hanssvensson.com

Den lille vätten - återkomsten

2012-01-27T21:33:00.002+01:00

Kommer ni ihåg den ondsinte lille vätten jag skrev om för snart ett och ett halvt år sedan? Han som bodde i vårt städ- och plastskåp och kastade ut saker i huvudet på mig så fort jag dristade mig till att öppna dörren? Om inte kan ni friska upp minnet här: Den lille vätten - ett varningens ord till nyblivna husägare.

Jag trodde ju i min outsägliga oskuldsfullhet att han antingen försvunnit eller åtminstone blivit gammal och trött, eftersom eländet med blåslagna tår och tummar reducerats till en fullt rimlig - och naturlig - nivå. Nu vet jag emellertid bättre.

Vätten lever nämligen och frodas och är om möjligt ännu elakare än förut. Men han har bytt bostad, vilket förklarar det relativa lugn som sänkt sig över huset på Brogatan. Istället för att sitta längst in i det skåp där vi förvarar alla våra oundgängliga plastburkar och så fort dörren öppnas ta spjärn med benen och trycka ut så många burkar och lock som möjligt, har han nu flyttat till ett lite mindre men kanske mer spännande utrymme. Nämligen min ryggsäck.

Jag har gjort allt som står i min makt för att finna och gripa den lille gynnaren, men trots att jag tömt ut allt som fanns i ryggsäcken (inkluderande en tom handspritsflaska, knöliga men oanvända servetter, en oläslig bruksanvisning till en bilstereo jag gjorde mig av med för fyra år sedan, en förpackning plastgafflar, fullt ätbara karameller samt tuggtabletter mot sura uppstötningar) stod han inte att finna någonstans. Inte ens i de små fack som tycks vara avsedda för... tja, småsaker av oklar natur.

Ändå sitter han där i mörkret och hånflinar, bidande sin tid i yster väntan på rätt tillfälle. Rätt tillfälle kan sägas uppstå när jag har packat ner matlåda med flytande innehåll, det vill säga soppa avsedd som dagens lunch. Då väntar han listigt tills jag har uppmärksamheten riktad åt annat håll; företrädesvis vägen eftersom jag kör bil till mitt arbete. Varpå han försiktigt gläntar lite lagom mycket på matlådans lock så att det våta i soppan liksom lämnar lådan och istället hamnar längst ner i min ryggsäck, som därvid kommer att sprida en förvisso hemtrevlig men dock något malplacerad doft av surnande buljong de närmaste veckorna.

En annan sak han gärna sysselsätter sig med är att slå knopar på mina hörlurssladdar. Det är i full lingvistisk medvetenhet jag undviker att kalla dem "trassel" eller "hamsor" (som det skånska uttrycket lyder) eftersom just de orden beskriver något som mycket väl kan ske av sig själv. Det mina sladdar blivit till under natten - eller under transport - går under inga omständigheter att beskriva som en ödets nyck eller en naturens olycksaliga sinkadus. Ett dåd begånget av en sadistisk psykopat - ja. Men som ett slumpmässigt hoptrasslande av sladdar till följd av eget slarv och oförsiktighet? Nej, under inga omständigheter.

Jag avser inte att ge några exempel på just denna hans perversa konst, eftersom ett sådant frispråkigt exemplifierande mycket väl skulle kunna anses stötande. Men jag kan ju som i förbigående ändå nämna att han ibland lyckas överträffa sig själv genom att få till rent gordiska knutar, vilka jag likt Alexander den store brukar lösa genom att i vredesmod hugga sönder med mitt svärd. Eller rättare; jag löser dem egentligen inte, men förstör ändå kabeln med den skruvmejsel (eller annat illa valt tillhygge) som jag i förtvivlan försöker få upp knuten med.

Ett par in-ear-lurar av god kvalitet håller sällan längre än ett år. Åtminstone inte om de förvaras i min ryggsäck.

* * *

För en vecka sedan försvann plötsligt en av våra rabatter, och i dess ställe dök en gammal brunn upp. De stensatta hålet var en dryg meter i diameter och kanske en och en halv meter djupt. (Ja, det här är faktiskt sant!) Där i tänker jag placera min ryggsäck, hälla bensin över eländet och sedan sätta fyr på alltsammans. Varpå jag skrattande och sjungande (Benziiin! Benziiin!) kommer att dansa runt hålet medan den lille psykopatvätten rättvist förgås i lågorna. Är jag därmed en ond människa? Nej, inte ond. Men tämligen desperat. Önska mig lycka till.

Rammstein - Benzin

Sentimentalitetstsunami

2012-01-22T00:30:00.001+01:00

Det finns resor, sådana där triviala och trivsamma till sol och bad eller till städer fulla av sevärdheter och god mat. Det finns resor, kanske livsavgörande, som förändrar allt - antingen till gott eller till ont. Eller till bådadera i tur och ordning, vilket väl oftast är fallet. Båda dessa typer överskuggas emellertid helt av Den Stora Resan; den som sträcker sig från födelse till död.

Till skillnad från vanliga semesterresor vet man av lätt insedda skäl aldrig hur långt Den Stora Resan är gången. Har man passerat hälften? Har man kanske redan förbrukat det mesta och gottaste? Eller har man fortfarande det bästa kvar, en pralin med oväntad fyllning någonstans i en oförutsedd framtid?

Själv blev jag häromdagen ytterst medveten om min egen livsresa, eftersom jag plötsligt fick en tydlig och ganska smärtsam glimt av mig själv som 19-åring: en förälskad, fåraktig, naiv och fånglägerstanig pojke som just börjat lära sig se världen med nya ögon.

Det var förstås musik som utlöste minnet, vad annars? Det och doft lär för övrigt vara det som starkast kan framkalla minnen man glömt bort att man hade. Av en slump snubblade jag över en gammal låt från 1985 som jag helt glömt, trots att den just då var en absolut omistlig del av mitt ännu oförskämt unga livs soundtrack.

Redan vid de inledande syntackorden undslapp jag mig ett förbluffat och gråtmilt "wow!", genast följt av en stilla undran hur jag i hela fridens namn kunnat glömma. Och sedan kom allt på en gång: det var plötsligt försommar för 27(!) år sedan; det var skir grönska och värme, det var bekymmerslöshet, handlös förälskelse och en barnslig förundran över allt som kändes osannolikt nytt. Det var så vackert att jag nästan föll i gråt. Det jag råkade ut för medan musiken rullade på var varken mer eller mindre än en sentimentalitetstsunami, med mitt förflutna i bjärt kontrast mot det nuvarande.

Och här sitter jag i januari 2012, 45 år gammal med fru, snart vuxna barn, gårdshund och buk i starkt tilltagande. Avståndet till den där tiden som plötsligt uppenbarade sig är sannerligen inte obetydligt, men trots det finns ändå allt så förunderligt nära. Är det så det känns att bli gammal? Att leva i minnet av det som en gång var; att sluta ögonen och låta sig föras bort till tiden när flickan jag var så hjälplöst förälskad i ännu inte blivit mor till mina barn, när livet tycktes sagolikt oändligt och när bekymmer på sin höjd bestod av futtiga obetydligheter?

Ja, antagligen.

Men att ynka och klaga hjälper förstås inte, och det behövs inte heller. För förälskelsen mognade till en mycket djupare känsla, och ur den föddes mitt vuxna liv. Jag gifte mig så småningom med flickan med den blonda syntluggen och sedan rullade livet liksom bara på, om än med obehaglig och hälsovådlig hastighet som gjord för att glömma sådant som varit.

Men ibland minns jag, och då blir jag gråtmild och skriver fåniga blogginlägg. Och har ni läst ända hit kan ni lika gärna höra den där låten från 1985 också. Men ni får själva välja om ni vill lyssna på nyinspelningen jag snubblade över, eller det tyska originalet. Oavsett vilken version ni väljer är det ljud från en annan tid ni kommer att höra - ljud från min tid.

Och om ni kan, svara mig då på följande; varför måste det som en gång var en till så stor glädje efteråt vara det som gör mest ont?

Cover från 2007: Sophie Ellis Bextor - Duel (Usel ljudkvalitet, tyvärr.)

Originalet från 1985: Propaganda - Duel

Akta näsan!

2011-12-28T22:42:00.002+01:00

Ta en titt på de tre illustrativa bilderna ute till vänster. För den normalbegåvade medmänniskan borde det inte ta många sekunder att finna den minsta gemensamma nämnaren. För er andra som brukar läsa den här så kallade bloggen är det väl lika bra att jag säger vad det handlar om. Det handlar om litteratur. Tung litteratur...

Erik Johannesson är en diger volym, nästan 800 sidor lång. Det ger boken viss övervikt vilket naturligtvis drastiskt minskar dess tymplighet, och detta i synnerhet vid sängläsande. Men eftersom alla sidor behövs för att berätta hela sagan, så finns det egentligen inte mycket att säga om den saken. Det var i alla fall vad jag trodde när jag lät trycka boken; att läsarna skulle fokusera på berättelsen och därmed ha visst överseende med vikten. Men hej vad jag bedrog mig, som man brukar säga i festligare sammanhang än det här. Det har tvärtom visat sig att bokens ovanliga tyngd har gett upphov till flest kommentarer - i själva verket brukar det till och med vara det första mina läsare säger när de påstår att de läst ut Erik.

"Livsfarlig att läsa i sängen" påstod häromdagen en desillusionerad dam med förvånansvärt platt och något skinnflådd näsa. Hon hade såvitt jag kunde förstå helt sonika somnat och fått boken i ansiktet, och nu väntade henne en lång, plågsam och framförallt kostsam konvalescens. Kostsam om man alltså räknade in de plastikkirurgiska ingrepp som måste till, vilka för övrigt tycktes mig tämligen välmotiverade. Det finns ju inget som är så bra att det inte kan göras bättre, för att uttrycka sig diplomatiskt.

I alla fall: saken är nu den att damen ifråga dessvärre inte är ensam om att ha skadat ansiktet i samband med kvällsläsning. Därför tar jag som ansvarskännande författare åt mig av kritiken, vilket i praktiken innebär att jag (något uttråkad) googlat ordet "bokhållare".

Innan jag går vidare bör jag kanske påpeka några saker för er som lider av så kallad nervklenhet och tycker att allt det här börjar bli olustigt. Ni behöver inte vara oroliga: det är inte alls lika farligt att läsa min bok som att exempelvis röka cigaretter i sängen, eller att stoppa Mamma Scans köttbullar i kalsongerna och sedan låta sin såväl matglada som motoriskt inexakta hund leta upp dem. (Och nej, det där sista är ett experiment jag inte har vågat mig på. Än.)

Faktum är att Erik Johannesson oftast bara är farlig på ett rent intellektuellt plan, eftersom den i viss mån sätter läsarens skepticism på prov. Om man nu alltså inte somnar medan man läser, vilket genast leder oss tillbaka till de skadade näsornas förlovade land:

Som tur är finns lösningen på detta allvarliga hot mot folkhälsan på armlängds avstånd. (En lösning som för övrigt inte inbegriper partering av boken i flera mindre delar för att på så vis förenkla handhavandet och därigenom minska skaderisken. Trots det finurliga och intelligenta i en sådan dynamisk handling är den nämligen inte att rekommendera, då delarna lätt kan förväxlas för att därefter läsas i fel ordning. Med för berättelsen förödande konsekvenser. Tänk också på att knivar är vassa verktyg som kan skada inte bara omkringstående åskådare, utan även den som håller i skaftet.)

Nej, lösningen på problemet heter alltså inte fogsvans eller mattkniv, utan "BedBoy". "BedBoy" är inte - vilket namnet eventuellt låter påskina - en amorös och sannolikt ytterst potent mansdocka påpassligt utrustad med aldrig sinande nätdrift samt artificiella svällkroppar. "BedBoy" är istället en praktisk uppfinning för den njutningslystna bibliofil som vill undvika framtida ansiktsskador utan att behöva avstå från den underbara sängläsningen.

Så där; i och med denna fullständigt osponsrade presentation av hjälpmedlet "BedBoy" har jag som upphovsman till problemet med skadade näsor gjort vad jag har kunnat för att hjälpa. Nu är det upp till er själva om ni vill behålla era ansikten intakta.

(Reklamationer av boken Erik Johannesson godkänns hädanefter icke utan giltigt läkarintyg från Försäkringskassans förtroendeläkare.)

Bridge Across Forever

2011-12-26T23:48:00.000+01:00

"We will meet again someday, on the bridge across forever..."

Temat med att ses igen är inte nytt, men det brukas flitigt i min förra bok Det obrytbara mönstret. I själva verket är det det viktigaste i hela den berättelsen - detta med att ses igen, och att ingen skilsmässa är definitiv.

"I'm a sucker for love" som det brukar heta, och jag kan i vissa sammanhang dessutom vara olidligt sentimental vilket en del av mina nära vänner säkert kan vittna om. Men det hjälps inte; det finns trots allt något allmängiltigt och mycket vackert i tanken att på ett eller annat sätt få återse dem man mer eller mindre oåterkalleligt förlorat. Och just den tanken är den bärande idén bakom Det obrytbara mönstret.

Kanske är det personliga upplevelser som ligger bakom lusten att skriva en sådan historia, kanske inte. Eller så är det så enkelt att det bara är mänsklig oförmåga att acceptera fakta som lockar fram dylika fantasier om osannolika återseenden och sedan transformerar dem till en historisk berättelse med starka kopplingar till vår egen tid. Jag vet inte. Men en sak jag helt säkert vet är att det i samband med skrivandet och i efterdyningarna av Mönstret dök upp fullständigt osannolika sammanträffanden som verkligen skakade mig.

Det finns förstås även mindre, slumpmässiga händelser som är värda att nämnas. "Bridge Across Forever" är definitivt en sådan händelse.

Medan jag skrev slutet på Det obrytbara mönstret (det där avsnittet när huvudkaraktären Petter besöker olika historiska platser i Helsingborg utan att genast finna det han söker, men som till sist ändå utmynnar i Återföreningen, den med ett otvivelaktigt stort Å) lyssnade jag konstant på en låt med "Transatlantic", ett band sammansatt av musiker från flera olika - men ytterst välrenommerade - progrockband. Låten hette naturligtvis "Bridge Across Forever" och ligger inbäddad längst ner i det här inlägget. Texten finns här om ni är intresserade.

Som ni ser (om ni följde den senaste länken) handlar låttexten om precis samma sak som min berättelse - om återseenden och återföreningar. Inget konstigt så långt. Men när jag fick ett mail från en läsare där jag blev rekommenderad att läsa en bok med titeln "Bridge Across Forever" gick det faktiskt en kall kåre längs ryggen.

Ja, jag vet; konstigare saker har hänt. Och det är inget underligt med sammanträffanden - de händer hela tiden. Men jag tycker ändå att slumpen just i det här fallet är ovanligt fräck. Jag vet förstås - precis som ni - att vår mänskliga hjärna jobbar för högtryck för att finna mönster även där det inte finns några. Det är liksom en mänsklig signatur. Men ändå...

Jag har slutat dra långsökta slutsatser - jag konstaterar bara fakta. Sammanträffandet skedde, och mer än så var det inte. Men det hände, och det är det viktiga.

Det finns hopp, mitt i den materialistiska, logiska tillvaron. Och det är inte fråga om grundlös tro eller vidskepelse, utan bara om ett stilla accepterande. "We will meet again someday, on the bridge across forever..."

Florence Foster Jenkins

2011-12-02T20:59:00.001+01:00

Man bör tänka sig mycket noga för innan man skrattar åt saker. För vem vet: kanske är man själv någons driftkucku utan att veta om det?

Florence Foster Jenkins - är namnet bekant? Om inte kan jag berätta att hon var en av nittonhundratalets mest kända operasångerskor. Åtminstone inom sin... eeh... speciella genre. Nej, vänta: det ska vara "säregna", inte "speciella".

Men Florence Foster Jenkins alltså. Så här sammanfattas hennes kulturgärning på den i princip ofelbara källan inte bara till oerhörd kunskap utan också till sann glädje och visdom, nämligen Wikipedia:

"Florence Foster Jenkins, född 19 juli 1868 i Wilkes-Barre, Pennsylvania, död 26 november 1944 i New York City, New York, var en amerikansk "sopran" som genom sin totala avsaknad av musikalitet och sångförmåga blev musikhistoriens stora oefterhärmliga skräckexempel. Hennes spontana intonationsteknik, oväntade tonartsbyten och pulsbefriade rytm i kombination med ekvilibristisk uppvisning av höga toner, som enbart i undantagsfall sammanföll med originalnotbilden, kom inte att överträffas av senare sångargenerationer, inklusive de som har skolats av karaokekulturen."

Det där, mina vänner, är ord och inga visor. Och hur sorgligt det än kan tyckas är denna beskrivning såvitt jag förstår helt korrekt. Kvinnan ifråga kunde inte ta en enda ren ton. Åtminstone inte med vilje, vilket väl trots allt måste ses som en förutsättning för någon sorts musikalitet. (Eller vad säger mina musikaliska vänner och släktingar...?)

Ändå bestämde hon sig för att göra karriär som sopran. Och när ingen annan ville bekosta hennes konserter och inspelningar fick hon väl göra det själv. Själv är nämligen bäste dräng, und so weiter. Och tack vare denna beundransvärda beslutsamhet kan man än idag höra hennes desperata försök att bli något hon egentligen inte var.

Jag tycker inte att man bör skratta åt henne, vilket förstås är den första nästan oemotståndliga impulsen. Åtminstone för mig, som ju är en dokumenterat skadeglad skitstövel. Nej, istället tycker jag att hon är värd all respekt. Hon gjorde nämligen något hon trodde på, trots att ingen annan delade hennes tro. Det är så stor konst blir till; inte genom att göra det förväntade. (Det är förvisso också så stor galenskap uppstår, men det behöver ju inte nämnas i det här sammanhanget.)

Hennes envishet satte i alla fall ett tydligt avtryck i musikhistorien, och just på grund av detta är hon en klart lysande stjärna på mitt himlavalv av udda och rörande konstnärliga förebilder.

Men varför allt detta prat om Florence Foster Jenkins? Äsch, det är ju elementärt min käre Watson! Parallellen till icke förlagsutgiven författare som vägrar lägga sig ner och dö i uppgivenhet bland bunten refuseringsbrev utan istället ger ut sina böcker på egen bekostnad kan väl knappast bli mycket tydligare, eller hur? Beträffande den kvalitetsmässiga skillnaden mellan mina böcker och hennes musik finns kanske en del att diskutera, men det har ändå slagit mig - i mörka ögonblick, men dock - att jag själv kanske är litteraturens Florence Foster Jenkins? Totalt omedveten om min oförmåga, men trots det till glädje för alla mina läsare. Fast på ett sätt jag knappt ens velat föreställa mig...

Florence Foster Jenkins version av Nattens drottnings aria (hämndarian) ur Mozarts "Trollflöjten":

...och hur den egentligen ska låta (arian börjar vid 2:10):

Box-läpp

2011-10-08T23:23:00.001+02:00

Om någon undrar var jag hållit hus den senaste månaden kan jag med viss belåtenhet låta meddela att jag inte direkt legat på latsidan. Tvärtom, faktiskt. Faktum är att jag fortfarande har en hel del saker att ordna som måste gå före den här funderingsspalten, och två av dessa ting är otvivelaktigt den nya designen på min hemsida samt - naturligtvis - det nära förestående boksläppet på Klippans bibliotek.

Vad gäller hemsidan kommer den att få en något mer ombonad - murrig skulle säkert någon fundamentalistisk anhängare av "det nordiska ljuset" säga - känsla. Kanske lite som engelskt, väl pip-inrökt bibliotek snarare än vitmelaminiserad IKEA-standard. Ungefär så.

Mycket arbete återstår, i synnerhet med den del som har med Erik Johannesson att göra. Men prioriterar jag bara rätt (vilket jag uppenbarligen inte gör för tillfället) kommer den förhoppningsvis att läggas ut lagom till att EJ-läsarna har läst ut boken och vill veta mer...

Planeringen inför boksläppet upptar som sagt annars en ganska ansenlig del av min tid. På programmet står till exempel en utförlig innehållsdeklaration ner till promille-noggrannhet av Erik Johannesson. (Jag förutsätter nämligen att många av mina läsare i vanlig ordning mest är intresserade av hur mycket våld och sex som förekommer i boken. Men de exakta procentsatserna därvidlag tänker jag minsann inte avslöja nu; kom till boksläppet istället så ska ni nog få besked...)

Vidare kommer jag för första gången att avslöja en hel del av handlingen - utan att svänga mig med dåliga undanflykter. Dock kommer ni inte på långa vägar att få veta så mycket att ni blir kloka på vad boken egentligen handlar om.

Och sist men inte minst blir det (förhoppningsvis, om tekniken fungerar) bildvisning från den fiktiva Sydåsen-bygden, det vill säga skådeplatsen för det mest omvälvande som drabbat vanligt folk på.. tja, tillräckligt lång tid för att alltsammans ska kännas tämligen obekvämt.

Om någon läsare av denna blogg av olyckliga omständigheter tycker sig ha blivit förbigången i inbjudningsmaskineriet till boksläppet, åtgärdas denna fadäs här nedan. Ni är naturligtvis också välkomna:

Avslutningsvis vill jag göra er uppmärksamma på att de där små kryssrutorna strax ovanför kommentarsfältet har uppdaterats. Detta för att någon illvillig människa (nej, här nämner vi inga namn!) upprepade gånger kryssat i fel ruta, så att man kunde få intrycket att han inte tyckte om det jag skrivit. Och det går förstås inte an. Därför har jag nu justerat dessa små rutor så att de blivit helt och hållet idiotsäkra. För allas trevnad.

Och med informationen om denna välmenande korrigering i sann Stalinistisk anda avslutas detta inlägg. Jag skruvar lampan ner och bjuder frid, som det heter i Aniara. Fast riktigt så definitiva behöver vi förstås inte vara. Däremot kan ett "på återseende" vara på sin plats, men återseendet ifråga kommer inte på tal förrän efter boksläppet när katastrofen - eller succén - redan är ett oomkullrunkeligt faktum...

Dårfinkar man inte trodde fanns

2011-09-02T20:22:00.001+02:00

Vet ni vad jag är? På riktigt, alltså? Jo, det ska jag säga er. Kolla in nedanstående minst sagt komprometterande lista:

Jag är en hatfylld fascist
Jag är en svensk nutida Julius Streicher (ökänd tysk nazist, om ni inte orkar kolla)
Jag har väldigt mycket gemensamt med Anders Breivik (åtminstone betydligt mer än vad Sverigedemokraterna har)
Jag överträder yttrandefrihetens gränser
Jag avhumaniserar människor
Mina blogginlägg skulle ha gjort sig fint i Der Stürmer (nazistisk tidning, återigen om ni inte orkar kolla)
Jag är självgod, skrattretande löjlig, har ett bristande intellekt samt är en intellektuell mygga.

Fint, eller hur? Av alla dessa punkter finns det möjligen en jag i viss mån skulle kunna hålla med om, och det är naturligtvis den sista. Allt annat borde rimligtvis falla under benämningen "trams".

