lördag 9 november 2013

Arbetsnamn: Medium

Ofta återkommande fråga under 2013: Skriver du på något nytt? En ny bok?

Svar: Ja.

Naturlig följdfråga: Vad handlar den om?

Svar:

*

Nilsholger Agebalk är närmare femtio år gammal, frånskild, arbetslös, hemlös och i princip utblottad. Som av en lycklig slump råkar emellertid hans väg korsas med hans ungdomsvän Douglas Jönzéns, en nyligen förtidspensionerad ekonom som av hälsoskäl flyttat hem till sin sjuka mor i hennes stora slottsliknande hus långt ute på den skånska landsbygden. Douglas erbjuder Nilsholger tak över huvudet i utbyte mot att han bidrar med enklare hushållsgöromål, vilket naturligtvis är omöjligt att tacka nej till.

Den redan av naturen bittre Nilsholger förvandlas snart till hemmets obetalda butler, och bättre blir det inte av att hans lillebror, den charmige men duperande Bo, en dag plötsligt dyker upp och genast upptas i "familjen" av den intet ont anande Douglas. Nilsholger, som alltför väl känner sin myglande och hala kålsupare till bror, får snart de flesta av sina farhågor bekräftade. Det dröjer alltså inte länge förrän Bo aningslöst anförtros pengar för att uträtta "känsliga ärenden", vilket är lika med att köpa hem dyr sprit från Systembolaget till den allt mer alkoholberoende men kräsne Douglas; ett arrangemang som förutom att i smyg berika den fifflande springpojken Bo dessutom resulterar i högst oväntade och spektakulära hälsoeffekter för husets herre. Bo och den något motsträvige Nilsholger ser nu en unik chans att slå mynt av omständigheterna, vilket inom kort initierar en händelsekedja med tillsynes paranormala inslag utmynnande i det ödesdigra avslöjandet av en synnerligen olycksalig hemlighet noggrant undangömd i det stora huset på landet...

*

Berättelsens arbetsnamn är Medium, men detta bör inte leda tankarna åt fel håll. Det här är en historia med en helt annan utgångspunkt än exempelvis Bengt i koma eller Det obrytbara mönstret, nämligen ur de penninghungriga charlatanernas och lurendrejarnas perspektiv; sådana som inte drar sig för att med varje till buds stående medel utnyttja andra människors godtrogenhet för att berika sig själva.

Idén till berättelsen föddes i stort sett i sin helhet när jag en dag råkade få syn på en mycket illa textad affisch i A4-format som utan vidare trovärdighet lockade med "hemmaseanser" och "kurser i medialitet" till vad jag uppfattade som vrakpris. Typ.
Lappen satt på anslagstavlan i en lokal affär i en ort jag brukar besöka, och en halv minut senare - när jag nått fram till min bil på parkeringen - var redan alla de viktigaste karaktärerna födda: Nilsholger, Bo, Douglas och Räliga Kärringen (Douglas dementa mamma) liksom "Slottet" - det stora huset på landet där i stort sett hela berättelsen utspelar sig.

Jag vill av lätt insedda skäl inte avslöja för mycket av handlingen i det som eventuellt kommer att bli en ny bok, men en sak kan jag i alla fall säga med särskild adress till er som gillade Bengt i koma men tyckte att Det obrytbara mönstret var för sorglig och Erik Johannesson för tjock och kvasireligiös: Medium (eller vad den nu kommer att heta) kommer att bli en rolig och spännande bok. På många sätt en ny sorts Bengt i koma, men lyckligt befriad från nybörjarmisstag i form av taffliga formuleringar, onödigt pinsamma vulgariteter och tvångsmässig övernaturlighet. Lite som Bengt hade kunnat vara om jag under sommaren och hösten 2006 hade haft mer erfarenhet av bokskrivande.

Till sist en karamell att suga på för er som i likhet med mig själv när en särskild svaghet för strävhåriga husdjur: för första gången i mina berättelser har en av de viktigare rollerna tilldelats en hund. Nämligen Douglas dansk-svenska gårdshund Merlot, en olydig och bortskämd herre som genom sin egensinnighet frestar särskilt Nilsholgers tålamod. Vilken funktion han har i storyn? Tja, läs boken så får ni se. Om den blir klar, alltså...

Merlot under en tidig morgonpromenad. (Fast egentligen föreställer bilden gårdshunden Falcon, men det behöver man ju inte låtsas om.)