Det svenska språket är fullt av användbara ord. I stort sett alla (åtminstone alla "godkända" ord) är samlade i SAOL, Svenska Akademiens Ordlista. Där finns alla orden uppräknade i bokstavsordning, från "a" till "övärld". Men inte någonstans finner man ordet "pilledutt".
Jag, som är en man som tycker om att leka med ord, finner detta gott. Ord som "pilledutt" hör inte hemma i ett så civiliserat verk som SAOL. Å andra sidan är jag kanske en aning konservativ när det gäller språket. När jag själv skriver blir det inte mycket "sa" eller "dom", utan snarare "sade" och "de" eller "dem". Till och med i SMS. Men oavsett medium: definitivt INTE pilledutt!
Ändå hör man detta ord till förbannelse och i de mest skiftande sammanhang:
- Jag har en pilledutt på min dator!
- Jag såg något flyga över himlen. Först trodde jag att det var ett UFO, men sedan insåg jag att det var en pilledutt.
- Min bil startade inte, för jag hade fått pilledutt i tanken.
- Jag förstår inte varför, men jag verkar ha fått klåda i min pilledutt.
Och så där håller de på, pilledutt-människorna. De använder ordet till allt som de inte finner ett riktigt ord för. Vilket gör att man efter att ha tvingats uthärda ett högfrekvent användande av p-ordet frestas misstänka att deras ordförråd ter sig något bristfälligt, för att uttrycka sig diplomatiskt.
I mina öron låter pilledutt lite barnsligt. Ungefär som "paleverstej" (leverpastej) eller "safan" (fasan, syftande på hönsfågel och inte på något obehagligt). Barnsligt. Men inte gulligt. För Guds skull, inte gulligt!
Smaka på ordet. Säg det högt. Gärna flera gånger och gärna framför en spegel. Om någon därute lyckas säga det utan att låta som en gnällig pajas och samtidigt se ut som en efterbliven idiot bjuder jag personen ifråga på middag. På Helsingborgs finaste restaurang om så krävs. Eller om ni hellre föredrar Ljungbyheds, vilket i så fall torde vara Spångens Gästgivaregård. Om det blir det senare kan ni förresten passa på att ikläda er en Edvard Persson-hatt för att fullkomliga bilden av er som imbecill fåne och skam för människosläktet.
Men hatt eller ej: jag skulle under alla omständigheter tro att jag får avnjuta den måltiden på egen hand...
Men över till själva ordet pilledutt:
Vad betyder det egentligen? Och stämmer det verkligen att det inte finns på riktigt?
På fråga B svarar jag otvivelaktigt "ja". Om det fanns skulle det nämligen stå med i SAOL, och i så fall mellan orden "pilla" och "pilleknarkare". Men där är det tomt, bara så ni vet. Och kolla själv här, om ni inte tror mig på mitt ord.
Fråga A är svårare att svara på. Eller kanske enklare, när allt kommer omkring. Pilledutt används som jag tidigare sagt när man inte vet vad man ska kalla en sak eller företeelse. Alltså betyder ordet allt. Eller inget. Välj själva.
Lite mer komplicerat blir det förstås av att det faktiskt finns - åtminstone i det här fallet - en sak som heter pilledutt på riktigt, och alltså i så fall inte bara är en sak som uteslutande existerar i huvudet på... olika människor. Närmare bestämt gäller detta tingesten p-pilledutt, vilken säljs av konstnär, designer och butiksägare Anna Doll. Orkar ni inte klicka på länken kan jag berätta att denna p-pilledutt är en p-biljetthållare i tvivelaktig design, varken mer eller mindre.
Ja, jag vet. Livet är tröttsamt. Och jag är inte på något sätt bättre än någon annan. Men gör mig ändå en liten tjänst för att åtminstone något lindra mina plågor: strunta vänligen i att använda ordet pilledutt i min närvaro. Tack.
(Och ja; det stämmer. Vi hade paleverstej på smörgåsarna när jag var liten...)