Ovanstående lista är ett litet axplock av vad en troligtvis amerikansk man (vars namn jag av hänsyn och diskretion inte tänker publicera, men där efternamnet med fördel kan uttalas på skånska för att få till en i sammanhanget ganska komisk effekt) anser om mig efter att ha läst ett gammalt blogginlägg med titeln "Grobianer".

Inlägget handlar i korthet om den svenska grobianen, var man kan finna den samt några - för andra människor - komiska kännetecken. Naturligtvis är det i vanlig ordning mest flams och trams och kanske inte så välskrivet som man kunde önska, även om det förstås är någorlunda välformulerat. Ja - ni vet hur det brukar vara.

Nå; det är förstås inte det som är problemet. Problemet är istället att jag 1: inledningsvis påstår att grobianen är en något mer oönskad art än några slumpmässigt utvalda smådjur, t ex silverfiskar och mördarsniglar, och 2: avslutar inlägget med ett filmklipp från SD:s valvaka där lika glada som tondöva sverigedemokrater som av en händelse sjunger nynazisternas gamla barnramsa. Tjalalalala. Ja, ni vet säkert.

Det är i kombinationen av dessa två saker som jag råkar trampa på en mycket öm tå, och samtidigt (fast på ett mycket mysteriöst vis) blir nazist, fascist, skrattretande löjlig och allt vad det var. Det är nästan lite gulligt, eller hur?

Min vedersakare, å andra sidan, ojar sig över det hårda politiska klimatet i Sverige. Så här skriver han t ex om den hemska förföljelsen av SD-sympatisörer:

När jag ser i media att dessa smittspridande och insektliknade grodianer betraktas som villebråd och är utsatt för våld, mördbrand och allmän hån och förföljelse, allt påhejade av en statsminister som säger att detta avart för människor har sig själv att skylla på, då borjar jag funderar om jag läsa dagens Svensk media eller Der Sturmer.

En jordnära betraktelse som alla svenskar säkert känner igen sig i.

Som avslutning på denna veckas oerhört hatiska och fascistiska inlägg bifogar jag länken till det gamla inlägget "Grobianer". Missa för allt i världen inte kommentarerna efteråt - det är stor underhållning! (Fortsätt gärna fylla på - och glöm inte kolla Cloughs blogg!)

Grobianer

5, 4, 3, 1, blastoff!

2011-08-27T22:04:00.005+02:00

Det finns kommentarer man kan få som fritidsförfattare, och så finns det kommentarer. De förstnämnda brukar antingen vara välvilliga, eller - om kommentatorn ifråga är uppriktig - försiktigt kritiska. Man blir glad för båda sorterna. Det är förstås alltid trevligt när någon dunkar en verbalt i ryggen, fattas bara. Men det är faktiskt riktigt trevligt att få kritik också, eftersom man förhoppningsvis kan lära sig något av den och på så vis bli bättre.

Men så kommer vi då till kommentarerna. De där man inte glömmer i första taget eftersom de verkligen belyser hur usel man är som författare, bland mycket annat. Jag ska genast ge er ett exempel på vad jag menar. Hör upp nu:

När jag som bäst höll på med redigeringen av "Det obrytbara mönstret" lämnade jag ut manuskopior till några goda och brutalt ärliga vänner - de så kallade "provläsarna" - för genomläsning och bedömning. Några veckor gick, sedan kom kommentarerna.

Låt mig bara förklara det där med provläsare först: om man inte är en litterär stålman (nej, inga exempel) gör man fel när man skriver. Alltid. Det kan handla om så triviala saker som stavfel eller grammatiska kullerbyttor, vilka förstås är lätt åtgärdade när man väl fått upp ögonen för dem. Men det kan också handla om inkonsekvenser i handlingen (en karaktär som just gått ut genom en dörr går ut genom samma dörr igen fem meningar senare), faktafel, överdrivet fokus på någon för handlingen oviktig person, och så vidare. Listan på eventuella felaktigheter kan för övrigt göras mycket lång, om man är på det humöret. Och därför är det nödvändigt att någon annan läser manuset och hjälper en hitta alla "osynliga fel" innan det publiceras som bok.

Kommentarerna man får efter en sådan aktiv genomläsning brukar vara ungefär lika delar ris och ros. Ros kan kort och gott låta så här: "Wow!" (För övrigt sagt om Erik Johannesson, som det snart kommer att hållas boksläpp för. Snygg smygreklam, om jag får säga det själv.)

Ett exempel på kritik som jag gillar skarpt är "Att använda ordet ultrarapid är egentligen fel, eftersom det faktiskt syftar på tekniken att spela in film för fort, som sedan - när den spelas upp i normal hastighet - blir i slowmotion"(fritt återgivet ur minnet, och således långt ifrån ordagrant). Det provläsaren ifråga påpekade var ju onekligen sant, vilket jag förstås inte tänkt på tidigare. Om något går långsamt kan det ju rimligtvis inte kallas ultrarapid, som är latin för mycket snabb.

Ordet ultrarapid har sedan dess aldrig förekommit i mina böcker, vilket däremot ordet slowmotion gjort. Alltså bra kritik som man lär sig av.

En före detta provläsare (han har svårt att hinna med, därför före detta) lämnade emellertid en helt annan sorts kommentar till "Det obrytbara mönstret", och det var den jag syftade på i början av det här inlägget. Hans omdöme, inte bara om boken utan om hela mitt författarskap, löd enligt följande:

"Men du höll väl på med musik också? (Lång, menande paus. Bekymrat ansiktsuttryck.) Du kanske skulle fortsätta med det?"

Svaret blir nej. Om jag ska schavottera offentligt vill jag göra det med något jag åtminstone tror mig behärska hyfsat. Musik är visserligen också roligt, men risken är alltför stor att det kommer att låta som i exemplet nedan. Det tror jag inte att jag skulle känna mig helt bekväm med. Och som ni vet har jag ju redan varit där. Nästan.

"5, 4, 3, 1, offblast!" Jesus...

Tack till Patrick Thulin för musiktipset.

God bless America!

2011-08-19T22:52:00.002+02:00

Visst borde väl demokrati innebära att man får vara med och besluta om sådant som är viktigt eller till och med livsavgörande för en själv eller det land man bor i? Om så är fallet är det nog dags att ni förbereder er för presidentval nästa år. Och läs för guds skull på noga innan ni röstar...

USA är antagligen världens mäktigaste nation - ekonomiskt, kulturellt och naturligtvis militärt. Bestämmer sig Onkel Sam för något, så blir det ofta så. Oavsett vad andra tycker om saken, och lika oavsett vilka konsekvenser det får för länder såväl som för enskilda medborgare. Amerikanernas räckvidd är dessutom global, och ärligt talat brukar de inte dra sig för att lägga sig i sådant de anser sig ha något med att göra. Som mellanösterns oljefyndigheter, bara för att ta ett illa hört exempel.

Av just denna anledning kan man tycka att det är extra viktigt att "vår tids Rom" leds av en kompetent politiker med båda fötterna på jorden. En empatisk, ödmjuk individ som begriper vad ordet människovärde betyder; en person som förstår sin omvärld och som är påläst och kunnig om det hon - direkt eller indirekt - har makt över. Alltså en människa som inte trycker på knappen märkt "Do not push!" av nyfikenhet, eller - vilket dessvärre är mycket troligare - av medfödd idioti.

Jag ska inte bli långrandig. Men jag ber er om en sak: betänk att en kvinna som Michele Bachmann mycket väl kan bli USA:s nästa president. På allvar.

Det, mina vänner, är ett faktum som borde få er att liksom jag yla i panik efter amerikansk rösträtt...

Läs: 10 of the craziest things Michele Bachmann has ever said

Disneyland - på riktigt

2011-08-12T22:59:00.001+02:00

Här har jag gått ett helt liv (fast jag blir gärna äldre, det var inte så jag menade...) i den naiva tron att Walt Disney bara var någon sorts påhittig, önsketänkande sagofarbror med känsla för vackra men tyvärr helt overkliga miljöer. Och så snubblar man över dem när man minst anar det!

Tidigare har jag skrivit om ett besök i en trivsam liten Biergarten i Berlin där man bara väntade på att de sju dvärgarna skulle komma in och hej-håa, nysa, rodna och spela träorgel. Det var alldeles, alldeles... underbart, minsann. I synnerhet för en desillusionerad själ som min, som för länge sen sett sig alltför mätt på plast, rostfritt stål och IKEA-design.

På Disneyland eller i andra nöjesparker försöker man sig ibland på att återskapa de där filmiska sagomiljöerna med medeltidsdrag, men det blir aldrig annat än glasfiberkulisser man får uppleva. Såvida man inte åker till några platser där allt istället är helt och hållet äkta:

Tisdag 26 juli, eftermiddag - Beuvron-en-Auge

Man kan bli salig för mindre: under den tid jag befinner mig i den lilla och egentligen totalt osannolika korsvirkesbyn ser jag inte ett enda fult hus. Det har aldrig hänt förr. Avsaknaden av betong och fasader i glas och stål är oerhört befriande.

Det finns inget särskilt att göra här, mer än att bara titta. Men det räcker. Länge...

Tisdag 26 juli, kväll - Mont-Saint-Michel

Från land ser det ut som om ovan nämnde Disney varit framme igen. Eller Peter Jackson, i ett tämligen lyckat försök att skapa ett verkligt Minas Tirith för turister. Men det är först när jag börjar arbeta mig fram genom de trånga gränderna som leder upp till klostret som jag på allvar förstår att det här är något annat. Det är en förverkligad bild av begreppen "den höga" respektive "den låga" världen.

Nunnorna som kommer gående två och två ner genom staden bor i den höga världen, där andligheten är överordnad allt. Den låga världen - det vill säga staden som klänger sig fast på berget nedanför klosterområdet - är en veritabel turistfälla, där personlig vinning är drivkraften bakom det mesta. (Eller vad sägs om 10 euro för en flaska vatten...?) Ingen annanstans har det varit så tydligt och så enkelt att se.

Men missförstå mig inte: platsen är bedövande vacker och jag njuter. Varför är sådana här ställen så sorgligt sällsynta?

Måndag 25 juli, middag - Torget vid katedralen i Bayeux

Stenhus, trånga gator, ett torg inte mycket större än tio parkeringsfickor på Väla. Och så en gigantisk katedral som höjer sig över i princip hela staden. Solen dränker gatorna i gult ljus och steker i nacken på den som vågar sig ut ur skuggan. Jag svär, eftersom det dels varit svårt att finna parkeringsplats, och dels varit svårt att förstå parkeringsreglerna när jag efter många om och men och olagliga u-svängar äntligen lyckats hitta en.

Men irritationen rinner fort av när jag ser mig omkring. Återigen dyker frågan upp: varför ser det inte ut så här där hemma?

Fast det gör det ju, tänker jag sen. På friluftsmuséet Fredriksdal eller i Gamla Linköping, exempelvis. Kul att politikerna sparade något litet åt eftervärlden i alla fall.

Tänk att det faktiskt fortfarande finns länder där varje liten by, varje stad är vacker som ett svenskt friluftsmuseum. Eller vacker som en Disneyfilm, för den delen...

Le Clos d'Orval

2011-08-09T23:15:00.000+02:00

Tisdag 26 juli, förmiddag - Le Clos d'Orval

Han är en nästan perfekt blandning av gubben Pettson och kapten Haddock: skägget, potatisnäsan, det något plufsiga ansiktet med de plirande ögonen. För att inte tala om rösten - en riktigt fransk röst raspig av ett halvt sekels calvadosdrickande och tobaksrökande. Engelskan är karaktäristiskt bruten med nästan parodiskt uttal, men ändå fullt begriplig. Han berättar, gestikulerar och plockar fram flaskor så mörka att innehållet nästan inte syns i dunklet i stenladan där vi befinner oss.

Mannen är hembrännare. Åtminstone skulle han nog ha kallats så i Sverige. Men här i Normandie är han istället prisbelönt calvadosproducent. Han och hans bror odlar äpplen som de sedan förvandlar till gelé, juice, pommeau och calvados och säljer lokalt tills det tar slut. Ingen stordrift alltså, men gjort med själ och hjärta. En gårdsbutik som bränner, lagrar och säljer sprit av god kvalitet - jag gillar tanken. Och mannen. Självklart köper jag en flaska och tar med mig hem.

När vi kör vidare längs de smala vägarna kantade av typiska normandiska häckar och med stora krucifix vid vägskälen inser jag plötsligt hur viktigt det här besöket på äppelgården blev. Pettson/Haddock satte ett spår. Ett som jag säkert kommer att bära med mig ganska länge - allra minst tills jag har druckit upp hans tolvåriga calvados buteljerad i kolsvart flaska...

Cimetière Américain de Normandie

2011-08-08T23:17:00.002+02:00

Måndag 25 juli, senare samma eftermiddag:

Gräset är frodigt grönt, himlen klarblå och korsen bländande vita. Bakom träden borta vid sluttningen ner mot stranden skymtar havet, utan slut och azurblått som i en turistbroschyr. Platsen som omger oss är utan tvivel mycket vacker, och något annat var väl knappast att vänta.

Det är många människor här; de flesta bara lite lagom nyfikna precis som vi, gissningsvis. Jag snappar upp några lösryckta meningar på franska här, några meningar på tyska där. De senare så lågmälda att jag för ett ögonblick får för mig att de rymmer inte bara respekt utan även någon sorts nedärvd, orättvis skam.

Engelska hörs naturligtvis också, men ingen av den amerikanskt tjocka varianten.

Plötsligt, medan vi går mellan raderna av vita kors, börjar den amerikanska nationalsången spelas. Det låter kusligt, som en jättelik speldosa som spelar falskt på vissa toner. En sorgsen vaggvisa för de döda, kanske för att de ska kunna förmås sova vidare i den normandiska myllan.

Med ens inser man att amerikanerna visst finns på plats, trots att de inte gjort något väsen av sin närvaro (vilket de annars brukar vara ganska duktiga på). Hur många de verkligen är begriper man emellertid först när ungefär varannan besökare stramar upp sig, vänder sig mot någon av de höga flaggstängerna som är krönta med gyllene örnar och lägger handen över hjärtat - självklart, okonstlat. Så står de sedan tills den sista, spruckna tonen klingat ut över kyrkogården. Därefter smälter de omärkligt in i mängden igen och försvinner.

Strax därpå lämnar vi Cimetière Américain de Normandie med, vågar jag påstå, resans starkaste minne. Och möjligen med en del förlägenhet över vår svenska förvetenhet, som plötsligt känns besynnerligt ovärdig.

Vierville-sur-Mer

2011-08-08T00:10:00.008+02:00

Nu är jag tillbaka efter min tre veckor långa tystnad, vilken bland mycket annat innefattat bilande genom sex västeuropeiska länder. Ibland måste man ta time out, som det heter på nyare svenska än jag brukar använda. Och det har jag alltså gjort - tagit en paus, alltså. Och dessutom samlat på mig massor av intryck som så klart måste komma till uttryck (fyndig formulering, Strindberg...) på ett eller annat sätt. Alltså tänker jag under följande vecka köra ett resetema, med flera korta och reflekterande inlägg rörande sådant jag sett eller upplevt och som möjligen tål att delas med sig av. Ingen reseskildring alltså, utan bara ögonblicksbilder från olika platser. Och kanske något att tänka på:

Måndag 25 juli, eftermiddag - stranden nedanför Vierville-sur-Mer

En sandstrand. Tämligen bred, någonstans halvvägs mellan ebb och flod. Måttliga bränningar, stekande sol, sjöbris. Solbadare, turister, flanerande hundägare. Restauranger och caféer. En malplacerad, överdimensionerad betongbrygga. En igenbommad betongbunker med öppningen riktad snett ner mot vattenlinjen.

Stranden är ren idag. Ren från minor, taggtråd och stridsvagnshinder. Men ren från blod? Mer tveksamt, med tanke på känslan man får när man som historiskt intresserad plötsligt befinner sig på en plats som för de flesta bara är känd under kodnamnet Omaha Beach.

Vi mumsade i oss batongbröd och små bitar av franska torra korvar mitt på Dog Green Sector och sköljde ner alltsammans med flaskvatten medan barnen plaskade i strandkanten och plockade snäckskal. Jag kan inte - hur vackert och idylliskt det än kan låta - låta bli att tycka att det är lite konstigt.

Fast kanske är det bara Saving Private Ryan och liknande som spökar. Eller...?

25/7 2011. Min verklighet:

6/6 1944. Precis lika mycket verklighet, om än på film:

Köttbullsfascism

2011-07-15T23:46:00.001+02:00

Det finns ännu roliga saker att uppleva i den här världen, om man bara tar sig tid att se efter. En sådan fantastiskt rolig sak såg jag i torsdags på TV. Det var vår alldeles egen konung som under animerat svärande (enligt min skadeglada tolkning) försökte ikläda sig en föga ståndsmässig sopsäck i svart plast. Det regnade å det grövsta på majestätet och jag har viss förståelse för hans önskan att försvinna utom synhåll. Men - det hindrar inte att det såg MYCKET roligt ut. Delvis för att påklädningen tycktes mig en smula... bakvänd. Vilket osökt förde tankarna till en annan kunglighet: den omåttligt dumme prins George (i Blackadder III) som försöker ta på sig ett par högst ordinära byxor utan att ens vara i närheten av att lyckas.

(Här borde det ligga ett Youtubeklipp som illustrerade den brittiske prinsens plågsamma vedermödor, men eftersom något sådant inte verkar finnas blir det bara den här texten. Inte alls lika roligt, om ni frågar mig.)

Även här i byn händer det förskräckliga saker. På senare tid har man kunnat iaktta en man som förvånansvärt fräckt fascisthälsar på alla han känner. (Fast med knuten hand istället för öppen.) Det ser inte vackert ut, och förr eller senare kommer någon sannolikt att slå ner honom. Eller - hemska tanke - att ansluta sig till honom...

Det tycker jag skulle vara synd, eftersom mannen ifråga är jag, och eftersom inget är illa menat. Jag är ju inte sådan; jag gör ingen skillnad på folk, jag älskar alla människor precis lika lite. Den så kallade fascisthälsningen är alltså egentligen ingen fascistoid gest, utan bara en följd av att jag ibland måste vinka på någon jag eventuellt känner samtidigt som höger hand innesluter en - köttbulle.

Jag vet inte hur det är med er, men hur många av er går egentligen på promenad med en köttbulle i högerhanden? (Och nu bortser jag från alla dem i min läsekrets som befinner sig i olika långt framskridna stadier av demens eller någon form av tvångsmässigt matbeteende.)

Nå, jag gör det i alla fall. Och förklaringen är förstås lika enkel som odramatisk: vår hund glömmer allt annat om han känner bara en antydan till att en köttbulle finns i närheten. Löptikar, utmanande hanhundar, katter och kaniner göre sig icke besvär. Lukten av ett nyöppnat paket Hemköps kalla fabriksköttbullar övertrumfar allt. Själv kommer jag att tänka på en gång när jag hade haft maginfluensa och... Äsch, strunt samma.

Men så är det alltså: högerhanden med köttbullen garanterar helt enkelt en lugn och trevlig promenad fri från gny, skäll och stillastående - men ytterst energiskt - galopperande i hundsele. Det tycker jag kan vara värt en liten fascisthälsning då och då.

Nu tänker jag hålla semester några veckor - från arbete, skrivande och allt jag brukar sysselsätta mig med. Sålunda även från denna för tillfället något tunna spalt. Jag önskar er därmed einen schönen Sommer (ja, åt helvete med grammatiken!) och ett ljuvt återseende ett par veckor före det planerade boksläppet, det vill säga i augusti!

(Varför valde jag att avsluta med en så här modern syntlåt? Ja, jag vet verkligen inte. Men den har trots allt någon liten krok som rispar lätt i skinnet på mig...)

Adjö, Erik och Elektra

2011-07-08T22:35:00.001+02:00

Efter förra veckans härdsmälta i dålig smak kommer denna fredags inlägg sannolikt som en befrielse för den seriösa och intellektuella delen av min läsekrets. (En läsekrets som alltså totalt består av cirka fem personer, högt räknat...) Nu är det nämligen dags att göra ett tillkännagivande. Detta tillkännagivande lyder så som följer:

Erik Johannesson är färdig.

Och nej, det handlar inte om att manuset är färdigredigerat, eller om att jag på ett eller annat vis har bestämt mig för vilket typsnitt jag eventuellt, kanske, möjligen kommer att använda i inlagan. Det är istället precis så enkelt som jag påstod några rader upp: Erik Johannesson är färdig.

Inlagan är satt och korrekturläst; baksidestexten är skriven; omslaget är "Photoshopat"; Kungliga Biblioteket har knutit ett ISBN (978-91-633-9157-6) till boken. Tryckeriet väntar bara på filerna, och de kommer att skickas inom kort. Och nu känns det... tomt.

Så där är det varje gång en ny bok blir klar. Karaktärer man levt med under lång tid (i det här fallet i tre år) blir till minnen på boksidor. Dynamiken hos dem går långsamt förlorad - deras historia är ju redan skriven. Med ens inser man att de inte längre lever på samma sätt som medan man skrev om dem. Kvar finns en serie bilder och känslor som liksom blir ömtåliga med tiden. Som minnen av döda föräldrar, eller förlorade vänner.

Jag kommer alltid att bära med mig Erik, Elektra, Felix, Jenny och alla de andra, precis som jag bär med mig Johan och Anna från Det obrytbara mönstret. Men de kommer inte längre att leva som de gjorde innan, när de plötsligt kunde överraska mig genom att säga eller göra saker som tvingade mig att omvärdera dem som personer. Nu har de istället blivit verkliga på exakt samma sätt som Gustav Vasa och Axel von Fersen. Personer som en gång funnits, men inte längre finns.

Det spelar ingen roll hur många gånger jag läser om berättelsen: de kommer aldrig mer att tala till mig, locka mig till skratt eller röra mig till tårar. De är reducerade till romanfigurer, och det är en sorg som kanske bara den som själv skapar fantasivärldar kan förstå.

Det där är något att tänka på, om ni någonsin kommer att läsa Erik Johannesson. Det som står i boken är inte i första hand en finurligt formulerad text - det är snarare ett försök till beskrivning av den berättelse som utspelade sig i mitt huvud mellan september 2008 och april 2010 (det senaste året har bara handlat om finputsning av texten), med högst levande, älskande, tänkande, hatande karaktärer.

Det smärtar mig att lämna dem, men förr eller senare måste man. Precis som man måste låta sina barn växa upp och så småningom lämna hemmet. Det är en svår och tung process, men det går.

Och mitt i allt detta sorgliga upptäcker man plötsligt att tankarna börjat locka fram nya karaktärer, nya miljöer och nya situationer. Plötsligt upptäcker man att gröna skott sticker upp ur fjolårslövens bruna, prasslande matta. Plötsligt upptäcker man att Terapigruppen börjat ta form...

Trams!

2011-07-01T23:12:00.004+02:00

Det danska broderfolket på andra sidan sundet må bevisligen vara bra på många saker, dock inte nödvändigtvis på att tala begripligt. Eller på att tillverka godis...

