. Om ens det. Ändå envisas vi med att tro att vi vet hur det var förr i tiden, trots att vi i allmänhet bara känner till de allra största och mest omvälvande händelserna: krig, farsoter, kungamord, banbrytande uppfinningar och så vidare. Dessutom tror vi oss ofta ha koll på hur människor tänkte, hur primitiva de var och hur deras liv i allmänhet såg ut. Vilket förstås är fel.
Eftersom människor alltid kommer att vara just människor, finns det ingen anledning att tro att våra efterkommande kommer att vara särskilt mycket klokare eller mer överseende än vad vi själva är. Och eftersom framtidens människor antagligen kommer att grunda sin uppfattning om oss och vår tid på sådant vi lämnar efter oss, finns det stor risk för missförstånd. Kanhända kommer vi kanske att framstå som arroganta, ytliga fåntrattar med svårartad hybris? Eller bara som mycket dummare än vad vi i själva verket är?
För ponera att någon nisse om sisådär tre- fyrahundra år börjar intressera sig för det tidiga 2000-talet, och som av en händelse råkar snubbla över ett dammigt arkiv innehållande TV-program från den aktuella tiden. Hur kommer då denne forskare att tolka vår tid utifrån det han ser?
Svaret överlåter jag åt er kära läsare, för jag vill inte skriva någon på näsan. Inte idag. Men vet att det den framtida forskaren finner är följande tio TV-program:
- Big Brother
- Paradise Hotel
- Svenska hollywoodfruar
- Svenska miljonärer
- Doktor Mugg
- Cops
- Efterlyst
- Project Runway
- Top Model 5
- Biggest loser
En ryslig framtidsvision. Eller kanske snarare: en ryslig tillbakablick på oss själva och vår tid. Godnatt, jord...
