Min fru får alltid sina bästa idéer när hon står i duschen; det är ett allmänt känt faktum i den här familjen, men också en talande illustration till min egen kreativa sida. Hon är nämligen inte ensam om att tänka bra i bara mässingen.
Härom morgonen, medan jag svor och grät över att ha fått schampo i ögonen (ja, jag använder schampo, fast inte så mycket åt gången) kom jag att tänka på hur vist evolutionen ordnat det för somliga individer. De tycks, för att förtydliga saken, ha begåvats med fördelaktiga yttre attribut som radikalt underlättar livet för dem. Orättvist? Jaa - naturligtvis. Men sådan är nu en gång världen, så just den aspekten av den här funderingen ska vi inte hänga upp oss på. Den här gången...
Härom morgonen, medan jag svor och grät över att ha fått schampo i ögonen (ja, jag använder schampo, fast inte så mycket åt gången) kom jag att tänka på hur vist evolutionen ordnat det för somliga individer. De tycks, för att förtydliga saken, ha begåvats med fördelaktiga yttre attribut som radikalt underlättar livet för dem. Orättvist? Jaa - naturligtvis. Men sådan är nu en gång världen, så just den aspekten av den här funderingen ska vi inte hänga upp oss på. Den här gången...
Nej, det handlar alltså inte om hur snygga dessa somliga är, utan om hur funktionsdugliga de blivit. (Om det hade handlat om skönhet hade jag antagligen inte skrivit det här, eftersom jag inte tycker att vi som blivit vackra bör skryta om saken.)
Ta bara Shane MacGowan, före detta(?) sångare i legendariska The Pogues, som exempel. Han håller på med musik, eller hur? Då behöver man ha bra öron, eller hur? Shane MacGowan har fått öron, eller hur? Vilket alltså bevisar att evolutionen gjort Shane MacGowan särskilt lämpad att bli musiker. Så enkelt som så!
Ta bara Shane MacGowan, före detta(?) sångare i legendariska The Pogues, som exempel. Han håller på med musik, eller hur? Då behöver man ha bra öron, eller hur? Shane MacGowan har fått öron, eller hur? Vilket alltså bevisar att evolutionen gjort Shane MacGowan särskilt lämpad att bli musiker. Så enkelt som så!
Exempel nummer två på specialanpassade individer är förvisso något äldre, men icke desto mindre helt och hållet relevant. Och det var för övrigt den här mannen jag kom att tänka på när jag fick vatten i ögonen tidigare i veckan.
Man skulle kunna tro att han var född i någon regnig del av världen, men vid närmare efterforskningar visar det sig vara tvärtom: Egypten. Fan också, för att uttrycka sig en aning vulgärt och tillika besviket.
Men varför hänga upp sig på detaljer? Kanske visste någon gudomlig del av evolutionen om att han en dag skulle komma att flyga till Storbritannien, där det ju som bekant regnar en hel del? Och i så fall var det ju bara hyggligt att utrusta honom med världens buskigaste och bästa skydd mot rinnande regnvatten. Låt mig alltså presentera mannen som aldrig någonsin fick schampo i ögonen när han duschade: herr Rudolf Hess!
Just det - en tysk. Och när vi ändå halkat in på dessa ständiga germaner är det säkert läge att i vanlig ordning avsluta med lite musik, nämligen tysk sådan. För andra veckan i rad lobbas här för min nya favorit Max Raabe - mästare på att tillsammans med Palast Orchester återuppväcka 20- och 30-talsklassiker i tidstypisk stil, vattenkammat och fint precis som sig bör. Mein Kleiner Grüner Kaktus!