Bry er nu inte om att exempelvis Anthon Berg är ett danskt chokladmärke som - så att säga, och med rätta - inte direkt har dåligt rykte. Det skulle i så fall omkullkasta min föga vetenskapligt underbyggda teori om danskarna som smaklösa kiss- och bajshumorister.

Nej, i vanlig ordning - och på kvällstidningsmanér - målar vi istället allt i svart och vitt och föreställer oss alltså att dansk godisindustri är lika likriktad som sötsliskigt smaklös. Därför är det nu dags att rikta blicken mot företaget BonBons minst sagt unika gotter:

Vem minns inte Hundeprutter, Mågeklatter, Fodvorter och Kloakslam? Nå, för er som trots allt inte minns kan jag berätta att innehållet i påsarna från ovannämnda företag inte var ens hälften så äckligt som namnen förslagsvis antyder. Hundbajs, måsdito, fotvårtor och kloakslam var förstås inget annat än sega och syrliga gelatinkluttar i fantasifulla former. Varken mer eller mindre, oavsett vad min yngre bror föreställde sig som barn.

Vad de äckliga namnen egentligen handlar om är förstås bara smart marknadsföring. Men tänk då så mycket roligare det hade varit om det verkligen hade funnits någon koppling mellan namn och påsinnehåll!? Hur många barn hade inte blivit grymt besvikna när "fodvorterna" plötsligt en dag hade smakat äkta fotvårtor, trots att det ju faktiskt var det man köpte enligt texten på påsen?

Kanske var det för övrigt här J K Rowling fick inspiration till "Bertie Bott's bönor i alla smaker" i Harry Potter-böckerna? Ni vet, de där godisbönorna som verkligen innehåller ALLA smaker som finns. Inklusive sura strumpor, snor och kräk. (Utan att det i förväg går att gissa sig till vad det är för smak man stoppar i munnen...)

Men åter till det danska godisföretaget. Nu når mig nämligen ryktet att godistillverkaren Toms har köpt upp BonBon, och därvid bestämt att lägga ner tillverkningen av alla äckliga snasksorter. Jag vet inte om det beror på någon sorts moralpanik eller på vikande försäljningssiffror. Men om det är det senare vill jag gärna bidra med några tips på nya godisar som kanske kan få bättre fart på försäljningen:

Töre toller (torra tollar) - ett mycket populärt mellanmål med stort tuggmotstånd. Således de starkaste rekommendationer från vår hund, som inte försitter en chans att smaska i sig denna inte helt uppenbara delikatess.
Snusespyt (spottat snus) - lite grann som salmiakpulver, fast förstås en aning blötare. Appliceras långt bak i gommen med så kallad "dispenser". Buöörrk! (Dispensern "Sixten" finns för övrigt att köpa på närmaste IKEA, art.nr. 301.255.54.)
Snot buser (snorkråkor) - äsch: måste jag - vuxna människan - verkligen hålla på så här...?

För att ytterligare dra mitt namn i smutsen utlyses härmed en totalt prislös tävling av stilenlig dagismodell: hjälp BonBon att komma på nya, avskyvärda godissorter. Skriv era förslag i kommentarfältet nedan. Jag lovar att läsa alla svar. (Vilket sannolikt inte kommer att bli särskilt betungande...)

Nästa vecka blir det bot och bättring samt rättning i det fiktiva ledet. Slut på tramset, alltså. Och tills dess kan ni ju försöka lista ut vad det är som är så speciellt med följande sifferserie:

978-91-633-9157-6

Peachy Peach-konspirationen

2011-06-17T22:57:00.010+02:00

Ni tror det kanske inte, men jag har funnit bevis. Bevis för att en grupp elaka, illasinnade, onda, illvilliga (jag har förresten precis köpt mig en synonymordbok) företagsledare och produktutvecklare konspirerar för att knäcka självkänslan hos sina intet ont anande kunder.

"Ånej!" tänker ni antagligen nu, "Nu börjar kverulerandet igen!" Men där har ni fel, era... era... läsare. Det här handlar istället om en fasansfull upptäckt som till varje pris måste ut innan någon röjer mig ur vägen. Risken är inte liten, för som ni förstås redan vet är sanningssägare aldrig populära hos det elitistiska kapitalistetablissemanget (25 bokstäver!). Därför är det bäst att på en gång avslöja hela den fruktansvärda kompotten i sin helhet. Kompotten...? Nå:

Svara mig på följande fråga: hur ofta händer det att ni känner er som idioter när ni ska köpa något i exempelvis en kiosk? Eller i någon annan inrättning där man måste be om varan ifråga? Länge var Systembolaget ensamt om att vilja förnedra sina kunder genom att avkräva dem någorlunda korrekta uttal på sina franska viner, (hej, jag skulle vilja ha en flaska Beaune Premier Cru Les Chouacheux), men nu sprider sig oskicket i allt vidare cirklar i samhället. Vilket genast får mig att misstänka att alltsammans måste vara organiserat.

Någonstans i ett flådigt direktörskontor sitter de där unga och hemska karriärekonomerna (för visst måste de väl vara unga, hemska och karriärekonomer?) och finner på totalt omöjliga namn på i grunden enkla produkter. Jag kan riktigt höra dem:

A: Ok grabbar, här har vi alltså en flaska kolsyrat vatten med svag smak av persikoavkok. Namnförslag?

B: Hmm... Vad sägs om Fruity Peaches by Loka? Eller är det för enkelt?

A: Ja, det är självklart alldeles för enkelt! Skäms! Någon som kan bättre?

C: Fruityfruits'n Peaches by Loka, då? Skulle inte det kunna funka?

A: Nja, jag skulle gärna vilja ha något som känns löjligare att säga, men som samtidigt antyder en amerikansk koppling.

B: Då tror jag att jag vet! Hör här: New York Peaches by the Loka Company! Va? Det låter väl bra?

A: Men, hallå! Det handlar ju inte om att det ska låta bra! Namnet ska ha en klang som är precis lagom fånigt för att folk ska skämmas, men det får ändå inte vara så pinsamt att ingen vågar säga det!

C: Men så här då: Loka Likes LA Peachy Peach! Vad tror ni om det?

A: Jamen... det är ju alldeles strålande! Det tar vi!

Loka Likes LA Peachy Peach. Det hade kunnat vara ett skämt, men det är det dessvärre inte. Och visa mig nu den potentiella kund som inte får stora, vanprydande svettringar under armarna när kioskkön växer till bakom ryggen medan han förtvivlat försöker förklara vad det är han egentligen vill ha.

Den där situationen vet jag förresten allt om. En gång försökte jag köpa en Magnumglass i en dansk kiosk, men det gör jag aldrig om. Efter att den tämligen feta och cigarrökande damen i luckan sagt "Hvabehar?" och "Hvad for noged?" ungefär tjugo gånger fick jag hjälp av vänligt sinnad dansk som uttalade ordet "Magnum" tillräckligt begripligt för att damen i fråga stånkande skulle behaga dyka ner i frysdisken och fiska upp min glass. Som jag inte längre ville ha, eftersom förnedring har en starkt dämpande effekt på vanlig vardaglig njutningslystnad.

Och det är där konspirationsteorin tar form. Någon vill uppenbarligen slå två flugor i en smäll: förnedring och försäljning samtidigt. Och beviset jag talade om i början finns alltså mitt framför ögonen på oss - varför annars alla dessa fullständigt idiotiska produktnamn? Kolla bara här:

Solero Fruit Ice Orange - nästan som en Päronsplitt, fast med apelsinsmak. Apelsinsplitt, någon?
Matrix Biolage Fortetherapie Strengthening (Fortifying) Schampoo - i princip detsamma som hårschampo. Fast utan blåvit förpackning.
Men Expert Hydra Sensitive Multi-Protecting 24h Moisturising Cream - tja... en sorts hudkräm, som... krämar huden. Typ.
Sharp Bengt Recycle Dry Greencas - jeansbyxor. Visst hade det varit roligt om det stått så på skyltarna i affären istället? Eller hur? Jeansbyxor - 129,50. Nu med fickor både fram och bak.

Tesen var alltså att några ondsinta människor vill få oss att känna oss korkade när vi genom deras försorg försätter oss i pinsamma situationer. Om ni bara beväpnar er med lite tålamod kommer snart ett amerikanskt produktionsbolag att göra en dokumentär om den redan bevisade konspirationen. Och då kommer ni sannerligen att bli övertygade, såvida ni inte redan är det. För det som sägs på TV är alltid sant, och så är det med det!

I väntan på denna kulturgärning rekommenderar jag en titt på veckans fru. Hon är min (hon med glasögon), och förekommer tillsammans med sina kolleger i Madaroarna i ett klipp från Radio Kristianstad.

På återhörande någon gång efter midsommarafton! Loka Likes LA Peachy Peach; söte jesus...

Beröm

2011-06-07T20:48:00.000+02:00

Det är så roligt när människor jag inte känner spontant kommer fram till mig och framför sitt av allt att döma ärligt menade beröm. Till min fru.

Missförstå mig inte: naturligtvis tycker jag att det är både kul och välförtjänt, fattas bara. Men när detta beröm lyder som något av nedanstående exempel - alla hämtade ur verkligheten - drabbas jag ofta av en svårbemästrad lust att genast stoppa tillbaka det (berömmet alltså) i det otäcka hål det så opassande kom gurglande upp ifrån. Nämligen vederbörandes hals:

Hur känns det att ha en så kreativ människa i familjen?
Svar: Fantastiskt bra! Och själv är jag förstås bara bra på att skala potatis och på att diska.
Blir det inte lite konstigt att leva tillsammans med någon som är så... konstnärligt lagd? (Tydligt insinuerande att skillnaden uppenbarligen tycks vara enorm beträffande det där med konstnärligheten.)
Svar: Nej, förihelvete. (Med hårt sammanpressade käkar)
Men du är väl också bra på något? Svar: Äsch, jag skriver bara lite böcker då och då. Och jag lägger antagligen inte ner mer än tio - femton timmar i veckan på det där tramset, så det är ju inte på riktigt.

Eller det värsta exemplet av alla; ett fullständigt förintande påstående framfört med ett svalt, överlägset hånleende:

(...)Då får du sköta hemmet, så får hon stå för det konstnärliga i familjen. Man ska ju göra det man är bra på.

Låter jag surmagad och avundsjuk nu igen? Det är givetvis inte meningen. Det vi ser här är nämligen inte ett exempel på avundsjuka. Det är inte heller ett vägande av olika typer av konstnärlighet mot varandra. Det är däremot skillnaden mellan att slå igenom publikt, och att inte göra det.

Alla de där människorna har förstås rätt: min fru är en kreativ, konstnärlig, rolig och framför allt varm, medkännande person. Och det är förstås därför jag har valt att dela hela mitt vuxna liv med henne. Av vilket följer att jag mer än gärna står i skuggan av henne i olika sammanhang.

Vad jag har svårt för är istället när man förutsätter att den som inte har en stor publik per automatik är sämre (i någon diffus och underlig mening) än den som lyckats "slå igenom", som det heter på kvällstidningsspråk. Vilket på något vis speglar vårt västerländska samhälle på ett ganska otrevligt sätt: det enda som räknas är ekonomisk framgång. Tjänar man inga pengar på det man gör är det inte heller värt något i konstnärligt avseende.

Jag blir med andra ord ingen riktig författare förrän ett etablerat förlag (helst Norstedts eller Bonniers) gett ut någon av mina böcker; inte heller förrän böckerna ifråga placerat sig på någon av försäljningslistans tio översta platser. Först då räknas det.

Så tills dess borde jag antagligen hålla mig till disk och potatisskalning. Men eftersom jag ibland är en något obstinat Hans tänker jag fullfölja planerna på egenhändigt boksläpp i slutet av augusti. I år, alltså. Exakt datum kommer som ett brev på posten. Och på Facebook. Och på hanssvensson.com. Ni är välkomna.

Och när vi ändå håller på att tala om jobbiga saker i livet kan vi lika gärna avhandla besvikelse också. Var därför snälla att lyssna på nedanstående finstämda låt med förra veckans historiska band. Själv älskar jag textraden "I've been cheated tonight - transvestite". DET är konst!

The Moped Lads

2011-05-27T23:25:00.001+02:00

Det sägs att Europas enda vilda apor lever på Gibraltar. Det är fel. En god del av dem uppehåller sig nämligen på eller i omedelbar närhet av Hemköps parkering i Ljungbyhed, sittandes bakom ratten i åt hervete för stora bilar.

Jag har några enkla frågor som kanske kvinnan i den silverfärgade Saaben kan svara på? Eller någon annan, med samma tvivelaktiga beteende:

Om du vet att du inte kan prata i telefon och köra bil samtidigt, varför då ens försöka? Men det är klart: du har kanske inte en aning...
Är blinkersspaken svår att komma åt i Saab-bilar? (Jag vill minnas att min satt något åt vänster från ratten räknat. Om man hittar den och händelsevis för den uppåt blinkar höger lampa. Om man för den nedåt blinkar vänster. Men det är förstås länge sedan jag körde Saab, och mycket kan ju ha hänt med tekniken sedan dess.)
Är det svårt att förstå att andra kanske vill komma fram med sina bilar redan innan du har avslutat ditt säkert oerhört viktiga telefonsamtal? Eller att en del människor kan bli en aning irriterade på att du har spontanparkerat på det mest olämpliga stället inte bara på hela parkeringsplatsen, utan sannolikt i hela Sverige? Va? VA!?

Vänligen svara i kommentarfältet nedan. Jag ser verkligen fram emot dina förklaringar. Tack på förhand, pucko. (Och här vill jag understryka att det inte bara var jag som var drabbad av denna idoits framfart, utan ungefär fem till tio bilar till...)

Suck. Och det här som skulle bli ett så trivsamt och trevligt inlägg, helt fritt från ironier, sarkasmer och surgubbigt gnäll. Men det verkar dessvärre som om jag kommit till en punkt i tillvaron när det inte längre går att finna något som gör mig glad, utan att ordet "skade" petas in framför. Och nu ska jag ställa er en fråga ni inte nödvändigtvis behöver besvara:

Har man blivit lite väl medelålders när nästan allt man tycker om plötsligt visar sig vara minst tjugofem år gammalt? I så fall måste jag upplysa er om att jag blivit väldigt medelålders den senaste veckan. Jag har exempelvis lyssnat på Simple Minds bästa album "New Gold Dream" (1982) i bilen, återupptäckt Clannads "Skellig" (1987) efter en läsupplevelse i Dick Harrisons sällskap, samt laddat hem en punkskiva från -82 som jag tidigare bara hade på kassettband. (En enkel förklaring till ordet "kassettband" finns här.)

Jag går alltså i otakt med tiden. Eller om det är tiden som går i otakt med mig. Oavsett vilket blev jag väldigt glad när jag upptäckte att det tidigare nämnda punkbandet fortfarande turnerar! Tills jag hittade dem på Youtube och blev klar över att de på något outgrundligt vis - precis som jag själv - förvandlats till lönnfeta gubbar.

Det är när man inser att det gått så långt med en som man ger sig på andra människor, exempelvis vissa bilkörande kvinnor utan tillstymmelse till vare sig simultanförmåga eller skam i kroppen. Eller för den delen mopedburen ungdom, som förvånansvärt ofta - och tvärtemot vad de själva antagligen tror - gör ett minst sagt löjligt intryck på den omgivning de med katastrofalt överdimensionerat självförtroende försöker sätta skräck i.

Prologen i Erik Johannesson (där fick jag in det igen!!!) handlar just om detta - om hur ett gäng unga ligister gör sig till åtlöje helt och hållet genom egen försorg, och på ett sätt jag själv tycker är oerhört roligt.

Vårt eget moppegäng (som förresten är misstänkt likt det ovan nämnda, hur det nu kan komma sig...) blir därför den ingalunda självklara kopplingen mellan då och nu; de tillägnas härmed låten "Moped Lads" med Peter & The Test Tube Babies från guldåret 1982. Det är väl bara en tidsfråga innan de små fåntrattarna börjar köra silverfärgade Saabar och prata i mobiltelefon utan att samtidigt kunna styra...

Sjung gärna med i refrängen, texten går så här:

It's the moped lads
they like to think they're bad
it's the moped lads
if you hit 'em they'll tell their dads

Då:

Nu:

Schäjk Oäjt

2011-05-21T22:39:00.003+02:00

Reklam. Jag brukar med bestämdhet hävda att den är ett otyg; att den är förnedrande; att den är spekulativ; att den är pinsam. Samt att den är det yttersta beviset för hur genomkommersialiserat vårt västerländska samhälle är, vilket inte på några villkor får ses som ett positivt omdöme.

Att säga att jag tycker illa om det reklamen försöker sälja skulle nog vara att gå till överdrift. Jag har nämligen inget emot datorer, trosskydd, mobiltelefoner eller ögonfransförlängande mascara. I princip, alltså. Däremot har jag mycket svårt att förlika mig med att reklammakarna i allmänhet tycks anse att vi, de potentiella kunderna, utan undantag är dumma i huvudet. Eller att vi åtminstone befinner oss på en genomsnittlig åttaårings intellektuella nivå. Men - det där är en sak jag tillåter mig att göra upp med i min kommande bok Erik Johannesson, med troligt boksläpp i augusti (tjat, tjat, tjat...) så därför lämnar jag den delen av ämnet här och nu.

Ibland lyckas emellertid reklam av tv-shoptyp göra mig på riktigt gott humör. Det är inte ofta, det ska erkännas. Men när det väl händer blir jag så uppspelt att jag bara måste dela med mig av det roliga. (Och det är alltså detta som är denna veckas "trigger", det vill säga det som initierade denna text...)

Shake Weight. Ett träningsredskap som enligt uppgift stärker musklerna så att man blir hård och slät istället för mjuk och dallrig. På undersidan av överarmarna, vill säga. Denna tingest ser ut som en hantel, men ska inte lyftas utan - skakas. Rytmiskt, och fram och tillbaka. Och dessutom på ett låt säga högst suspekt vis som tämligen lätt för tankarna till viss erotisk aktivitet. Konstruktörerna av det här trevliga och inspirerande redskapet måste ha skrattat sig fördärvade när de insåg vad de gjort.

Och de är i så fall inte ensamma. Gör man en sökning på exempelvis Jotob finner man ganska omgående ett antal mer eller mindre lyckade parodier på den officiella reklamfilmen för denna eminenta apparat. Alltså ren gratisreklam.

Jag bryr mig inte så mycket om ifall det var meningen att det skulle bli så, inte i det här inlägget. Men håll med mig om att det här ändå är bland det roligaste dumskallekommersialismen frammanat på den här sidan om jordens förutspådda undergång. Så gör nu som jag enträget bett min fru göra; börja träna. Det kan aldrig skada...

Fontänsarkasm

2011-05-14T00:30:00.002+02:00

Det finns en brittisk TV-serie som heter Grumpy Old Men där kända medelålders män utgjuter sig å det grövsta om sådant som irriterar dem. Det är oerhört förvånande att produktionsbolaget bakom serien ännu inte hört av sig till mig.

Jag är kanske inte lika känd som Bob Geldof, Tim Rice eller Rick Wakeman. Ok, det köper jag. Men annars uppfyller jag med råge alla kriterier för att få vara med. Jag är sålunda medelålders, irriterad på det mesta, och har viss förmåga att ösa illvilliga och stundom välformulerade sarkasmer över alla företeelser som inte faller mig på läppen. Det mesta som är yngre än tjugo år, alltså.

Det här kommer knappast som en överraskning för någon i min bekantskapskrets, i synnerhet inte för min fru som vid varje - ja, varje - hundpromenad tvingas lyssna på mitt gubbknorrande om än det ena, än det andra.

Inget är bra. Det vill säga; inget är så bra som det var förut, när jag var yngre. Ta bara detta med melodifestivalen. (Eller "Stora mello", som spektaklet visst numera kallas på Bolibompa-språk. Alltså i motsats till "Lilla mello", som är exakt samma sak men med ca fem år lägre medelålder hos de fantastiskt talangfulla deltagarna.)

Jag råkade se några nummer ur semifinalen i torsdagskväll, och jag säger som min chef brukar säga: jag är inte särskilt imponerad. Om syftet med "Stora mello" är att ytterligare befästa mainstreamkultur som är så mainstream att det gör ont inte bara i all världens botox-stinna "bloggerskor" med storhetsvansinne och groteskt svullna munläppar (det senare ett språkvidrigt förtydligande för undvikande av smaklösa missförstånd), utan dessutom och till och med i Kaj Kindvall - ja, då har man antagligen lyckats.

Låt oss ta Sveriges tävlingsbidrag som exempel. Jag har inget emot Eric Saade som person eftersom jag inte känner honom (för då hade det möjligen varit en helt annan sak), och följande kritik riktar sig inte mot honom. Men låten...

Jag frågar mig fortfarande, som före detta låtskrivare av diverse syntpop- och instrumentalalster, hur det är möjligt att skriva en låt som är så utstuderat förutsägbar att till och med solens uppgång ter sig som ett under av oförutsägbarhet vid en direkt jämförelse. Varför vill man tillverka en låt som redan är tillverkad en miljon gånger, men som ändå är ny på något idiotiskt och fullständigt obegripligt sätt? Jo, därför att mainstreamkulturen eftersträvar igenkänning. För det är ju så tryggt och bra. Och precis det som jag avskyr i all konst, men i synnerhet i musik...

Jag brukar föreställa mig ljud och harmonier som färger. Stråkar är blå, bas är svart och gitarr har en brun eller spretigt grafitgrå nyans, beroende på klang och grad av distorsion. Progressiv rock brukar vara ett färgsprakande fyrverkeri, ett veritabelt kinderägg fullt av glädje och totalt oväntade överraskningar; jazz en djupblå, mjuk sammetsduk; metal en betongkloss av kondenserad, rödglödande ilska. Popular är blekt, blekt beige. I bästa fall...

"Du behöver ju inte titta!" säger nu beundrare av ESC och Krister Björkman. Och det äger onekligen sin riktighet. Alltså är det precis det jag inte tänker göra. Titta, alltså. Vad mig anbelangar får gärna hela festivalen stoppas upp i ett mörkt hål, förslagsvis i nämnde festivalgeneral där det sannolikt - och som av en lycklig slump - ändå borde vara ganska gott om plats.

Vet ni, ibland önskar jag att jag hade min gode vän N:s förmåga att obehindrat sprida multipla sarkasmer omkring mig. Och att dessutom göra det med gott samvete. Men jag kommer att bli bättre, tro mig. Dagens "fundering" ter sig redan som en formlig fontänsarkasm i jämförelse med mycket annat jag kläckt ur mig det senaste halvåret.

Till sist måste jag dessvärre tillkännage att det kommande boksläppet antagligen kommer att skjutas upp till slutet av augusti eller början av september. Men mer om det inom kort.

Här har ni en sorts mainstreamlåt, men ändå inte. Och det här gillar jag faktiskt, tro det eller ej...

Evolutionens specialanpassade individer

2011-05-01T00:36:00.000+02:00

Min fru får alltid sina bästa idéer när hon står i duschen; det är ett allmänt känt faktum i den här familjen, men också en talande illustration till min egen kreativa sida. Hon är nämligen inte ensam om att tänka bra i bara mässingen.

Härom morgonen, medan jag svor och grät över att ha fått schampo i ögonen (ja, jag använder schampo, fast inte så mycket åt gången) kom jag att tänka på hur vist evolutionen ordnat det för somliga individer. De tycks, för att förtydliga saken, ha begåvats med fördelaktiga yttre attribut som radikalt underlättar livet för dem. Orättvist? Jaa - naturligtvis. Men sådan är nu en gång världen, så just den aspekten av den här funderingen ska vi inte hänga upp oss på. Den här gången...

Nej, det handlar alltså inte om hur snygga dessa somliga är, utan om hur funktionsdugliga de blivit. (Om det hade handlat om skönhet hade jag antagligen inte skrivit det här, eftersom jag inte tycker att vi som blivit vackra bör skryta om saken.)
Ta bara Shane MacGowan, före detta(?) sångare i legendariska The Pogues, som exempel. Han håller på med musik, eller hur? Då behöver man ha bra öron, eller hur? Shane MacGowan har fått öron, eller hur? Vilket alltså bevisar att evolutionen gjort Shane MacGowan särskilt lämpad att bli musiker. Så enkelt som så!

Exempel nummer två på specialanpassade individer är förvisso något äldre, men icke desto mindre helt och hållet relevant. Och det var för övrigt den här mannen jag kom att tänka på när jag fick vatten i ögonen tidigare i veckan.

Man skulle kunna tro att han var född i någon regnig del av världen, men vid närmare efterforskningar visar det sig vara tvärtom: Egypten. Fan också, för att uttrycka sig en aning vulgärt och tillika besviket.

Men varför hänga upp sig på detaljer? Kanske visste någon gudomlig del av evolutionen om att han en dag skulle komma att flyga till Storbritannien, där det ju som bekant regnar en hel del? Och i så fall var det ju bara hyggligt att utrusta honom med världens buskigaste och bästa skydd mot rinnande regnvatten. Låt mig alltså presentera mannen som aldrig någonsin fick schampo i ögonen när han duschade: herr Rudolf Hess!

Just det - en tysk. Och när vi ändå halkat in på dessa ständiga germaner är det säkert läge att i vanlig ordning avsluta med lite musik, nämligen tysk sådan. För andra veckan i rad lobbas här för min nya favorit Max Raabe - mästare på att tillsammans med Palast Orchester återuppväcka 20- och 30-talsklassiker i tidstypisk stil, vattenkammat och fint precis som sig bör. Mein Kleiner Grüner Kaktus!

Aniara. Och Max Raabe, förstås!

2011-04-23T00:10:00.005+02:00

Att berätta en historia är inte lätt. Det har åtminstone jag själv sett många tragiska och pinsamma exempel på. Låt oss därför börja med att rannsaka oss själva innan vi gör oss lustiga över andra fåntrattar: alla läsare av denna funderingsspalt som någon gång slaktat en i grunden god berättelse genom slarv, trögtänkthet, dumhet eller oförstånd - exempelvis genom att avslöja poängen på fel ställe - räcker upp en hand. Jag föregår naturligtvis med gott exempel och räcker upp båda.

Ok, så nu när vi har förklarat oss själva lite lagom inkompetenta är det väl ingen som tar illa upp om jag raljerar över olika berättartekniker, eller hur? Alls inte på något objektivt vetenskapligt sätt, utan bara som ett rent subjektivt tyckande. Och definitivt inte riktat mot någon speciell person, bara så att vi har den saken fullständigt klar för oss.

Det är ett oomkullrunkeligt (härligt ord!) faktum att jag själv har ett icke obetydligt horn i sidan till en viss del av deckargenren. Närmare bestämt den del som gärna vill framstå som "hårdkokt", och därför måste berättas i ytterst korta, lakoniska meningar. Så här, ungefär:

Privatdetektiv Jones gick nedför 56:e gatan. Det regnade. Bilar tutade. Han behövde alkohol. Och Novalucol. Hans före detta fru önskade att han var död. Och det var han. Själsligen. Hans 44 Magnum var tung. Men tyngden gjorde honom trygg. Und so weiter...

400 sidor deckare i sådan stil gör mig minst sagt frustrerad. Därför brukar jag strunta i att läsa den här sortens historier eftersom språket genast dödar berättelsen.

(En helt annan sak är det förstås när man fyller sin historia med klyschor - inte språkliga som i ovanstående exempel, utan i själva berättelsen. Hjälten måste inte nödvändigtvis vara snyggast i världen, och han måste definitivt inte rädda hjälplös kvinna i nöd. Eller hur? Men det där är som sagt en annan sak som inte hör hemma i det här resonemanget, så glöm genast att jag nämnde det...)

I andra änden av skalan finner vi den yvigt målande författaren som tar sitt författarskap på så stort allvar att han inte inser att hans storslagna formuleringar av typen fornnordiskt kväde inte lyfter berättelsen, utan snarare förser den med ett löjets skimmer. Det är som romantiken i repris, fast i kubik:

De dimhöljda bergens blånande toppar med kronor av gnistrande snö höjde sig majestätiskt över deras hukande, i dimslöjor svepta gestalter. Thrarurinnorasker kvad i blind förfäran mot stengiganternas hotande höjder: Oh, berg av sten! Låt aldrig våra vägar korsas, ty då skall benknotor krossas mot granithård sluttning i alvadalens ylande glimmerfåra i hemsökt skymningsland! Ve oss, som i köttkostym i jämrans jämmerdal dömda att vandra är!

Det finns alltså många sätt att förstöra en bra historia på, i all synnerhet i romanform. Men om man istället väljer att bara ge glimtar ur en berättelse, och på så vis lämna det mesta åt läsarens fantasi? Och dessutom gör det i form av 103 "sånger" fulla av påhittade ord och okända tekniska begrepp? Kan det då gå annat än åt skogen?

Ja då, det kan det. Det kan till och med bli succé.

Verket jag syftar på heter Aniara och skrevs 1956 av Harry Martinsson. Det har blivit både opera och musikal och handlar i korthet om goldondern (rymdskeppet) Aniara som fraktar emigranter från den gravt miljöförstörda "Doris" (jorden) till Mars. Dessvärre råkar skeppet ut för en olycka och kastas ur kurs i riktning mot Lyrans stjärnbild, och det blir omöjligt att vända om. Katastrofen inträffar redan i sång 3 - resten av sångerna handlar om de skeppsbrutna människornas öde ute i den tomma, kalla rymden.

Allt man får är ögonblicksbilder, ändå blir alltsammans till en hel, levande berättelse. Och dessutom till en berättelse som verkligen berör. Det är effektfullt och ödesmättat utan stora ord, skjutvapen och våld. Och det är så man drömmer om att skriva - att beröra med enkla medel. Utan att breda ut sig över åttahundra sidor, som jag själv gör i mitt senaste alster...

"Jag skruvar lampan ner och bjuder frid", som Aniaras sista sång börjar. Och det gör jag med en trevlig liten tysk låt med video inspelad i Berlin. Vilket jag vet därför att det står Hackescher Markt på vagnen "muppen" åker i. Och där - på Hackescher Markt - finns det fantastiskt goda Flammkuchen. Minsann!

Küssen kann man nicht alleine. Så sant, så sant...

Berlin

2011-04-16T00:27:00.006+02:00

Läses med journalfilmsröst á la 1940-tal:

Efter en veckas välgörande(?) tystnad är åter er favoritförfattare tillbaka med nya, ogenomtänkta åsiktsyttringar, full av lika delar skrivlust och omskakande upplevelser i främmande land. Åh, vilken fantastisk resa!

(Och nu åter till ett något mer sansat och modernt tilltal:)

Det främmande landet skulle alltså vara Tyskland, och mer geografiskt exakt Berlin. Det hela var tänkt som en avkopplande helgresa med god mat, gott vin, trevligt sällskap och en del kulturella och historiska upplevelser. Och för att uttrycka sig en aning litterärt tillgjort: föga anade jag i vilken omfattning allt skulle komma att hällas över mig, likt en spann iskallt vatten. I synnerhet den historiska delen, som är så plågsamt närvarande att det inte går att komma undan även om man skulle vilja.

Det har väl knappast undgått någon att Berlin har ett minst sagt dramatiskt förflutet, eller hur? Är det inte krig och elände, så är det "die Mauer" och elände. Å ena sidan, vill säga. Å andra är det otvivelaktigt tyskt gemyt, currywurst, Berliner Kindl (öl) och Biergärten för hela slanten. Hur trevligt som helst. Så varför då antyda något annat?

Jo, därför att mitt Berlin är något mer, nämligen i allra högsta grad en stad full av svindlande motsägelser. Det trevliga bor alltid och utan undantag granne med det obehagliga; det sedan länge passerade kastar alltid och utan undantag sin skugga över det nuvarande. Det går inte att komma ifrån. Och frågan är förstås om man verkligen vill undvika allt det där hemska som ligger på lur på de mest oväntade ställen.

Ta bara mässingsplaketterna som finns inlagda i ganska många trottoarer i centrala Berlin. De är små och ganska oansenliga, men tar man sig tid att läsa texten på dem reser sig ofrånkomligen nackhåren:

Just sådana här minnesmärken råkade jag för första gången stöta på i gamla östberlin invid ett hus vars fasad fortfarande - nästan 66 år efter krigsslutet - var fullständigt översållad av kulhål. Det ger en onekligen perspektiv på saker och ting.

Ett annat utmärkt exempel på Berlins dubbelnatur fann vi sannerligen vid S-bahnstationen i Grunewald. Vi kom dit sent på eftermiddagen och var ganska törstiga, så vi tog en välförtjänt paus på en trivsam liten Biergarten på andra sidan spåren. Den typiskt tyska servitrisen var oerhört trevlig, ölet smakade fantastiskt bra, atmosfären var i det närmaste magisk - så som den antagligen varit de senaste 100 åren. En aning som Snövit och de sju dvärgarna, om ni förstår hur jag menar.

Sedan gick vi uppskattningsvis 200 meter och befann oss plötsligt på "Gleis 17", spår 17 på svenska. Till en början såg det bara ut som en nedlagd perrong belagd med metallgaller med någon sorts mönster närmast de upprivna spåren. Tills jag upptäckte att mönstret var text.

Varje metallplatta var ungefär en meter bred. Varje platta motsvarade en dag. Så här stod det på den enda platta jag fotograferade:

Antalet människor varierade, liksom destinationen. Efter helgdagar var antalet större - mot slutet av kriget var det mindre. Men nästan varje dag gick tågen. Och allt var dokumenterat med tysk, förbannad noggrannhet.

En bild av perrongen, med träd där spåret en gång låg:

Tidigare på dagen hade vi besökt Topographie des Terrors, en kuslig fotoutställning om SS och Gestapo placerad i princip mitt i deras gamla högkvarter. Utställningshallen var full av människor, ändå var det i stort sett knäpptyst där inne.

Efteråt satte sig min fru på en bänk och grät. Och - det kan jag försäkra - hon är verkligen inte av den blödiga typen. Själv kände jag mig bara tom. En stund senare fann vi en genomtrevlig italiensk restaurang med gott vin, god mat och tyskt trevlig betjäning. Motsatser, som sagt. Hela tiden.

Sent på lördagskvällen när vi promenerade hemåt längs Friedrichstrasse upptäckte vi plötsligt att vi var lite hungriga, men McDonalds som vi passerade var naturligtvis inget alternativ. (Om det inte är det här hemma så varför skulle det vara det i Tyskland...?)

Det var däremot en korvkiosk - jag vet inte vad jag annars skulle kalla denna för en svensk så egendomliga inrättning - som sålde ett antal tyska läckra korvsorter samt naturligtvis "Berliner Kindl". (Man kan för övrigt se stället på Google Maps - det ligger mitt under järnvägsbron på vänster sida om man är på väg norrut.)

Vi mumsade gladeligen i oss korv, pommes frites, majonnäs och allt annat man fyllt våra papptallrikar med, men samtidigt kunde jag inte låta bli att tänka på skylten, strategiskt inmurad i väggen mellan den tidigare nämnda hamburgerrestaurangen och "korvkiosken" under S-bahn Friedrichstrasse:

Jag orkar inte översätta texten, men jag tror inte heller att det behövs.

Denna skylt får representera mitt Berlin, mitt emellan McDonalds och tysk korvkiosk. Ska jag skratta eller gråta? Jag vet inte. Jag vet verkligen inte...

* * *

Ett PS, trots att jag i allmänhet tycker att post scriptum är onödiga nuförtiden, eftersom det är så enkelt att redigera text i efterhand:

Den gångna veckan har jag lyssnat på ljudboken "Berlin - slutstriden 1945" av Antony Beevor. Jag känner alltför väl igen miljöerna och människorna, men inte skräcken eller den fasansfulla känslan av undergång. Däremot blir jag alldeles förfärad när jag ser bilder från boken: Berlin i ruiner, hängda "desertörer", flyende människor, barnsoldater i för stora uniformer. Jag identifierar mig med dem, dessa olyckliga berlinare som kanske trots allt hade viss skuld i det som hände. Men särskilt ser jag mina egna barn mitt i denna olycka - i uniform, övergivna och utlämnade. Låt aldrig detta hända igen. Någonsin.

Madaroarna

2011-04-02T02:58:00.001+02:00

Nå, här sitter man nu mitt i natten (strax före halv tre, vilket innebär att man borde ha lagt sig för minst två timmar sen) och begrundar det faktum att ens äkta hälft plötsligt blivit någon sorts allmängods, hyfsat flitigt förekommande såväl på nätet som i Expressen. Till att börja med.

Bra eller dåligt? Nja, självklart är det dessvärre inte.

Naturligtvis tycker jag att det är oerhört roligt att det går bra för MADAROARNA, allt annat vore väl att betrakta som rent förräderi. Men om man tar de verkliga konsekvenserna av ett TV-framträdande i beaktande är det inte längre lika självklart att de positiva effekterna överväger.

Cirka en miljon människor beräknas ha sett det första programmet av Talang 2011. En miljon. Sug på den siffran en stund, och jämför sedan för skojs skull med storleken på mina bokupplagor. Programmets (i praktiken MADAROARNAS) publik var alltså ungefär tiotusen gånger större än min totala läsekrets vid just detta tillfälle. Vilket absolut tål att tänkas på.

En miljon människor såg sålunda min fru sjunga "nylonhåsor och tjocka ben, röven går som en slibesten" under ystert och eventuellt utmanande svängande på höfterna. (Nej inte publikens, era grammatikfundamentalister!)
Vidare såg alla dessa människor Marie Fransson hävda att "min röst är sexig, och skinkan är varm", samt Marie Balkhag i samma fullständiga avsaknad av blygsel sprida det något tvivelaktiga budskapet att "jag har flätor och långa ben, jag är inte rakad i min gren". Vilket med all önskvärd tydlighet också bevisades genom en föga diskret titt under kjolen. Och för all del till den närvarande publikens (och juryns) jubel.

TV är ett bedrägligt medium, i all synnerhet om man inte sänder direkt. MADAROARNA var - tro det eller ej - de enda som vid inspelningstillfället på Ystads teater spontant fick stående ovationer av hela publiken. Oavsett hur mycket man klippt in i efterhand, av i förhand filmade applåder. Det vågar jag hävda inte av missriktad lojalitet, utan för att jag var på plats och bevittnade alltsammans. (Och när jag sent omsider upptäckte hur det faktiskt stod till var det ganska häftigt, måste jag faktiskt erkänna...)

Dessvärre och i vanlig ordning innebär denna framgång emellertid knappast att damerna ifråga går fria från "pöbelns" stenhårda omdömen i kommentarerna till diverse tidningsartiklar. Synpunkterna står i vanlig ordning som spön i backen, och de som är kritiska är det förvånansvärt ofta på ett sätt som tycks mig tämligen korttänkt, för att inte säga direkt elakt. Människor vräker av sig precis vad som helst utan att reflektera över att det finns en annan tänkande, kännande människa i mottagaränden. Man skriver saker som man aldrig i livet skulle våga säga rent ut till någon, öga mot öga.
Det är förvisso fegt, men dock fullt förståeligt. Man bär sig nämligen helt enkelt åt som den primitiva halvapa man uppenbarligen är, intellektuellt sett.

Och det är väl förmodligen det här som är framgångens och uppmärksamhetens bittra baksida; att tvingas stå ut med idioternas kommentarer, gliringar, elakheter, avundsjuka och brist på allt vett och hyfs. Det är antagligen lika ofrånkomligt som sorgligt, och bara att vänja sig.

Men inget ont som inte för något gott med sig: någonstans får allt detta stim mig att vara ytterst tacksam över att mina bokupplagor består av endast 100 sketna exemplar, och inte 1000000. Tack, alla ni som kommenterar kvällstidningsartiklar i brist på bättre sysselsättning, för den här insikten. Verkligen tack, även om det givetvis inte var er mening att hjälpa till med något.

Avslutningsvis skulle jag vilja be en kort men ärligt menad bön till en ospecificerad och därtill högst eventuell gudomlighet av någorlunda oklart ursprung, beträffande de ovan nämnda puckona:

Snälla, hjälp dessa särdeles korkade fåntrattar att finna någon sorts mening med sina värdelösa liv. I vad mån det går, vill säga. Så att de åtminstone slipper förpesta våra...

Ockhams rakkniv

2011-03-27T00:53:00.002+01:00

Det finns en princip vid rationellt såväl som vid skeptiskt tänkande som brukar benämnas "Ockhams rakkniv". Denna princip går oerhört kortfattat och lika förenklat ut på att man inte bör krångla till saker i onödan. Det vill säga, man bör i första hand välja de teorier som verkar enklast och mest sannolika för att förklara diverse fenomen.

Låt mig ge några exempel:

Ett starkt ljus syns på himlen strax efter solnedgången och tycks följa efter dig när du kör bil.
Förklaring 1: Det är ett flygande tefat som förföljer dig för att föra bort dig, i avsikt att placera ett avancerat mätinstrument i din nedre bakre kavitet.
Förklaring 2: Det kusliga ljuset härrör från spontan partikelgenomströmning från ett parallellt universum, vilket innebär att ett inverterat svart hål håller på att bildas i jordens omedelbara närhet.
Förklaring 3: Det är den ibland tämligen ljusstarka planeten Venus du ser, tjockskalle. Och den följer inte efter dig, det bara ser så ut när du själv rör dig.
Du ställer ut en kastrull nykokt risgrynsgröt på avsvalning på julaftons morgon. När du ska ta in den är all gröt mysteriöst försvunnen.
Förklaring 1: En hustomte har hittat kastrullen och trott att gröten var till honom. Du står nu högt i kurs hos alla "goenissar" det närmaste året!
Förklaring 2: Ett hål i rymd-tidväven har dessvärre förpassat din gröt till 1500-talet, rakt ner i Erik XIV:s ärtsoppa. Tur att du inte åt den själv...
Förklaring 3: Grannens katt har lyckats peta av locket på din kastrull och sedan smaskat i sig all den goda gröten. Utan att ens säga tack.

Enligt Ockhams rakkniv är alltså förklaring 3 den riktiga eftersom den ter sig mest sannolik i båda fallen, eller hur? Vilket alltså baseras på den kunskap vi har om världen, och om hur denna förväntas fungera. Inget konstigt så långt.

Men tänk om vår kunskap är otillräcklig eller helt enkelt felaktig? Om det istället är dårfinksalternativen 2 som är de korrekta, utan att vi förstår det? Då skulle det innebära att våra efterkommande kommer att hånskratta åt oss, precis som vi hånskrattar åt gamla världsbilder som visat sig sorgligt felaktiga, för att inte säga skrattretande dåraktiga. Principen Ockhams rakkniv baseras såvitt jag förstår enbart på den kunskap vi anser oss besitta, varför bedömningen av sant eller falskt bara blir en produkt av den tid i vilken samma bedömning görs. Låt oss för skojs skull därför tillämpa rakkniven i en annan tid, med andra sanningar och med en helt annan världsbild i bagaget:

Grottmannen Gorm Skallspjälter betraktar noga den uppstigande solen. Han följer den hela dagen och ser den på kvällen gå ner i det stora västerhavet. Av detta drar han en av följande slutsatser, nämligen den enklaste, baserad på det han med säkerhet vet om världen:
Förklaring 1: Världen består av en platt skiva över vilken ett klot av eld varje dag svävar fram. Klotet kan inte nås, men torde vara av ungefär ett par-tre famnars diameter och därtill av gudomligt ursprung. Kanske dras det fram av hästar, eller av uppspända linor?
Förklaring 2: Världen består av en platt skiva över vilken en enorm kupol är välvd. Dessvärre (eller dessbättre) finns det en del hål i denna kupol, varför ljuset från Guds himmel läcker in till vår värld som exempelvis stjärnljus, eller för den delen solljus. Kupolen vrids ett varv varje dygn, med gudomlig precision.
Förklaring 3: Världen består av ett klot som roterar i en obegripligt vid bana i ett lika obegripligt tomrum runt en enorm gasboll, där kärnreaktioner mellan partiklar så små att de inte kan ses för blotta ögat skapar en ohygglig energiurladdning, vilken i sin tur är den allra viktigaste förutsättningen för liv på jorden.

Ur grottman Gorm Skallspjälters perspektiv är sålunda förklaringsmodell 1 eller 2 de troligaste i enlighet med Ockhams rakkniv, eftersom alternativ 3 inte bara är obegripligt, utan också tämligen dumt. Vilket alltså bevisar att principen om att alltid välja den enklaste och mest sannolika förklaringen ibland slår slint, eftersom våra kunskaper om exempelvis världen uppenbarligen är bristfälliga. Även i vår egen, upplysta tid.

Poängen blir då rimligtvis den att det borde vara ganska dumt att hånflina åt det man inte förstår, bara för att det inte passar in i den allmänt och för stunden accepterade bilden av verkligheten. Ett sådant tvivelaktigt beteende visar nämligen snarare på dåligt omdöme och monumental brist på ödmjukhet, än på verklig längtan efter att finna någon sorts sanning i en egentligen helt obegriplig tillvaro.

Följaktligen skulle jag vilja påpeka en sak för alla er som förlöjligar och hånar era medmänniskor i artikelkommentarer, i bloggar, på hemsidor och runt allehanda fikabord för att dessa "vidskepliga och okunniga fånar" inte tror eller tycker som ni själva. Hur kan ni så bergsäkert veta att det inte är er historien kommer att döma som virrpannor, skygglappnissar, bakåtsträvare eller rent av dumhuvuden? Det kan ni förstås inte. Och det är just detta som gör mig så förundrad när jag möter intelligenta och välutbildade människor som väl ändå borde ha tillräckliga intellektuella resurser för att förstå det allra viktigaste. Nämligen att "sanningen" är en kulturell, religiös och i högsta grad föränderlig storhet som har - och alltid har haft - ett tämligen kort bäst-före-datum...

Torssjön. Eller Odensjön, som den ju egentligen heter...

2011-03-19T23:36:00.000+01:00

Ni kan välja att se det här som ett extrainsatt nyhetsprogram om ni vill. Två inlägg samma helg borde rimligtvis vara ett för mycket. Men återigen överträffar - eller åtminstone tangerar - verkligheten dikten, och då måste man ju bara reagera. Denna gång gäller det sålunda ett avsnitt ur den snart söndertjatade "Erik Johannesson", där en Risbyslättsk spexgrupp värmer upp 2000 förväntansfulla följeslagare:

Den flytande scenen låg fortfarande förtöjd, och via bryggan som ledde ut till den stegade nu tre kvinnor iförda glasögon, glittriga klänningar, fjäderboa och gummistövlar fram. Det senare ifall de skulle falla i, påstod en av dem när de kommit ut på flotten. Varpå hon fullständigt oblygt presenterade sig själv som ”den unga, snygga, trevliga, sexiga, helt kolossalt fantastiska…”.

Den 11, 12 och 13 augusti kan man uppleva det här på riktigt, i rätt miljö och allt. Kolla här för att få veta mer.

Jag ger er ett citat till, ett som beskriver en scen som garanterat kommer att upprepas i verkligheten. Bortsett från det där med psalmen, alltså...

När de gick av scenen efter att ha avslutat med ett nummer som var raka motsatsen till allt de gjort tidigare - de sjöng psalmen ”Härlig är jorden” med stort allvar och i tre stämmor - varade applåderna i flera minuter. När dessa till sist klingade ut hade stämningen runt sjön fördjupats så till den grad att hela platsen med ens förvandlats till ett naturens eget kyrkorum. Samtidigt började funktionärer gå runt på rasbranterna på andra sidan sjön och tända redan utplacerade marschaller, så att det ur publikens perspektiv såg ut som om den flytande scenen plötsligt befann sig mitt i en stjärnhimmel. De små fladdrande eldarna speglades i det nu kolsvarta vattnet, och Ronny tyckte sig känna hur alla runt omkring honom förtrollades på samma sätt som han själv. Det var så bedövande vackert att han blev tvungen att tänka på sin sambos ord om tvättvikningen igen.

I rysk horuniform

2011-03-18T22:25:00.002+01:00

Som den frekvente läsaren av denna min högst privata anslagstavla naturligtvis vet, har jag använt en snarlik inledning tidigare. Men strunt i det: som ni som sagt vet blottar jag då och då mig och mina nära å det grövsta, exempelvis genom att berätta om vissa familjemedlemmars spöksyner och musiksmak, döda och levande hundar, omotiverade aggressionstillstånd samt skadeglädje över olika tillkortakommanden - ibland mina egna men i synnerhet andras.

Och nu är det - precis som de intelligenta läsarna (det vill säga ni) sannolikt med skräckblandad förtjusning både börjat frukta och hoppas - dags igen:

Just denna blöta och slaskiga marsfredagseftermiddag har jag haft det stora nöjet(?) att förvandlas till skådespelare i äldste sonens hastigt påkomna filmprojekt. Det första efter "Den ryska björnen" från 2007, således.

Manus existerade icke (till föga förvåning), varför ett stort mått av improvisationsförmåga erfordrades av alla medverkande. Vilka alltså var jag själv och yngste sonen; den senare för övrigt iförd en damstass med en tydlig air av låtsat 1800-tal och... tja - transvestism, antar jag. Fast det är inget konstigt med det. Så blir det nämligen förvånansvärt lätt när scenkläderna hämtas ur hustruns spexförråd.

Själv ifördes jag enligt samma tvivelaktiga klädkod leopardjacka och kort paljettkjol. Inget annat. I denna utstyrsel skulle jag sålunda - helt otippat, förmodar jag - föreställa en sorts fantasyhjälte hämtad ur ett något suspekt sällskapsspel. Dessutom beväpnades jag/min karaktär för sakens skull med ett kort spjut, tillverkat av en bit täljd trälist av trekantsmodell. Med detta fruktansvärda vapen förväntades jag vifta vilt och se hotfull ut.

Jag försökte. Jag gjorde verkligen det. Men för att göra en tämligen ointressant historia så kort som möjligt: det där med hotfullheten lyckades mig nog inte riktigt.

Kanske var det paljettkjolen som förstörde helhetsintrycket. Eller så var det bara mina bristande skådespelartalanger i kombination med ett något ljumt intresse för min roll som liksom lade sordin på entusiasmen hos det övriga filmteamet. Oaktat vilket tycktes regissörens/fotografens idéer plötsligt sina, varför jag med viss lättnad ånyo kunde ta på mig mina vanliga kläder i glad vetskap om att jag nu förevigats i rysk horuniform hojtandes "aarrgh!" och "ouaaah!" i en filmsekvens som med bara ett minimum av otur inom kort kommer att cirkulera på Youtube. Och i denna eftertankens kranka blekhet - som det ju heter om man vill vara lite märkvärdig, vilket jag alltid vill - frågar jag mig bara en enda sak:

Kunde inte helgen ha börjat lite bättre? För en enda gångs skull...?

No shit, Sherlock!

2011-03-05T00:06:00.002+01:00

Eftersom det här uppenbarligen är en blogg och en blogg är en sorts "dagbok på nätet" borde jag kanske börja skriva om mitt fabulösa liv istället för att försöka vara djup, rolig eller intressant en gång i veckan. (Inte för att jag egentligen gör anspråk på något av det, än mindre hävdar att jag lyckas. Men ändå...)

Men var ska jag börja? Guud, vad tokigt det blev nu! Jo; jag tror jag börjar i mitt förflutna, närmare bestämt i början av nittiotalet:

På den tiden arbetade jag på ett företag som tillverkade mikrofoner, kan ni tänka er. Och en annan del av företaget sysselsatte sig med att spruta ur sig hörselkåpor med inbyggd elektronik. Och nej - ni vill inte veta detaljerna. Ibland kom det i alla fall till diskussion mellan våra båda avdelningar, och oroväckande ofta handlade det om sådant som stod på kvällstidningarnas löpsedlar.

"Jesus, hjälp!" tänker nu den genomsnittlige läsaren av denna blogg (hoppas jag) utan att vara medveten om att det där är ett gammalt stridsrop från ett eller ett par berömda slag under 30-åriga kriget. Nå; strunt samma. En gång handlade diskussionen på min före detta arbetsplats om hur någon dåre brutalt tagit livet av ett antal människor, alternativt våldfört sig på dem å det grövsta och först därefter brutalt tagit dem av daga, vilket förstås i sak var vidrigt.

Men det var just när allt detta fruktansvärda var sagt, som en kvinna härstammande från Östergötland (eller Västergötland, jag har svårt att skilja dialekterna åt) påstod sig säkert veta att "Di kan ju inte va oiktigt kloke, dom som gö schånt!"

Okej. Och det var alltså denna i och för sig fullständigt sanna dårfinkskommentar som först fick mig att tänka på frasen "No shit, Sherlock!"

För er som inte är så bevandrade i anglosaxiska uttryck kan jag nu med besserwisserns lika ovedersägliga som självgoda arrogans berätta att frasen är en sarkastisk anmärkning om att något är så självklart att det inte behöver sägas. Ungefär så.

Således snabbt och omotiverat vidare till nästa irriterande detalj, nämligen den att världen verkar ha blivit fullständigt galen. Beviset för detta påstående finns här, och det är väl bara att beklaga. Själv kan jag ju försiktigt upprepa påståendet att världen som sagt har blivit galen, varpå ni svarar i unison kör: NO SHIT, SHERLOCK!!!

Slutligen vill jag klargöra följande faktum: när jag en gång kommer att ta livet av mig kommer det inte att vara för att jag är deprimerad eller otröstligt förtvivlad över något, oviktigt vad. Nix pix. Det kommer att vara för att jag inte längre står ut med alla fåntrattar som genom sin blotta existens gör mig så förbannad att jag i princip spricker av ilska. Jag borde antagligen sluta se på tv...

Nej, nu har jag inte tid att skriva mer; jag ska förstora mina läppar och förlama halva mitt ansikte (stiff upper lip, någon?) så att jag äntligen blir berömd, omtyckt och vacker. Sedan ska jag på allvar börja skriva om mitt intressanta liv, samt krydda texten med smileys tills ni kräks. :) Se? Jag har redan börjat!

Först därefter tänker jag påstå att suicidala tendenser är något helt naturligt i vår sköna, nya värld. Varpå ni på nytt naturligtvis helt sanningsenligt svarar "No shit, Sherlock". Kul.

Nedan återfinns två låtar i tämligen olika stilar; den ena har ordet "suicide" i titeln vilket lätt kvalificerar den till denna veckas pussigullmysigosiga blogginlägg. Den andra uttrycker en mild önskan vid ungefär 5:05 beträffande människosläktets framtid. Håll till godo. Själv lever jag vidare i svärtan...

Faråthelvetefredag

2011-02-25T22:28:00.004+01:00

Jag vet inte om ni ibland drabbas av samma destruktiva känslor som jag, men ibland känner jag bara att jag vill döda i princip hela världen. Eller åtminstone alla fårskallar som befolkar den, vilket torde vara ungefär samma sak.

Just innevarande fredag har jag särskilt känt mig hågad att finna en "endlösung" för människor utrustade med för små hjärnor och för stora bilar. Jag menar: varför kan man inte köra ordentligt (läs: hjälpligt följa trafikreglerna) bara för att man händelsevis råkar vara någon form av hantverkare på väg till sitt arbete i företagets firmabil, det vill säga pickup modell större?

Fånarna som kör terränggående bilar (så kallade stadsjeepar) på motorväg och mitt i stan förväntar jag mig förvisso inget annat än idioti av, varför deras beteende inte ter sig tillnärmelsevis lika provocerande. Dock: fara åt helvete kan de likväl göra. Utan att jag bryr mig det minsta.

En annan kategori halvapor brukar husera i tidningarnas nätupplagor. Och då är det inte ekonomi- eller kriminaljournalisterna jag syftar på, utan snarare den verkliga intelligentian. Med andra ord de som sprider sina "folkliga", pappskalliga åsiktsfekalier i form av kommentarer till diverse artiklar.

Jag förstår mig ärligt talat inte på dessa nöt; dessa den västerländska, vulgärkapitalistiska civilisationens utvecklingshämmade orangutanger med skenande storhetsvansinne. Hur dumma i huvudet är ni? Om någon av er mot all förmodan läser det här - låt mig i så fall ge er några goda råd som ni gör bäst i att ta på allvar:

Tänk noga efter om ni har något att säga. Om inte - skriv inget! Ni gör hela mänskligheten en tjänst genom att låta bli.
Om ni trots allt måste förpesta världen med era stupida och tafatta åsiktsyttringar, försök då åtminstone göra det på ett sätt som inte får er att verka ännu dummare än ni är. Vilket förstås kan tyckas svårt. Mycket svårt, till och med. Om det sålunda blir er övermäktigt - återgå genast till punkt 1.
Underskatta inte värdet av rättskrivningsregler. (Jo, det var en sak man fick lära sig i skolan. Om man inte skolkade eller sov.) En illa formulerad text med kaxigt innehåll blir alltid skrattad åt. Högt, rått, skadeglatt och av mig, om inget annat.
Försvinn från jordens yta. Till världens fromma. Snälla?

Som sista hatobjekt nämner jag nu reklammakarna. Hur dumma i huvudet tror de att den genomsnittlige TV-tittaren är? Varför använda ett tilltal som om de hade vänt sig till tolvåringar?

Jo, det ska jag säga: för att det är det de gör. Framför de flimrande TV-apparaterna sitter miljoner mentala tolvåringar i varierande åldrar och insuper glatt dumkommersialismens opium, för att parafrasera en hyfsat klok tänkare. Och de är så lyckliga i sin vakna mardröm...

Ovanstående utbrott skulle mycket väl kunna vara författat av Erik Johannesson under hans mörka period, men det är det inte. Det är således bara att konstatera att han och jag ibland uppvisar oväntade likheter med varandra. Kanske inte så konstigt, när allt kommer omkring. Jag tror förresten att jag behöver lite fransk dödsmetall med den passande titeln "The Fall Of Man" för att få ur mig den värsta svärtan. Be fucked or be roasted, sins feed the fire...

"Om att finna sin rätta plats" eller "Om hur livet blev, utan att det var meningen"

2011-02-18T23:45:00.000+01:00

När jag var sisådär tretton - fjorton år var jag övertygad om att livet var slut. Det vill säga, om jag inte fick bli flygvapenpilot. Helst ville jag såvitt jag minns varken flyga Viggen eller Draken (Gripen var ännu inte konstruerad) utan istället Sk 60 och Sk 61. Båda skolflygplan och inte särskilt coola, åtminstone ur de jämnåriga stridisarnas alltför snäva och - tyckte jag då - barnsliga synvinkel.

Sk 61


Sk 60

Jag ville med andra ord bli flyglärare. Jag älskade själva flygplanen. Deras form och färg och... tja, alltsammans. Dessutom var det något förföriskt vackert över hur de rörde sig i lufthavet; en sorts strömlinjeformad elegans som inte gick att finna någon annanstans.

Jag kunde sitta i timmar och studera ritningar och skisser över SAABs mördarmaskiner och drömma mig bort i imaginära nattflygningar, eller i komplicerade undervisningssituationer som bara jag skulle kunna klara av.

Det var förstås en lika vacker som naiv dröm; inget annat. När jag som femtonåring flög för första gången (för övrigt i just en sk 61) insåg jag tämligen omgående att flygning alls inte var så behagligt som jag föreställt mig. Det stötte, hoppade, sög och snurrade. Hela tiden. Det tog ett par år innan jag accepterat tanken, men när det väl var gjort insåg jag helt och fullt att pilotyrket sannerligen inte var något för mig.

Istället blev jag plötsligt och överraskande ytterligt intresserad av musik. Särskilt elektronisk dito. Sålunda använde jag i runda tal drygt tjugo år åt att komponera och spela in diverse musikstycken av högst varierande kvalitet. Alltsammans syntbaserat, först i fysisk form och senare dator- och mjukvarubaserat. Tills jag en dag upptäckte att jag än en gång satsat på fel häst, milt uttryckt.

Jag var nu fyrtio år gammal och började inse att jag kanske inte direkt förslösat mitt liv, men åtminstone förvaltat det en aning illa. En tanke som allt mer frekvent började dyka upp var att jag istället borde ägna mig åt något jag kunde. (Jo, det är faktiskt alldeles sant...)

Och det var alltså därför jag började skriva.

Känslan säger mig att jag äntligen hittat rätt. Provläsarrecensionerna av min kommande bok säger samma sak. Och för en gångs skull tänker jag tillåta mig att njuta av att ha hamnat rätt i tillvaron. Även om det som vanligt bara varar i ungefär fem minuter...

En annan som uppenbarligen funnit sig tillrätta i sin nya tillvaro är vår strävhårige vän Falcon (till höger), se bild nedan. Ytterligare kommentarer tycks mig plötsligt förvånansvärt överflödiga...

Utgasningens sammandrabbande

2011-02-12T22:28:00.006+01:00

Jag har sagt det förr och nu säger jag det igen: det är så ofantligt roligt med språk som inte fungerar. Och då menar jag verkligen inte fungerar.

Halvdåligt språk - exempelvis sådant man ser i kommentarerna till dagstidningarnas nätartiklar - är bara tröttsamt. Men när den som skrivit verkligen ansträngt sig för att det ska bli rätt och det ändå blir fel; det är då den verkliga komiken uppstår. Eller som en vän och återkommande lektör en gång erkände apropå begreppet skadeglädje: "Jag tycker om när folk trillar och slår sig." I bildlig mening förstås, men i princip ändå samma sak som vanlig rå dratta-på-ändan-humor.

Själv har jag samma fallenhet för det något dubiösa nöjet att se andra människor skada sig (återigen i bildlig mening), och det är därför jag utan minsta tvekan publicerar dessa tre vidunderliga exempel på praktiska tillkortakommanden i språkets underbara värld. Sålunda god förnöjelse, som dansken säger:

Exempel 1:

Utdrag ur manual till en så kallad förångningsmaskin, det vill säga en apparat som bland mycket annat kan metallisera plastfilm, för att exempelvis tillverka kapselmembran till mikrofoner.

Moahahahaa! "Snabbheten beror på graden av utgasningens sammandrabbande"! Vad i hela fridens namn betyder det? Jag ser framför mig hur någon stackare suttit med svensk-engelskt lexikon och stapplande översatt texten utan att ha ens den minsta aning om vad den där maskinen egentligen gör. Inte ens jag (som mer än väl vet hur den fungerar) förstår vad som menas med "utgasningens sammandrabbande". Eller jo, det gör jag. Men det blir roligare om jag låter bli att erkänna det...

Det finns fler exempel (nämligen nummer två i denna bloggtext) från den där manualen som gissningsvis skrevs och översattes lokalt någon gång på sextiotalet. Nedanstående uppmaning är väl således fullständigt glasklar även för lekmannen:

Hmm, ok...? Och tro nu inte att jag har lusläst alla tio sidor i den här maskinskrivna bruksanvisningen för att plocka ut de två värsta citaten jag kunde finna, tvärtom. Hela manualen är nämligen knökfull av liknande ickeformuleringar, vilket gör den inte bara obegriplig utan dessutom obetalbar. Jag tycker som sagt - i likhet med min gode vän - om när folk trillar och slår sig...

Ja ja, tänker ni. Det var väl inte så lätt för en ointresserad sekreterare att översätta teknisk engelska till begriplig svenska för en sisådär fyrtio - femtio år sedan, vilket nog kan äga sin riktighet. Men fenomenet lever, tro inget annat. Språk är svårt, eftersom det är så mycket mer än glosor och grammatik. Vilket bevisas av följande tämligen bestämda uppmaning, på fullt allvar kopierad och fastklistrad på ett antal hyllkanter på min egen arbetsplats som små kärnfulla påminnelser om att... ja, vad då? Exempel nummer 3:

Jag vet inte hur det är med er, men jag tycker i alla fall att det är fullständigt underbart! Och jag vill verkligen understryka att det inte handlar om någon sorts formuleringssnobbism, utan bara om att komik kan uppstå på de mest oväntade ställen. Och att det är då det blir som allra roligast!

För övrigt anser jag att det kan vara läge att boka en eller ett par biljetter till teatersupé med Madaroarna på Landskrona teater den 1 april. Passa på nu innan de hamnar i TV och blir rikskända. Då kan ni säga "jag såg dem redan 2011, före hypen..."

Ensam, alkoholiserad och utblottad

2011-02-04T22:32:00.008+01:00

Gustav IV Adolf, son till Sveriges egen solkung Gustav III, hade hela sitt liv en förskräcklig otur. Inte nog med att han som trettonåring fick se sin far brutalt mördad; han avsattes själv som kung 1809 efter att en tredjedel(!) av riket förlorats i ett oerhört illa skött krig. Han tvingades lämna Sverige med sin familj, vilket i sin tur ledde till skilsmässa och därefter ett ensamt, flackande liv med få glädjeämnen. Han dog övergiven, alkoholiserad och utfattig på ett Schweiziskt värdshus i februari 1837, under det ganska anonyma namnet överste Gustafsson.

Wolfgang Amadeus Mozart var utan tvivel ett geni, hyllad redan under sin levnad. Körverk, symfonier och andra små trudelutter beställdes av kejsare, baroner och allehanda penningstinna (men snåla) potentater. Resultatet blev så mycket musik att jag inte orkar räkna samman allt, men om någon annan har lust finns en fullständig lista här.

När det kom till kritan var emellertid genialiteten uppenbarligen inte värd särskilt mycket, för Mozart dog sjuk, tämligen ensam och definitivt utblottad i december 1791.

Carl Michael Bellman var en stor humorist, åtminstone om man får tro hans samtid. Han var faktiskt så bra att han tilläts framträda i de finare salongerna, till societetens förfinade förnöjelse får man förmoda. Till och med kungen (Gustav III) lär ha uppskattat hans konster, vilket renderade den blivande nationalskalden viss ekonomisk inkomst. Men ack; Carl Michael var en riktig slarver när det kom till penningar, och i februari år 1795 dog han sjuk, ensam och utblottad i sitt hem, saknad av få i sin samtid.

Och här sitter alltså jag, drygt tvåhundra år senare; författare (jo, tjena) med böcker som ges ut i upplagor som skulle ha fått till och med Franz Kafka att skratta på sig. (Själv gav han inte ut en enda bok; allt som finns att läsa av honom är utgivet postumt.)

Det är fredag kväll, jag känner mig lite hängig, halva familjen är borta på spex och annat, och av lönen finns inte mycket kvar. Den enda trösten - av ovanstående exempel att döma - tycks vara att jag åtminstone kommer att bli berömd, omtyckt och vacker senare, när jag inte längre har någon glädje av det.

Ja, det är väl bara att gratulera...?

Idétorka

2011-01-29T23:28:00.001+01:00

Först tänkte jag skriva om tortyr, för att den vägen slutligen landa i "Vidgade-Vyer-Vortex" - det värsta tortyrinstrument människosläktet någonsin skapat. I alla fall i litteraturen. (Läs Restaurangen vid slutet av universum av Douglas Adams för att få veta mer om denna helvetesmaskin som på sätt och vis även förekommer i mitt eget senaste alster...)

Men det kändes ärligt talat inte särskilt kul, så då började jag fundera på om jag inte kunde göra narr av min familj istället; exempelvis genom att påpeka att min fru emellanåt uppvisar en slående likhet med Quasimodo (i romanen Notre-Dame de Paris av Victor Hugo). Det vill säga när hon tar på sig regnrock utanpå sin kapuschongförsedda vinterkappa. Puckeln hon därmed får på ryggen är försiktigtvis uttryckt inte att leka med.

Eller att min äldste son tidvis uppvisar samma slående utseendemässiga likhet med karaktären Neil i "Hemma värst" ("The Young Ones" i original) från åttiotalet. Se bild nedan.

Men inget av detta blev särskilt roligt, och därför gör jag det många fler borde göra vid idétorka; nämligen helt enkelt skiter i det, för att uttrycka sig rakt och vulgärt.

Jag återkommer således när jag har något vettigt att säga. Godnatt!

Boksläpp

2011-01-15T23:52:00.001+01:00

Är det någon som möjligen lagt märke till att det blivit lite tunnare med blogginläggen den senaste tiden? Det beror inte på allmän slapphet, utan snarare på att jag hellre använder tiden till att bearbeta mitt bokmanus. Och vet ni vad? Boksläppet börjar äntligen komma inom synhåll...

Men bli nu inte till er i trosorna(?), som man brukar säga. Ännu återstår ungefär ett halvår innan Erik Johannesson transformerats till färdig bok. Men när det är klart kommer det som sagt att bjudas på boksläpp, och den här gången är tanken att det ska hållas på plats mitt i själva berättelsen:

Vid den ytterligt natursköna ravinen Djupe Skreva på Sydåsens norrsida hade man mellankrigsåret 1935 byggt ett danspalats som lämpligt nog fått samma namn som platsen det hade uppförts på. Det var ett stort imposant hus i trä och sten, ett flera våningar högt kråkslott med grönt koppartak över höga, spetsiga, vitmålade gavlar. Murgröna klädde in en del av den norra fasaden, och runt husets södra sida i den branta åsbacken växte frodig bokskog så nära att inte mycket plats fanns för någon park eller trädgård att tala om.
På en terrass strax väster om den imponerande fastigheten - som förutom lokal nöjesmetropol dessutom tjänstgjorde som turisthotell - hade man anlagt en tämligen stor dansbana i trä, från vilken man hade en vidunderlig utsikt över slättlandskapet nästan ända upp till Hallandsåsen flera mil bort. Om man stod nära det låga trästaketet vid dansbanans norra kortsida kunde man i skymningen vissa sommarkvällar få se den mjukt böljande slätten långsamt fyllas av markdimmor; hur de kom krypande genom sänkor och svackor i stora, drivande sjok i magisk älvdans. Det var utan tvivel mycket vackert, och om man inte tidigare sett natursceneriet var det så gott som förutbestämt att man någon gång under sin första danskväll i Djupe Skreva skulle hamna vid dansbanans staket, hänförd av den förtrollande synen. Så också Kerstin, som fram tills att hon upptäckte det stillsamma skådespelet mest hållit sig ur vägen, långsamt strosande mellan vita bänkar där par satt och talade eller vänslades med varandra, och låga, kedjekrönta stenpelare som markerade Djupe Skrevas gräns mot skog och äng.

Djupe Skreva - precis där hade jag tänkt hålla boksläppet, och helst någon gång mellan juni och augusti. Ett litet problem finns dock: bokens Djupe Skreva existerar inte. Men det gör till all lycka dess verkliga förebild Klöva Hallar. Turisthotellet är förstås nedbrunnet sedan länge, men själva dansbanan är återuppbyggd. Och utsikten är densamma, då som nu.

Det fantastiska och symboliska i att placera boksläppet just på denna plats är det nog bara jag själv och de två provläsarna som än så länge kan förstå. Men ni som närvarar vid denna lyckliga ockasion och sedan väljer att läsa Erik Johannesson - ni kommer att bokstavligen ha varit på plats där allting börjar; där karaktären Kerstin möter den överjordiskt vackre Johannes, som...

Nej, det tänker jag inte avslöja. Men jag lovar att försöka se till att den gamla 60-talsdängan A Whiter Shade Of Pale spelas, för att så att säga ge er något handfast att relatera till när ni på nytt befinner er på en fiktiv dansbana belägen på norrsidan av en lika fiktiv ås, och trädens lövverk högst mysteriöst tycks viska Johannes, Johannes, Johannes i den knappt märkbara kvällsbrisen...

Jesus i städskåpet

2011-01-05T23:06:00.001+01:00

Det finns många saker att älska här i världen; glass, hundar, uppriktighet, maränger, spännande filmer, bra musik samt underkläder som inte skär upp i "geven" (som min äldste son skulle ha sagt för många år sedan, medan han ännu inte kunde uttala "R" och "Ö" korrekt). Men kärleken till och längtan efter Jesus är ändå det som tycks överskugga allt det ovanstående, vilket jag nogsamt blivit varse den senaste veckan.

Jesus har ständigt varit på tapeten. Hela familjen har ägnat honom oväntat stor uppmärksamhet, och vi har sökt honom både tillsammans och på egen hand. Ibland har vi funnit honom, ibland inte. De gånger han lyst med sin frånvaro har vi alla blivit lika bestörta och oroliga.

Frågan "Har någon sett Jesus?" har hela tiden hängt i luften, och för bara någon dag sedan fick vi äntligen svar på var han höll hus:

"Jag har lagt undan honom" sade min fru torrt. "Han ligger i städskåpet".

Jaha. Men det var kanske inte helt oväntat, trots allt. Den som älskar Jesus mest av alla i vårt hem heter nämligen Falcon och är en så kallad råttehund. Denna förbrytarhund har vid ett stort antal tillfällen stulit Jesusbarnet ur vår lilla symboliska julkrubba för att försöka äta upp honom, med halmbädd och allt.

Men ack - vår Jesus är av plast och inte direkt lämplig som hundföda. Därför har jag personligen gång på gång grävt fram frälsaren ur hundens gap och sköljt av honom under kökskranen. (Nej, inte hunden, era jäkla besserwissrar...)

Det lustiga är att hunden inte en enda gång stulit någon av de andra figurerna - inte Maria och inte Josef. Inte heller de tre vise männen eller ens kamelerna eller lammen, vilket väl ändå vore mer naturligt för en hund av hans typ. Nix; det är bara Jesus han vill ha. Vilket alltså till sist resulterade i att Jesus numera bor i vårt städskåp. Bara som ett tips till er som precis som jag ibland är lite nyfikna på var han egentligen håller hus.

Om man inte har läggning åt det hädiska, kan det kanske istället vara intressant att veta att min kommande bok nu är inne på den sista bearbetningen. Provläsningen är klar och utvärderingarna levererade eller på väg in. (Eller hur, Niclas...?) Lektör nummer ett - som jag för övrigt lyckades reta upp rejält - har gett mig sina synpunkter, vilka var i högsta grad nådiga. Trots att hon antagligen fortfarande tycker att jag är en skitstövel, eftersom jag lyckades med konststycket att lura henne. (Efter två tredjedelar av manuset tvingades hon omvärdera allt hon trodde sig vara bergsäker på, vilket är ett oerhört gott betyg. För mig.)

Dock, inget är så perfekt att det inte kan göras bättre. Finslipning och eget kritiskt redigerande återstår innan fler får läsa.

En sak kan jag emellertid avslöja redan nu, nämligen bokens slutgiltiga titel. Just det, nu är den äntligen spikad. Den blir - till föga överraskning får man förmoda - helt enkelt Erik Johannesson! Allt annat skulle - enligt lektören Susanne - vara alltför avslöjande...

Avslutningsvis ett strålande exempel på framgångsrik återvinning, något jag själv ägnar mig åt ibland. Eller...?

Skaparens signatur

2010-12-27T00:33:00.001+01:00

Jag är en liten aning fåfäng, det måste jag erkänna. Därför skriver jag aldrig under pseudonym, eftersom jag alltid vill att folk ska veta att det är jag som ligger bakom det fantastiskt tänkvärda de precis läst.

Nackdelen är förstås att man på det viset också måste stå till svars för sådant som kanske inte håller så hög kvalitet som man tänkt. Detta har dock aldrig drabbat mig personligen...

Tänk er att ni är designer, exempelvis av planeter. Eller varför inte verkligheter? Visst skulle det vara svårt att motstå frestelsen att sätta er signatur på verket när det var färdigt? Själv skulle jag ha oerhörda problem med att motstå frestelsen att sätta mitt namn på något jag var nöjd med.

I en av böckerna i serien Liftarens guide till galaxen - som jag förutsätter att varje bildad läsare av denna blogg väl känner till - förekommer karaktären Slartibartfast, som av en händelse är just planetdesigner. Det är för övrigt denne Slartibartfast som haft ansvar för att formge Norges kustlinje, varför vi här som ni säkert förstår talar om en man med sinne för dramatik. Nå, han är i alla fall som de flesta av oss andra - inte så lite fåfäng. Därför går hans signatur fortfarande att finna i en glaciär, om man bara gör sig besväret att se efter. Allt i böckernas underbara värld.

Men nu har jag alltså funnit överväldigande bevis för att planeten vi bor på - alternativt verkligheten vi lever i - har formgivits av en nästan obegripligt kraftfull varelse. Vissa skulle kalla denna kraft för Gud, men jag väljer att kalla den vid dess rätta namn. Nämligen för Walt Disney.

Nu tror ni kanske att jag är galen, men då tror ni faktiskt fel. Bevisen är lika talrika som ovedersägliga. Det gäller bara att se efter på rätt sätt.

Denne skapare av vårt universum hade såvitt jag förstår ett tämligen stort behov av att sätta sin signatur på allt han gjorde, och på så många ställen som möjligt för att upphovsrätten inte skulle kunna förbigås. Jag ska ge er några talande fotografiska bevis som utan tvivel styrker min tes, men låt mig först förklara hur denne skapare av världar undertecknade sina verk, och varför han gjorde som han gjorde.

När man skapar ett universum duger inte simpelt skriftspråk som ett pålitligt kommunikationsmedel, eller som i det här fallet som namnteckning; nej, det måste istället vara något som förstås av alla kulturer i alla tider. Enkelt bildspråk återstår således. Världarnas herre valde därför att låta sin signatur bestå av tre cirklar, med en inbördes placering så att de bildade konturen av ett stiliserat mushuvud. Denna Musse Pigg-signatur kan nu återfinnas överallt i naturen, vilket exemplifieras här nedan:

Ja, ni ser själva. Spåren efter skaparen finns överallt. Till och med i mitt eget hem kan man nu se hans signatur glida förbi, tydligt inpräntad på en levande varelse som sannolikt inte har den blekaste aning om att han bär på Guds egen namnteckning.

Det är inte utan att vi känner oss priviligierade, jag och min familj. Och vi lovar på heder och samvete att vi ska ta väl hand om varelsen som är ett levande bevis för Skaparens existens. Inte bara för att signaturen finns på honom, utan för att vi faktiskt tycker riktigt mycket om den lilla håriga, tillgivna saken. Se här, ett bevis för att tillvaron alls icke är utan mening:

Och just det; jag borde kanske tillägga att varelsen ifråga möjligen blir en aning bortskämd. Men det bjuder vi gärna på. Och vänligen strunta i gubben på bildbeviset nedan, han är bara rekvisita.

Alice i Underlandet

2010-12-18T22:41:00.002+01:00

"Jag tänker, alltså finns jag."

Orden ovan yttrades ursprungligen av René Descartes, på svenska känd under det mellanmjölksaktiga namnet Kartesius. Men även av min ena provläsare, som i ett tämligen frekvent förekommande anfall av sarkastisk humor klottrade ner sentensen på försättsbladet på första delen av mitt manus. På latin, för att var helt säker på att jag skulle förstå vad han menade. Men det båtade föga, som det heter om man försöker var lite märkvärdig...

Nå, saken är i alla fall den att jag i vanlig ordning har lite svårt att hålla med; jag är nämligen av åsikten att man inte bör dra några förhastade slutsatser. Inte om livet, universum eller allting, och i synnerhet inte om sådana underliga och svårbegripliga ting som varandet. Själv betraktar jag mig från och till som en inbillning. Frågan är väl bara vem det är som inbillar sig att jag finns?

Jag tror att jag har sagt det tidigare, men för säkerhets skull säger jag det igen: man kan aldrig vara säker på något överhuvudtaget. En insikt som kan få konsekvenser, minst sagt. Och då särskilt om man har en dragning åt det konspiratoriska och mystiska.

Vi tror att vi vet så mycket. Men det är först när man på allvar börjar lära sig saker som man inser att man egentligen inte begriper något överhuvudtaget. Ta bara detta med USA, till exempel.

Jag har aldrig varit där, men jag har sett på TV att det finns. I program som Cops, Doktor Phil, Jackass och Dallas. Det verkar vara ett fint land. Med rika, vackra (nåja...) och lyckliga människor. Och ordning och reda, inte minst.

Fast om man tänker efter riktigt noga så vet man ju faktiskt inte om det som visas på TV är sanning eller bara fantasifulla påhitt? Vad finns det för garantier för att världens största, bästaste och jämlikaste demokrati i själva verket inte är raka motsatsen? En militärdiktaturstat som är skicklig på att marknadsföra sig som frihetens försvarare, den fria världens bålverk mot all tänkbar ondska, när det verkliga förhållandet kanske är precis tvärtom?

Nu går det bra att kalla mig kommunist, fåntratt, grobian eller annat valfritt invektiv. Skitstövel, knöl eller idiot, exempelvis. Men tänk om mina eventuella farhågor skulle visa sig vara sanna? Ponera att media förmedlar en falsk bild av det vi tror är verkligheten? Att vi egentligen lever i ett 1984-samhälle utan att veta om det? Tänk om de allierade under andra världskriget i själva verket var den "onda" sidan, och inte tvärtom som vi fått lära oss? Vad är sanning och vad är påhitt? Saken är den, att börjar man tänka så finns det snart inte en enda jäkla grej som går att lita på.

Och för att återvända till exemplet USA: som jag sade har jag aldrig varit där. Hur vet jag då att det ens finns? Visst, jag känner folk som säger sig ha besökt landet. Men hur ska jag kunna vara säker på att de inte ljuger för mig? Att de inte bara bättrar på en lögn som planterades i min hjärna redan när jag var liten?

Kanske är jag den ende med ett verkligt medvetande, medan alla andra är statister i min värld? Vad gör det mig i så fall till? Är jag... Gud?

Om jag vore en sann paranoiker skulle det nu vara dags att lägga sig på golvet i fosterställning, men där är jag - tro det eller ej - inte riktigt än. Jag nöjer mig som vanligt med att konstatera att jag inte begriper ett enda dugg av någonting alls. Är vi materia eller energi? Eller är det egentligen samma sak? Eller...?

Det viktigaste är att förstå att ingen av oss egentligen begriper ett smack av någonting. Oavsett vad somliga påstår eller tror sig veta. Det uppmanar om inget annat till ödmjukhet, och det tror jag är den verkligt stora insikten vi alla bör försöka ta till oss. Vi fattar inget. Låt oss äntligen inse det och agera därefter.

Det kan inte hjälpas: jag känner mig mer och mer som Alice i Underlandet...

Hanz funderar

2010-12-11T23:38:00.005+01:00

Nu är den äntligen, äntligen, äntligen över - Dansbandskampen! I flera veckor har jag tillsammanz med familjen suttit och försökt supa mig igenom den ena trallvänliga låten efter den andra, och det ska jag säga er: det har inte varit lätt. Dock tror jag att jag har gått någorlunda helskinnad ur alltsammanz, men jag är förståz inte helt säker.

Anledningen till att jag överhuvudtaget har sett programmet är delz att äldste sonenz kompisar har varit med och spelat, och delz att det för närvarande råder undantagstillstånd här i vår lilla by. Jo, det är faktiskt sant: åsiktsfriheten - som ju egentligen är grundlagsskyddad - är en sak som kraftigt ifrågasattz under de gångna veckorna.

Jag vill med en gång göra klart för läsare som är bosatta i Ljungbyhed att jag inte har röstat på något av de nio förbjudna banden i tävlingen. Faktum är att jag inte har röstat allz, vilket förståz kommer att tolkaz som rent förräderi av den lokala smakpolisen. Tanken var ju att alla skulle ställa upp och hjälpa till, och nu gjorde jag inte det! Skämz!

Om jag å andra sidan fallit till föga och gjort som nästan alla andra här, skulle jag å det grövsta ha brutit mot min djupt rotade övertygelse att musik måste vara något njutbart. Och då hade det utan tvivel varit tack och ajözz med mitt psykiska välbefinnande. Eller i alla fall min sinnesfrid.

Fast det kanske redan är kört, så att säga. För varför sitter jag annarz här och författar ett blogginlägg om något som egentligen inte berör mig det minsta?

Jo, kanske för att en så här enkel och oviktig sak pekar på en otäck mekanism hos människor som går upp helhjärtat i någonting, oviktigt vad. Med enz inser dessa nämligen att alla vi andra som inte tycker som de själva är totalt vilseförda. För vi har ju fel, eller hur? Alltså måste de lyckliga själar som har funnit sanningen hjälpa ozz andra på rätt väg. Och om vi inte frivilligt vill bli hjälpta till insikt slår man ozz i skallen. Allt för den goda sakenz skull.

Det händer något med människor som plötsligt finner en ny identitet i ett starkt kollektiv. Något ytterst obehagligt. Historiskt finns det så många exempel att man nästan börjar gråta i ren vanmakt. Fersenska mordet kan lätt tjäna som god men sorglig illustration till hur saker och ting plötsligt kan gå oerhört fel och ända i total katastrof när "folkviljan" får fritt spelrum.

Det tar bara minuter för alldelez vanliga, hyggliga människor att förvandlaz till en regelrätt pöbel; till veritabla monster, förutsatt att man i skydd av en större grupp kan vara anonym. Det bevisaz om och om igen, inte minst på nätet: civilisationenz fernissa är florstunn, vilket är något man verkligen bör dra sig till minnez i tider av masshysteri och åsiktsofrihet. Den som inte är med ozz är mot ozz, och så vidare. Bara för att nämna en av vår tidz många - och dessvärre ofta accepterade - stolligheter.

Jag började med vår alldelez egna lokala dansbandsnoja, vilken förståz är tämligen oskyldig. Men den pekar likväl obönhörligt ut en obehaglig tendenz hoz ozz människor, nämligen den att det är förvånansvärt lätt att betrakta andra som konstiga eller osolidariska bara för att de tycker på annat viz än majoriteten.

Jag har ett förslag: skulle vi inte istället för att köra över våra medmänniskor med ångvält försöka ozz på att visa lite ödmjukhet mot varandra? Överväg åtminstone saken; det kan den väl vara värd?

Jag röstade inte en enda gång på vårt lokala dansband av den enkla anledningen att jag inte tycker att de är särskilt bra. Så var det sagt. Nu väntar jag bara på att de rättroende ska samlaz utanför vårt huz med facklor och hötjugor. Men tillz dezz kan man ju roa sig med musik som inte är så olidligt klämkäck. Här har ni två ytterligheter som jag definitivt hade röstat på om de någonsin skulle dyka upp som lördagsunderhållning på TV:

Zanny

2010-12-04T00:42:00.001+01:00

Helvetes förbannade jävla skit!

De något onyanserade orden var egentligen mina, men kom ekande ur min yngste sons mun ungefär en timme efter att den första, chockade gråten lagt sig. Han låg nerbäddad i sin säng - ensam för första gången på flera veckor - och det till en början obegripliga började sakta gå upp för honom.

Men nu börjar jag i fel ände. Låt oss istället förflytta oss ett par månader bakåt i tiden, till början av oktober:

"Jag har hittat en hund åt oss!" sade min fru glädjestrålande på en dålig mobiltelefonförbindelse. "En omplacering! Hon är fem år och nästan precis en sådan som vi ville ha!

"Va?" sade jag, och försökte förstå vad hon menade med "nästan".

"En hund!" upprepade hon, och fortsatte sedan med att förklara att det var en blandrastik med mest Jack Russel i sig.

"Ring och säg att vi vill titta på henne!" sade jag, och mindes med ens hur det kändes att plötsligt stå öga mot öga med ett positivt graviditetstest.

På kvällen kom två suddiga foton på mailen, och jag svär att det var precis som att se ultraljudsbilder på ett efterlängtat men ännu inte fött barn. Hon var svart och vit, med små mörka prickar sporadiskt utspridda i det vita. Nätta, feminina drag, men kanske en aning mager. Det spelade ingen roll: jag tror att vi alla var fast redan där och då.

Några dagar senare träffade vi henne och konstaterade genast att hon var en riktig kelgris som tyckte mycket om att bli klappad och gullad med. Yngste sonen hamnade omgående på hallgolvet med hunden i knäet, och jag är inte säker på vem av dem som njöt mest.

Det var således inte mycket att diskutera; en vecka senare var vår familj utökad med en fyrbent, glad liten varelse som snabbt utsåg just sin plats i TV-soffan, och nyfiket kikade ut genom fönstret så fort andra hundar hade fräckheten att passera vårt hus. Om kvällarna kröp hon ner under 11-åringens täcke och rullade ihop sig till en mjuk pälsboll, och jag är säker på att han sällan har sovit så gott som han gjorde då.

Naturligtvis kom hon till oss på prov, inget annat. Vi skulle ha henne över helgen och kanske en bit in i nästkommande vecka för att känna efter om vi trivdes ihop. Och för att göra en ganska lång och glad historia tämligen kort; det gjorde vi. Trivdes ihop, alltså. Hon stannade.

Aldrig har jag plockat upp hundbajs med sådan glädje; inte heller gett mig ut i snöslask och iskyla utan att rynka det minsta på näsan. Det enda smolket i glädjebägaren kunde väl sägas vara hennes kanske inte helt behagliga andedräkt:

En natt vaknade jag av att jag mådde illa. Först - innan jag var riktigt vaken - trodde jag att jag höll på att bli magsjuk, men det visade sig snart att illamåendet snarare kom sig av att vår djuriska vän bestämt sig för att andas mig rakt i ansiktet under en okänd men av allt att döma inte helt obetydlig tidsrymd. När jag schasat bort henne (läs: vänligt bett henne lägga sig och flåsa på sin plastmatte istället för på mig) kunde jag plötsligt andas igen. Och lättat somna om.

Zanny - så hette hon, även om äldste sonen gjorde idoga men fruktlösa försök att få henne att lystra till det mera naturinspirerade namnet "Svalört" - hade alltså ett tand- alternativ magproblem, det var inget snack om saken. Veterinärbesök följde, och rådet var att ta bort de av hennes tänder som var dåliga. Ok; dyrt antagligen, men bättre än att låta det vara.

Till detta kom att vår fyrbenta vän egendomligt nog hade vissa problem med att exempelvis hämta pinnar vi kastade iväg. Så fort hon skulle ta tag i dem gnällde hon till och hoppade undan. Konstig hund, tänkte vi. Men funderade inte mer på saken.

I takt med att vår håriga inneboende kände sig mer och mer hemma, tog hon sig allt större friheter. I slutet av november började hon visa prov på viss förslagenhet: när hon trodde att vi somnat kröp hon försiktigt upp i vår säng och lade sig mellan mig och min fru, och låg sedan och krafsade mig försiktigt på ryggen med klorna. Om jag sade till på skarpen? Nej, inte riktigt. Jag nöjde mig med att flytta mig en aning, så att jag kom utanför hennes räckvidd...

Torsdagen den 2 december var det äntligen dags för ett nytt veterinärbesök, denna gång hos en annan och förhoppningsvis mer kompetent djurdoktor. Planen var att få ordning på Zannys dåliga tänder, och kanske få en förklaring till varför hon plötsligt blivit lite slemmig i luftrören. Min fru åkte iväg med "vår" lilla hund, och så här i efterhand vill jag minnas att hon - Zanny alltså - gav mig en extra lång blick innan hon följde med ut i bilen. Jag påstår inte att det inte var inbillning, för det var det säkert. Men faktum är att det inte hann gå mer än en timme förrän livet valde att göra en av sina välkända men fruktade överhalningar och sålunda vände ut och in på alla begrepp.

Min fru ringde hem mitt i middagen. Hon grät förtvivlat, och det tog inte lång stund förrän jag insåg hur det stod till. Tvärtemot vad vi alla trott, visade det sig nu att Zanny var sjuk. Dödssjuk, för att vara mer okänsligt exakt. Jag utelämnar detaljerna, eftersom det bara gör mig ledsen att berätta om dem. Men i sammanfattning kan sägas att veterinären gav henne ett par dagar till att leva, definitivt inte mer. Och dessa sista dagar skulle dessutom bli tämligen plågsamma för henne, såvida inte...

Det fanns naturligtvis inga valmöjligheter. Vår älskade - ja, det är ett starkt ord, men det är faktiskt sant - Zanny dog stilla i min frus armar en halvtimme senare, istället för att följa med hem efter något som bara skulle ha varit ett vanligt rutinbesök. Det var när jag fått det här beskedet som jag hasplade ur mig de inledande svordomarna ovan. Varpå jag gjorde det som ålagts mig: förmedlade de sorgliga nyheterna till resten av familjen. Det är vid sådana tillfällen man önskar sig mycket, mycket långt bort.

När det var gjort stålsatte jag mig och plockade bort matskålar, korgar, leksaker och allt annat som var intimt förknippat med Zanny. Därefter försökte jag återställa vårt hem till vad det varit innan hon kom till oss.

Och där slutar sagan om den lilla hunden som kom att röra om så i våra liv, trots att vi bara hade henne hos oss i knappt sju veckor, ungefär 3 promille av mitt hittills levda liv. Vi saknar henne så. Mer finns inte att säga.

Dansbandsfeber

2010-11-27T00:07:00.000+01:00

Alltsammans började med ett radioprogram, varken mer eller mindre. Året var 1989 och jag och min anonyme kollega (jag tvivlar på att han vill att hans namn blir känt i det här sammanhanget, varför jag i fortsättningen kommer att kalla honom för "X") led svårt av den tidens P4-musik som formligen östes över oss under arbetstid. Var det inte Lasse Stefanz så var det Berth-Idoffs, och jag minns att jag var så trött på alltsammans att jag var nära att krevera.

Och tro nu inte att det var nog med att ovan nämnda dansband spred sina musikaliska fekalier i etern, nej då. Vi arbetade på den tiden tillsammans med ett gäng medelålders damer vilka alla älskade dansbandsmusik, och därför följaktligen hela tiden falsksjöng och gnällnynnade med i "Mjölnarens Irene", Leende guldbruna ögon" och "Tiotusen röda rosor". Musiken skulle alltså gnidas och gnuggas in i våra ömtåliga själar till varje pris, vilket kort sagt var mer än vad någon normal man borde förväntas klara av.

Det gjorde vi inte heller. Efter några månaders idog psykisk terror grät X i vanmäktig förtvivlan, och jag gick omkring med ständiga och ytterst sura uppstötningar. Och så hade det antagligen fortsatt om inte den stora katastrofen drabbat oss via det förut nämnda radioprogrammet.

I P4 Radio Kristianstad utlystes plötsligt en tävling som på många sätt påminde en hel del om dagens "Dansbandskampen" på SVT. Fast utan bild, eftersom det som sagt var radio.

Fördelen med detta arrangemang var förstås att man slapp se "charmiga" leenden och "fräcka" blinkningar rakt in i kameran, vilket inte på något vis bör underskattas. Nackdelen var emellertid att alltsammans icke desto mindre lät rent för jävligt, för att uttrycka sig en aning vulgärt men dock helt sanningsenligt. Tävlingen riktade sig nämligen till länets alla dansband. Ja, ni läste rätt; alla band, oavsett förmåga eller rutin. Och alla skulle få vara med i radio, och således hällas över X och mig på bästa arbetstid, utan möjlighet till flykt.

Det gick naturligtvis fullständigt åt skogen: efter att ha tvingats lyssna på band med namn som "Connix", Ronnix", Jhonnix", "Berraz", "Jerryz", "Lars-Unoz" och så vidare i all ondskefull oändlighet, stod vi till sist inte ut längre. Något måste alltså göras, och det fort.

Efter en del desperat funderande kom vi till sist fram till att det mest effektiva sättet att bota vår dansbandsfobi måste vara att helt enkelt konfrontera den. Och då medelst en tämligen grym form av egenhändigt utförd kognitiv beteendeterapi. Vi bestämde oss alltså kort sagt för att själva bilda ett dansband, vars enda funktion - det kan inte nog understrykas - var att ta udden av det hemska som vi via radioapparaten utsattes för. "Gransonz" var ett faktum.

Utrustade med en uråldrig fyrkanalig portastudio, två Rolandsyntar, en dynamisk Milabmik av dessbättre utgången modell, samt en obändig övertygelse (som snart visade sig stämma) om att vi var avsevärt bättre än vissa av de "seriösa" band som figurerade i P4:s omänskliga tävling, satte vi igång. Jag spelade in musiken och körade, och X sjöng med äkta inlevelse, precis som en riktig dansbandssångare. Det lät oerhört illa, och vi var mycket nöjda.

Men sedan kom bakslaget. Någon av de dansbandsälskande damerna på vår arbetsplats fick nys om våra förehavanden, och därmed var det klippt. Resultatet av vår möda kopierades på enträgen begäran på kassettband och såldes för en billig peng (15 hela kronor vill jag minnas att det var) till de förväntansfulla spekultanterna. (Det senare en medveten felstavning, i ett lamt försök att skoja till det.) Men det var alltså nu den stora förlösningen kom. Eller katarsis, om ni vill:

"Åh, så bra ni är!" utbrast någon, varpå övriga tanter tondövt höll med. X och jag trodde inte att det var sant, och det var faktiskt i det läget som ångesten slutligen släppte och alltsammans istället blev enbart löjligt. Om någon betraktat oss då, skulle de antagligen ha sett hur elaka och illvilliga flin plötsligt spreds över våra ansikten. "Ok" tänkte vi, "det är alltså så de vill ha det..."

De närmaste åren spelade vi således in ganska många dansbandslåtar, alltid (med undantag av en del jullåtar) i ett urval grundat på sådant vi tyckte särskilt illa om. Och vi sålde dem med skadeglädje till alla som ville ha. Rika blev vi naturligtvis inte, men åtminstone glada och hela människor.

Gransonz lever fortfarande, trots att mer än tjugo år gått sedan den mödosamma resan mot mental läkning påbörjades. Den senaste inspelningen gjordes så sent som 2006(!), och ingen - allra minst X och jag - vet när det är dags igen. Men om inte "Dansbandskampen" snart tar slut på TV gissar jag att Gransonz inom kort på nytt kommer att behövas...

Nedanstående klipp är ett tidsfönster, mina vänner. För oss som var med är det som att se ner genom grumligt vatten som plötsligt klarnar. Det här är Gransonz allra första inspelning från 1989, något restaurerad rent ljudmässigt men för övrigt i original. Lyssnar ni noga kan ni höra desperationen i våra röster. Och det är faktiskt inget att skratta åt; det är så här man blir när man dagligen tvingas lyssna på musik man inte står ut med. Tänk på det innan ni skruvar upp radion och i nasal stilenlighet sjunger med i "De sista ljuva åren" utan att vara ensam i rummet...

Extraläsning för den sanne konnässören: Gransonz - diskografi

Filmtrailer

2010-11-20T17:27:00.000+01:00

Veckans blogginlägg innehåller en efterlysning; fortsätt därför läsa. Kanske är det just du som eftersöks?

Jag skriver böcker, som ni kanske vet. Berättar historier. Målar med ord. Det är roligt, men kanske inte så lukrativt. Jag tänkte därför så här: för att nå ut till en större publik än jag gör nu (uppskattningsvis ca 8 personer, inklusive sympatiläsarna) skulle man kanske satsa på ett annat medium än litteraturen? För ni vet väl hur trista böcker kan vara? Text och text och text sida upp och sida ner - inte en enda liten bild.

Med film är det däremot annorlunda. Där förstår man verkligen intensiteten i en explosion, bara för att ta ett enkelt exempel. I en bok där det står "det sprängs" fattar man liksom inte riktigt.

Min tanke är därför att strunta i att publicera "Erik Johannesson" som bok, och istället göra om den till episk långfilm. Jag har redan flera scener klara i huvudet; det handlar bara om att hitta en finansiär. Nu är det väl i och för sig så trist att det gör man inte i en handvändning. Men om man har en trailer att visa upp borde det gå lättare, eller hur? Just det - en trailer får det alltså bli!

Därför efterlyser jag nu tre personer med följande nödvändiga kvalifikationer:

Man utrustad med extremt djup basröst. Du ska vid varje givet tillfälle kunna låta dramatisk på samma sätt som speakern i Dressman-reklamen. (Den i slowmotion: "Grattis Helsingborg..." och så vidare.) Ditt jobb blir att medelst din röst ge sken av att filmen är spännande och lite farlig, och på så vis locka någon dumskalle att investera i den.
Pyrotekniker med fordonssprängningar som specialitet. Dina arbetsuppgifter utgörs främst av att försöka få in så många explosioner som möjligt under de 60 sekunder trailern beräknas vara. Dokumenterad vapenfetischism är ett plus, liksom kunskap om amerikansk filmindustri. (Alltså inte filmkonst, utan filmindustri...)
Redigerare med grava koncentrationssvårigheter. Dina stroboskopsnabba och till synes omotiverade klipp ska ge ett ungdomlig intryck avsett att attrahera unga vuxna (och andra) som inte förmår uthärda dialog med mer eller mindre intellektuellt innehåll. Vilket - när jag tänker närmare på saken - kanske egentligen inte kommer att vara ett problem i just den här filmen. Men för säkerhets skull, liksom.

Ansökan skickas hit, och jag lovar att alla sökande kommer att bemötas med tillbörlig respekt. (Moahahahaaa!)

I väntan på "Erik Johannesson - superhjälte" får ni hålla tillgodo med den här finfina trailern. Om min idé med explosioner och grov röst inte funkar gör vi den såhär istället:

Ko-ko!

2010-11-12T22:48:00.001+01:00

Ok, ni vet ju redan det här, eller hur? Att jag är en tvättäkta tråkmåns? Som inte tycker om att sjunga snapsvisor, eller att dansa, eller att delta i fåniga lekar på fester och föräldramöten (i synnerhet det senare...).

Men egentligen bottnar detta trista beteende nog inte i att jag är exceptionellt tråkig som människa, utan snarare i att jag har svårt för att medvetet försätta mig i situationer som med etthundra procents säkerhet kommer att bli pinsamma på ett eller annat sätt. Helt säkert för mig själv, men med stor sannolikhet också för eventuella åskådare.

Ta bara detta med det där underliga fenomenet som brukar benämnas "dans", och som påfallande ofta mest påminner om ritualiserat, offentligt förspel. Eller pajaskonster, beroende på förmåga och stämningsläge. Det är faktiskt ganska löjligt. Tror ni mig inte? I så fall är det bara att ställa sig lite vid sidan av ett genomsnittligt dansgolv och låta blicken slumpmässigt vandra över de dansande. Tänk sedan bort musiken och vips har ni ett gäng spastiska fåntrattar med höftledsluxation framför er.

Jaja, jag säger som en irriterad flicka en gång sade till min kanske inte fullt så dansante vän på ett tonårsdisco för hundra år sedan: "Sluta för fan att vicka på röven!" Det är en talande mening som sammanfattar det mesta av dansens inneboende problematik, tycker jag.

Fast än värre blir det om någon plötsligt får för sig att man kanske borde kombinera dansens högst tvivelaktiga välsignelser inte bara med lekens, utan dessutom med allsångens. Och ja, jag har verkligen ett konkret exempel:

För några år sedan skulle en mig mycket närstående kvinna och hennes spexande kolleger vara med i ett arrangemang som hette "Allsång på Spången". Jag var kommenderad att närvara, vilket jag naturligtvis gjorde. Man vill ju inte bli ovän med mannen i familjen, som min äldste son med viss skadeglädje brukar påpeka.

Nå; jag hamnade alltså på första bänkraden tillsammans med tre busslaster förväntansfulla och tokroliga pensionärer, som av någon anledning blängde ilsket på mig för att jag nästlat mig in bland deras (onumrerade) platser. Det brydde jag mig inte om; jag utgick kallt ifrån att de inte skulle våga skada eller råna mig så länge det var ljust.

Underhållningen började. Min fru och hennes kolleger arbetade hårt för att få publiken att skratta, vilket också lyckades över förväntan. Åtminstone så länge skämten kretsade kring sådana kroppsdelar och -funktioner som det normalt inte skyltas offentligt med. Allvarligt talat: jag har aldrig varit med om en så snusksugen publik, varken förr eller senare! Något chockerad applåderade jag väluppfostrat som sig bör, och undrade i mitt stilla sinne hur den här kvällen skulle sluta.

Svaret (som för övrigt skulle visa sig vara "i katastrof") fick jag när nästa musikaliska akt äntrade scenen i form av två göteborgare som sannolikt just inhalerat kopiösa mängder uppåttjack samt bläddrat lite sporadiskt i boken "De värsta ordvitsarna i mänsklighetens historia ur ett västkustskt perspektiv".

Det var inte roligt. Och nu gick till min synnerliga förtret dessutom allsången igång på allvar, liksom de tillresta och alltmer uppspelta pensionärerna. Evert Taube rådbråkades sålunda å det grövsta, i likhet med flera andra av den svenska visskattens upphovsmän. Som Per Gessle, till exempel. (Ja, det där var ett skämt...)

Sedan var det dags för förnedringsallsång, som om det inte redan räckte som det var. Nu skulle det nämligen lekas också, och det var dessutom herrarna i publiken som skulle göras till åtlöje. Till min förvåning - och bestörtning - gav nu i stort sett samtliga pensionerade herrar upp ett unisont "JAAAA!" när det stod klart vad apspelet skulle bestå i. Själv ville jag helst sjunka genom stolen jag satt på, vidare ner genom gräset, jorden, urberget; ja, så långt ner som möjligt för att slippa uppleva det som nu oundvikligen skulle ske. Det fungerade inte.

"Nu blir det Gulli-gullan ko-ko som en gök!" gastade den gladaste av göteborgarna, och jag dolde mitt ansikte i händerna. "På ko-ko ställer herrarna sig upp och drar gylfen upp och ner!" fortsatte han, och jag började flacka med blicken efter en möjlig flyktväg, dock utan att finna någon. "Ååh kom igen nu då!" hojtade han sedan, och jag vill gärna att ni föreställer den repliken på bred göteborgska, kombinerad med ett lika brett hånflin. Sedan inleddes en av mitt livs värsta upplevelser, alla kategorier.

"Gulli-gullan ko-ko som en gök! KO-KO!" (ritsch - ritsch) "Jag bjuder dig två rum och kök" (ritsch - ritsch). Och så vidare. Under hela detta spektakel satt jag med armarna korsade över bröstet och benen i kors och vägrade vara med, samtidigt som jag upptäckte att min fru och hennes kolleger stod ute till vänster bakom scenen och flinade och pekade finger. Jag tror att det var just här som jag tappade tron inte bara på mänskligheten, utan också på godheten som ett i verkligheten existerande fenomen.

"Jag dansar aldrig nykter" brukar det visst heta. Men det ska ni veta, kära läsare av denna blogg, att jag dansar förbanne mig inte ens berusad, och i synnerhet inte om jag måste ställa mig upp och dra gylfen upp och ner i takt till musiken som en annan fåne.

Men det är klart; när jag går i pension om ungefär 21 år ser jag kanske saken på ett annat, mer humoristiskt sätt. Eller? Ko-Ko...

Jaså, ni skrollade ända ner hit? Då kan ni lika gärna lyssna på den här också, den är bättre. Framförallt texten:

Det blir aldrig som man har tänkt sig

2010-10-29T23:41:00.009+02:00

Man får höra mycket roligt när man är hos tandläkaren. Någon vidare dialog blir det förstås inte, men det spelar väl ingen roll eftersom man ändå inte brukar ha så mycket vettigt att säga. Men alltså: under mitt senaste tandläkarbesök fick jag mig serverad den här fullständigt sanna(?) berättelsen om den asiatiska livsmedelsbutikens rättstavningsproblem.

Affären låg i Malmö, och min tandläkare - som är en samvetsgrann och hjälpsam människa helt fri från olater av besserwissertyp - lade märke till att butiksnamnet var felstavat på skylten. Det stod "Europ Livs", och det kunde såklart inte vara rätt. Alltså stegade Bert-Åke (han heter egentligen nästan något helt annat) in och upplyste affärsinnehavaren om problemet med stavningen.

"Det saknas ett A på skylten" påstod han, och fick naturligtvis genast medhåll av vänligt bockande och tackande asiat som lovade att åtgärda saken med det snaraste.

Och det gjorde han. Nästa gång min tandläkare råkade gå förbi affären såg han att affärsinnehavaren tagit åt sig av kritiken; skylten var utbytt mot en helt ny. På den stod det "Europ Livsa".

En annan sak som roar mig omåttligt är andra människors tillkortakommanden. Min kusin bjöd på en sådan historia för bara några dagar sedan, och den är så bra att jag sprider den vidare med en gång som den skadeglade fan jag dessvärre ofrånkomligen är:

Min kusin - låt oss kalla honom Gäsper i brist på bättre - har haft den stora vänligheten att ladda hem undertecknads ljudbok "Bengt i koma" för att ha något att fördriva tiden med under långa buss- och tågresor. Ibland har han skänkt mig en eller annan kommentar angående innehållet, och det är ju alltid roligt att få reaktioner på det man gjort. Men nu ville det sig inte bättre än att inspelningskvalitén på min ljudbok plötsligt blev oerhört dålig mitt under pågående bussresa. Ljudet blev burkigt och otydligt, och min kusin blev tvungen att skruva upp volymen på max för att överhuvudtaget ha en chans att höra vad som sades.

Nå. Han lyssnade vidare, aningen störd över mitt ljudmässiga slarv. Irritationen mattades dock något av de ovanligt många leenden han fick ta emot under färden. Människor lade liksom märke till honom, lite på samma sätt som om han varit en kändis.
På tåget var det samma sak. Folk log mot honom, och ibland verkade det som om en del fniss och indiskret viskande tycktes gälla honom. Han började granska sin klädsel; kanske hade han en fläck på byxorna? Eller hade han - Gud förbjude - vänt jackan ut och in?

Till sist struntade han i alltsammans och koncentrerade sig på ljudboken istället. Trots att det var så dåligt ljud.
Leendena och de menande blickarna fortsatte. Han flyttade sig till en annan vagn för att bli kvitt de insinuanta minerna, men det blev bara etter värre. Vart han än gick möttes han bara av fniss och pekande fingrar.

När han till sist var framme och klev av tåget trodde han att mardrömmen äntligen skulle vara över, men icke. Stirrandet på hans person fortsatte genom hela Lunds innerstad, ända fram till universitetsbyggnaden. Först där tog han av sig lurarna, bara för att häpet upptäcka att det dåliga ljudet kom sig av att kontakten varit halvt utdragen under hela resan så att ljudet - istället för att distribueras via de avsevärt mer diskreta hörsnäckorna - hade gått ut genom mobiltelefonens inbyggda högtalare. Han hade alltså lyssnat på Bengt i koma på i stort sett full volym i en timmes tid, delandes denna fantastiska upplevelse med alla medpassagerare.

Och det hade väl egentligen inte varit någon större sak om det inte varit kapitel 11 han lyssnat på. Låt mig som avslutning ge er ett kort utdrag ur det aktuella kapitlet, så att ni säkert förstår vad jag menar:

”Aj som in i helvetes jävlars förbannelse!” vrålade han och
började hoppa jämfota, varpå det hela naturligtvis bara blev
ännu värre.
”Kuuken!” skrek han på äkta Jhonas-manér, och kastade sig
i, som han trodde, säkerhet uppe i sängen.

Och sådär håller det på. På full volym, som sagt. Och inläst med äkta, hämningslös inlevelse.
Visst är livet ibland alldeles... alldeles underbart?

Fotnot: allt som sägs i det här inlägget är eventuellt inte sant till exakt 100%. Men, tro det eller ej; till 94%, åtminstone...)

Bengt i koma - lättläst

2010-10-22T22:42:00.005+02:00

Ibland påpekas det att språket i mina bloggtexter eller böcker är för invecklat och tillkonstrat. Och det är förstås klart: det är ju inte alla som tycker att det är lika roligt att leka med ord och formuleringar som jag gör. Nå; denna konstruktiva kritik har jag - som den lyhörde, omtyckte och vackre person jag nu en gång är - tagit åt mig, varför dagens inlägg blir en lättläst version av Bengt i koma. Jajamensan: hela boken. Så om ni har planer på att läsa den (i original) eller kanske rent av redan håller på med den i ljudboksform (hej kusin Jesper) avråder jag starkt från att läsa vidare. Såvida ni inte vill ta en genväg för att sedan kunna säga att ni har läst boken när jag frågar. Alltså: nedanstående text innehåller så kallade spoilers, och nu är ni sålunda varnade.

Bengt sover hårt

av Hans Svensson

Jag heter Bengt. Min fru heter Maria. Hon har två vänner. De heter Jhonas och Pernilla. Pernilla är dum. Jhonas är dummare.

Nu ska vi grilla. Jhonas häller ut öl. Jag får ström i kroppen. Min kropp somnar hårt. Jhonas svär högt. Jag står bredvid och ser på.

Min kropp åker till sjukhuset. Jag följer efter. Doktor Börje försöker väcka mig. Det går inte. Maria åker hem.

Nästa dag kommer Ulrik E Gladh. Han är min chef. Han frågar Maria hur jag mår. Sedan säger han andra dumma saker. Maria blir arg. Hon slår honom i huvudet med frukt. Då blir han också arg. Jag skrattar och säger fula ord. Men ingen hör.

Monza kommer till sjukhuset. Han har försökt döda sig själv. Doktor Börje tycker inte om honom. Doktor Börje tar fram en kniv och sovpiller. Sedan går han. Monza dödar sig själv på riktigt. Ingen ser. Ingen stoppar honom.

Jhonas hämtar Maria med rostig bil. De ska köra till sjukhuset. Jhonas kör fort. Maria kräks. Jhonas får städa bilen.

Pernilla kommer till sjukhuset. Jag vaknar. Nu kommer Jhonas och Maria också. Det blir bråk. Jag somnar hårt igen. Pernilla skäller på Jhonas. Hon säger: du får inte komma hem!

Nu träffar jag Monza. Han är död. Men vi pratar ändå. Jhonas följer med Maria hem. Jag kommer hem senare. Då ligger Jhonas i min säng. Maria också. Fast under Jhonas. Jag blir arg och ledsen. En lampa säger poff. Maria tror att hon ser mig. Hon blir rädd. Jhonas får gå hem.

Jag flyger hem till Pernilla. Hon väntar på Jhonas. Han kommer inte. Då spökar det i lägenheten. Det är jag som skojar. Då kommer Jhonas. Hans porslinsfigurer går sönder. Han blir arg. Jättearg. Han slår Pernilla. Sedan åker han igen. Jag stänger in Pernilla.

Nästa dag kommer Maria. Hon hämtar Pernilla. Jag försöker följa med. Det går inte. Det brinner utanför lägenheten. Jag kommer inte ut.
Jhonas kommer hem. Han blir arg igen. Då spökar det mer. Han får en bok i huvudet. Stereon spelar dålig musik. Riktigt dålig. Michael Bolton. Den spelar högt. Jhonas blir inte glad.

Då kommer Jossan och Magnus. Jossan kan se saker som inte finns. Hon ska hjälpa Jhonas. Men då kommer Pernilla och Maria också hem. Sedan tycker ingen om Jhonas längre. Han måste gå ut.

Nu pratar Jossan i ett glas. Jag flyttar runt glaset. Hon ställer frågor. Jag svarar. Plötsligt ser jag ett ljus. Jag vill gå dit. Men då kommer någon och tar mig. Han heter Calle. Han drar ut mig i elden.

Calle pratar med mig. Han visar att elden inte finns. Jag andas ut. Vi flyger upp i ett högt torn av sten. Det heter Kärnan. Calle förklarar saker. Jag förstår inte. Då blir han arg. Och glad. Och arg igen. Sedan flyger vi till en drinkbar. Där finns Jhonas. Där finns Ulrik E Gladh. Där finns doktor Börje. Calle gör så att de dansar. Det blir en löjlig dans. Jhonas börjar slåss. Ulrik E Gladh tar av sig byxorna. Doktor Börje slår Jhonas. Det är inte meningen. Men Jhonas blir ändå arg. Han skär doktor Börje med en trasig flaska. Doktor Börje dör. Jossan kommer. Doktor Börje är hennes bror. Hon blir ledsen. Polisen tar Jhonas. Han ångrar sig.

Calle skrattar. Han tycker om när otäcka saker händer. Det gör inte jag. Då tar Calle med mig till Körsbärsgården. Körsbärsgården är ett hem för gamla människor som har glömt hur man tänker.

På Körsbärsgården bor Signe. Tage, Mildred och Brita också. Mildred bråkar med de andra. Ingen ser. Signe vill ha kaffe men får bara torr blöja. Tage vill sova men får inte för Mildred. Brita är rädd och säger hjälp. Mildred tar Britas tänder. Hon slänger dem på golvet. Personal kommer. Mildred får beröm. Signe vill ha kaffe. Calle skrattar igen. Han räcker tunga åt Signe. Signe får gå och lägga sig. Utan kaffe.

Jag förstår ingenting. Calle blir arg igen. Och glad. Och arg. Han tar med mig till en försvunnen kyrka. Där bor Andreas. Han var chef för ett kyrkohus som inte finns längre. Han säger välkommen Bengt. Calle går sin väg. Jag stannar. Andreas pratar länge. Jag frågar saker. Han förklarar. Jag förstår plötsligt. Andreas visar ett ljus. Jag går in i det. Då dör min kropp.

Maria blir ledsen. Hon skaffar hund. Sedan kommer slutet på berättelsen.

Gamle kungen kommer till kyrkan som inte finns. Han letar efter mig. Jag finns inte kvar. Andreas vill att kungen följer efter mig. Det vill inte kungen. Han blir arg och lämnar Andreas. Men Andreas tänker att alla kommer tillbaka. Alltid.
Sedan är boken slut. Hej då.

Onormal

2010-10-16T00:17:00.009+02:00

Normal: som inte avviker från den grundläggande typen för företeelsen ifråga, särskilt genom att överensstämma med genomsnittet eller dylikt
Norstedts Ordbok

En gång i den grå forntiden - medan jag ännu inte tagit steget in i vuxenvärlden - trodde jag att jag var "normal". Eller i varje fall ville jag väldigt gärna tro det. Att sticka ut på något vis kunde nämligen vara livsfarligt, såvida man inte tillhörde de allra tuffaste på skolan. Därför ville jag vara så vanlig som möjligt, för att inte dra till mig onödig uppmärksamhet.

Det fungerade; jag lyckades göra mig ganska osynlig under relativt lång tid. Jag gjorde som alla andra gjorde, försökte tycka som alla andra tyckte. Om jag gick in i ett rum var jag oerhört noga med att se till att det var i exakt samma skick när jag lämnade det som när jag kom: det skulle ju inte synas att jag varit där. Lämna inga spår. Gör inga avtryck. Stör inte. Var inte till besvär.

Sedan började jag se, och plötsligt blev världen mycket ful:

Skaffa två barn med cirka två års mellanrum. Så att de har glädje av varandra (underförstått att det har de minsann inte annars).
Lyssna bara på musik från topplistorna; det många tycker om måste ju självklart vara lika bra för alla.
Titta på TV utan att ifrågasätta det som visas: allt som sägs där måste ju vara sant.
Läs kvällstidningar och bli upprörd över deras feta, spekulativa rubriker, t ex "felaktiga" domar där på förhand dömda presumtiva brottslingar går fria. Svenska folket rasar. Pöbeln skränar.
Tyck att homosexuella (i synnerhet män) får skylla sig själva om de blir misshandlade, men säg det aldrig högt. Utom hemma, där barnen kan höra det.
Säg nedsättande saker om alla som vågar bryta mot det förväntade, och om det inte hjälper: frys ut dem.
Klumpa ihop en miljon fullständigt unika individer till en homogen grupp och kalla dem "invandrare", och tala sedan om dem som om de vore en sjukdom som drabbat Sverige. Inled gärna varje diskussion om dem med meningen "jag är inte rasist, men..."
Tolerera inga avvikelser från normen. Styr upp situationen med alla tillgängliga medel om någon försöker bryta sig ur mönstret. Här är vi alla normala, annars jävlar.
Överför beteendet till era barn.
Gratulera er själva till er normalitet.

Det finns inte en enda av de ovanstående sakerna som jag och min familj inte har brutit mot, och det är vi alla mycket stolta över. Är vi då beredda att betala priset för vår bristande normalitet? Jag vet inte, men vi har som jag ser det inget egentligt val. Om vi inte ska kvävas av normalitetens tyranni finns det ingen annan väg att gå. Alltså går vi.

Långt hår, svartsminkade ögon, fel musiksmak. Det räcker för att trigga normaliseringsmekanismerna hos alldeles vanliga, dagistechnolyssnande, slentrianheilande 11-åringar i en liten skånsk by strax norr om Söderåsen, där man för sin egen skull gör bäst i att försöka smälta in. Men om man varken vill eller kan...?

Jag vågade aldrig bryta mig ut ur den förutbestämda, påtvingade normen när jag var liten; jag hade inte den själsliga styrkan. Men efter mig kom två som inte var lika rädda. Det gör mig oerhört stolt, inte minst som pappa. Trots att jag tvingas bevittna hur morgondagens pöbel redan nu i sitt barnsliga oförstånd försöker trampa ner och förstöra allt det den inte förstår.

Ett filmklipp i protest mot dumskallar i alla åldrar, hämtat ur yngste sonens smakförråd:

Sverige: svanslösa grodor och p-rullar

2010-10-08T22:34:00.013+02:00

Jag älskar Sverige! För att inte tala om svensk kultur - en mänsklighetens prydnad som måste skyddas med alla till buds stående medel. Därför har jag tagit mig friheten att sammanställa en kort lista över företeelser vi bör slå vakt om, eftersom de på ett eller annat sätt måste anses utpräglat svenska, historiskt eller kulturellt sett. Kort sagt sådant som till varje pris måste bevaras och absolut inte får förstöras av inträngande välsk (ett gammalt svenskt ord för utländsk) skadlig påverkan:

Tidelag - ett typiskt svenskt brott, åtminstone på 1600-talet. Det var mångdubbelt fler män som avrättades för att ha tyckt otillbörligt mycket om t ex kossor och får, än kvinnor som dömdes för trolldomsbrott. I Norge hade man under samma period nästan inte ett enda fall av denna något missriktade kärlekshandling, varför den självklart måste anses vara - just det: svensk.
Rasbiologi - en akademisk disciplin som studerade "människoraser", t ex genom att mäta skallars form, omkrets o s v. Var tror ni världens första rasbiologiska institut inrättades? I Tyskland på 30-talet, kanske? Nix: rätt svar är Uppsala. Och redan 1921, om ni undrar. Heja Sverige!
Porrfilm - vem minns inte "Fäbodjäntan"? Finns det något svenskare? Ja, det skulle väl vara falukorv och tut-i-luren i så fall...
Snus - nej, det är inte något som är unikt eller typiskt svenskt. Däremot är det tämligen osannolikt - för att inte säga omöjligt - att föreställa sig en full svensk kille ute på stan vrålande tja-lala-lala utan snus på tänderna. Man skulle alltså kunna säga att det är typiskt vissa svenskar att stoppa truten full med blöt tobak för att sedan bete sig som imbecilla babianer. (Och förlåt, mina snusande vänner! Jag räknar inte in er bland dessa grobianer!)
Midsommar - en hednisk högtid som i våra dagar mest går ut på att dricka sprit, kladda på grannens fru samt till falsksång med text om stjärtlösa groddjur dansa obeskrivligt fånigt runt en blomsterklädd fallossymbol. Jag säger det igen: heja Sverige!!!

Det är alltså detta som vi bör skydda från utländsk påverkan, bland mycket annat. Som exempelvis den ursvenska dragspelsmusiken. Dragspelet är förresten ett ganska nytt påfund som kom till Sverige från Tyskland på 1800-talet, ersättande den mer svårstämda (in)hemska säckpipan - med ursprung i mellanöstern - som allmogeinstrument. Eller den lika ursvenska hambon, som visst råkar vara en vidareutveckling ur polskan, som i sin tur kommer från... ja, gissa?

Men nu ska jag inte sitta här och göra mig lustig över människors (5,7%) oro. Jag själv är också en aning bekymrad över att vår unika kultur håller på att drunkna i en formlig störtflod av "välska seder".

Men ärligt talat: det är väl knappast den muslimska kulturimperialismen som översvämmar oss med nya, kommersiella högtider som halloween (eller "halogen" som en bekant till mig brukar kalla den), tjock-tomtar, brun sockerdricka, undermålig masskukltur (oj, en medveten felstavning?) samt ytterst politiskt korrekta, polerade sitcoms med skratt på burk som förvandlar oss alla till dreglande miffon? Det är bara en fundering...

Sverige är en kokande gryta av olikheter snarare än likheter, och så har det alltid varit. Läs på om ni tror annorlunda. Så varför denna plötsliga vilja att ändra på det gamla och invanda? Varför denna pappskalleskräck för ofrånkomliga influenser?

Jag har naturligtvis inga bra svar på de där frågorna, men i likhet med min romanfigur Erik Johannesson känner jag mig ibland bara så kräkfärdigt trött på alltsammans att jag måste kanalisera frustrationen på ett eller annat sätt. Precis så här känns det i mitt inre när dumargumenten börjar vissla runt öronen, dessvärre ett alltför vanligt förekommande fenomen nuförtiden:

Grobianer

2010-09-24T23:21:00.008+02:00

Det finns utrotningshotade arter, och det finns oönskade arter. Nu ska här avhandlas något om den senare kategorin, dock inte innefattande pälsängrar, silverfiskar, boklöss eller mördarsniglar. Det handlar om något mycket värre. Nämligen den alltmer spridda och på sista tiden aggressivt uppmärksamhetstörstande och maktsugna grobianen.

Grobianen återfinns i hela världen. Vår egen svenska variant - som i allmänhet brukar anses ganska harmlös om än tämligen irriterande - kan med stor tillförlitlighet spåras tillbaka till högmedeltiden (Karl Knutsson Bonde, Heliga Birgitta) men det är idag en allmänt accepterad tes att den förekom redan under tidig jägarstenålder.

Ett ganska välkänt exempel på en historisk grobian torde vara Gustav Eriksson, för eftervärlden mest känd under efternamnet Vasa. Han var enligt alla tillgängliga källor bullrig, kolerisk (visst är det ett underbart ord?) oberäknelig i humöret samt allmänt galen. Detta till trots ses han idag som nationalstaten Sveriges grundare, vilket alltså om inget annat bevisar att grobianer genom sin medfödda envishet ofta lyckas ta sig dit de vill. I de allra flesta fall genom att så brutalt som möjligt köra över sina mer modest lagda meningsmotståndare.

Ett utmärkande drag, såväl hos "kung Jösse" som hos nutida grobianer, är bristen på insikt om sin egen litenhet. Den typiske grobianen tror sålunda att han alltid har rätt och att alla andra per automatik alltid har fel eftersom de i hans föreställningsvärld är mindre vetande, när det i själva verket är precis tvärtom.

Dagens grobianer syns förvånansvärt ofta dominera kommentarerna till diverse nättidningsartiklar, där de får i stort sett fritt spelrum att utveckla sin ytterst kontrastrika världsbild in absurdum. Dåligt språk, överdriven självsäkerhet och radikala, fascistoida åsiktsyttringar utan verklighetsförankring brukar vara tydliga kännetecken för den typiske grobianen.

En friserad och mer salongsmässig variant av den vanliga grobianen återfinns förvånansvärt ofta på ledande positioner i samhället. Vid en högst ovetenskaplig uppskattning av sådan dold grobianfördelning i Sveriges riksdag i september 2010 (såväl före som efter valet) kunde runt femtio procent av ledamöterna otvivelaktigt klassas som tvättäkta grobianer. Vissa forskare hävdar att detta är minst sagt alarmerande, medan andra menar att det är lika gott. Man får nämligen precis vad man förtjänar, och förresten torde andelen folkvalda grobianer procentuellt tämligen exakt motsvara det befolkningsmässiga underlaget.

Den vanliga grobianen (Grobianus Vulgaris) är särskilt intressant att studera ur ett genusperspektiv. Det har nämligen hävdats att åtminstone nittio procent av Sveriges grobianer är av hankön, men oberoende forskning visar att det verkliga antalet knappast överstiger sextiotre procent. Resterande andel utgörs således av honor, vars beteende tillsynes radikalt skiljer sig från sina maskulina artfränders. Detta är dock inget annat än ett vanligt, banalt missförstånd; feminina grobianer har exakt samma tendens att förhärliga sitt ego, men det tar sig mestadels andra betydligt mer subtila uttryck. De är exempelvis överrepresenterade i media, vilket de senaste fem åren orsakat en oroväckande spridning av Konkoktikum Grobius (grobianvirus, vanligen kallat H2N1-34GeKås90) bland unga ännu oförstörda individer. Forskning pågår ständigt för att begränsa skadeverkningarna, men ännu har man dessvärre inte lyckats finna någon bot mot eländet.

Rent fysiskt tycks ibland den svenska manliga grobianen ha något allvarligt fel på sina stämband, men forskning på området har visat att det är fel. Troligare är att dess röst snarare medvetet förvrängs och förskjuts cirka en kvarts oktav nedåt som en del av ett destruktivt, ofta aggressivt flockbeteende. Denna flockmentalitet har ibland också en tendens att "stänga av" vissa vitala delar av grobianens hjärna, så att såväl ordförråd som olika sociala förmågor kraftigt begränsas. Se nedan för ett talande exempel.

Den här bloggen är naturligtvis inte tänkt att vara ett politiskt forum. Ändå kan jag inte låta bli att känna en oemotståndlig lust att i likhet med så många andra kommentera valutgången:

Många är för tillfället minst sagt negativa i sin hållning till vissa politiska fenomen, men det är inte bra att gå omkring och känna sig negativ. Därför anser jag mig vara tvungen att påpeka följande för att visa på det positiva som faktiskt finns mitt i eländet; det var inte 14,18% som röstade på SD i mitt valdistrikt. Nejdå. Det var 85,82% som valde att INTE göra det. Det är väl ändå så man måste se saken, eller hur?

Knås Elin

2010-09-18T23:55:00.007+02:00

Människan är inte bara grym, misstänksam och blodtörstig, utan dessutom ganska kort om huvudet. Enligt Einstein - som man åtminstone ibland bör ta på stort allvar- lär det finnas bara två saker som är oändliga: universum och människans dumhet. Och han var inte säker på det där med universum.
Jag tror honom. Fast veckans blogg handlar inte om några nya anfall av misantropi, utan om ett lustigt - och faktiskt ganska spännande - sammanträffande.

Alltsammans började i Härjedalen, i ett pytteliten by som heter Lillhärdal. Året 1668 blev en ung kvinna vid namn Märet Jonsdotter anklagad för att ha fört ett antal barn till häxsabbat i Blåkulla. Vilket självklart bara var möjligt om man hade försvurit sig åt djävulen.

Vid den här tiden tillämpades Mose lag i Sverige. Det är fullt jämförbart med exempelvis det den före detta talibanregimen i Afghanistan ägnade sig åt, eller för den delen det barbari den Saudiarabiska staten alltjämt utsätter sina medborgare för.
Känner ni förresten till Mose lag? Inte? I korthet kan den sammanfattas i den säkert mera kända sentensen "öga för öga, tand för tand". Den förespråkar med andra ord olika (oftast ofattbart grymma) kroppsstraff för diverse brott. Och eftersom bibeln som bekant innehåller inget annat än Guds egna ord finns naturligtvis inget att diskutera. Enligt 1600-talets i högsta grad kristliga lagar utdömdes således dödsstraff för exempelvis följande brott:

Enkelt hor (otrohet där ena parten är gift)
Dubbelt hor (otrohet där båda parterna är gifta)
Lönskaläge (sex före äktenskapet, dock inte förrän efter "tredje resan"...)
Hädelse
Tidelag
Blodskam
Tvegifte
Mord
Upprepade stölder
Trolldom

Själv skulle jag sålunda - om samma lagar tillämpats idag - sannolikt mista livet för två av ovanstående brott. Det vill säga lönskaläge och hädelse, för att inga pinsamma missförstånd ska uppstå.
Så var det på det lyckliga 1600-talet, när vi hade riktiga straff. För det har vi ju inte längre...?

Brottet den olyckliga Märet Jonsdotter anklagades för var alltså trolldom, eller mera exakt och med dåtidens terminologi: pactum diaboli. Vilket ovillkorligen bestraffades med döden genom halshuggning med påföljande bränning på bål.
Hon nekade givetvis in i det sista, eftersom hon stod anklagad för ett brott som inte existerar. Det hjälpte inte. Eftersom en hel flock barn vittnade mot henne var hon självklart skyldig; barn kan nämligen inte ljuga. Därför ansågs det bevisat att hon fört bland andra sina småsyskon till Blåkulla, ridande på en ko som hade rumpan i färdriktningen. Och det, det kan jag försäkra, är den minst suspekta omständigheten.

Efter en lång rättsprocess dömdes Märet Jonsdotter slutligen till döden och avrättades. Hon var den första i en lång rad av olyckliga kvinnor - och faktiskt också några män - som befanns skyldiga till häxeri och utan pardon dömdes till lagens näst strängaste straff. (Det allra strängaste kallades "kvalificerat dödsstraff" och innebar att man skulle plågas å det grymmaste innan man slutligen blev dödad.)

Som modern 2000-talsmänniska kan man nu möjligen förledas tro att det var myndigheterna som förespråkade obegripligt stränga straff för att sätta skräck i allmogen, men icke sa Nicke. De som skrek högst efter hårda domar och stränga straff var då som nu "den låga hopen": blodtörstiga människor utan vare sig förstånd eller empati. Men det måste betraktas som en parentes, eftersom inlägget visst inte skulle handla om politik, utan snarare om ett lustigt sammanträffande. Och det kommer här:

Anledningen till att jag skriver om upprinnelsen till den svenska häxpaniken är egentligen inte en utan två: för det första att jag precis har läst Jan Guillous "Häxornas försvarare", vilken varmt kan rekommenderas om man är aldrig så lite intresserad av rättssäkerhet förr och nu. Och jo, det finns dessvärre ytterst obehagliga kopplingar till moderna rättsprocesser, även om man helst skulle vilja tro annorlunda...

För det andra att jag så sent som igår plötsligt råkade höra orten Lillhärdal nämnas under en trevlig men för all del tämligen starkt luktande surströmmingsskiva. Det visade sig nämligen att den som satt bredvid mig inte bara hade en stuga i nämnda ort, utan dessutom var ättling i 14:e generationen i rakt nedstigande led till en kvinna som hette Knås Elin, dömd och sorgligen avrättad för häxeri. Ett brott som alltså inte existerar i sinnevärlden.

Jag vet förstås inga detaljer. Men där någonstans blev ändå alltsammans plötsligt verkligt för mig. Det var med ens hur enkelt som helst att dra en obehagligt rät linje mellan då och nu: människorna, dårskapen, moralpaniken, bristen på empati, den obegripliga blodtörsten. Allt ständigt aktuellt. Och det stör mig mycket mer än ni kan ana...

Den lille vätten - ett varningens ord till nyblivna husägare

2010-09-10T22:11:00.005+02:00

Okej; nu har jag skrivit ett antal blogginlägg om böcker, TV, sentimentalitet, historia, musik, bilkörning, psykisk barnmisshandel, slumpen, språkliga kullerbyttor, skadeglädje (mitt favoritämne!), byxor med otäckt avslöjande passform à la förra veckans filmklipp (hej Anna) samt allmänna tillkortakommanden. Och det är väl bra så. Men nu är det nog faktiskt dags att bli lite mer självutlämnande:

I vårt hus bor en vätte. Jo, det är sant. Det är en liten elak gubbe som envisas med att ställa till det för mig, oftast när jag minst anar det. Kanske undrar ni hur han ser ut? Tja... jag skulle gissa att han är lite mer än en tvärhand hög, klädd i grått med långt skägg och utrustad med ytterst elaka, skadeglada ögon. Fast det vet jag förstås inte säkert, för jag har egentligen aldrig sett honom. Men han finns, det är jag helt övertygad om! Och förklaringen kommer här nedan:

Alltsammans började några månader efter att vi hade köpt vårt hus. Det var vid den här tidpunkten (hösten 1995) på gränsen till ett så kallat renoveringsobjekt, och det blev många sena kvällar och långa helger fyllda av hundraårigt damm, sura sjuttiotalsgipsplattor och tapetslamsor av varierande ålder, för att inte tala om all stickig isolering som skulle tryckas in både här och där. Men så långt var ändå allt väl och precis som förväntat.

Vi flyttade in i ett nästan färdigt hus vid Lucia; bara några mindre detaljer fattades, som lister och lite färg och tapeter på något ställe. En dag bestämde jag mig för att det äntligen var dags för att spika fast golvlisterna inne på toaletten, och det var då allt gick överstyr. Det var trångt, jag var varm och kanske lite trött, väggen fjädrade och jag slog mig naturligtvis ofelbart på fingrarna inte en, utan ett antal gånger. Och inte bara på tummen, utan på alla fingrar som var i närheten av spiken som skulle slås i.

Det gör ont att slå sig på fingrarna med en hammare, och när något gör tillräckligt ont blir jag arg. Riktigt arg. Det var i det läget jag hävde ur mig något i stil med "Jag förbannar allt djävulskap som bor i detta hus!", vilket var en ovanligt mild förbannelse för att komma ur min mun, som vid tidpunkten var van att använda betydligt mustigare svordomar, ofta av könsordstyp.

Nå, jag förbannade alltså verkligen allt som bodde i huset, vilket uppenbarligen fick den lille vätten att intressera sig närmare för mig. Nu började det nämligen hända saker:

Det blev plötsligt tvärstopp i avloppet vilket fick till följd att diskmaskinen tömde ut sig över hela köksgolvet, givetvis en kväll när vi hade gäster. Då håller man sig för skratt, det kan jag försäkra.

Uterumstaket började oväntat läcka som ett såll mitt under en somrig hagelskur. Jag är säker på att en strategiskt placerad regnmätare skulle ha bekräftat att vi fick betydligt mer nederbörd i vår soffa än rabatterna utomhus fick.

De största skåpdörrarna föll av sporadiskt och landade nästan alltid på fötterna (företrädesvis på tårna), alternativt försökte krossa våra barn om möjligheten fanns.

Flugor kläcktes någonstans under innertaket en jul och drev mig mer eller mindre till vansinne innan jag hann leta fram den väl undangömda flugsmällan. Jag är helt säker på att varken jag eller min fru hade lagt den där vi slutligen fann den.

Vår dubbelsäng förvandlades oförmodat till en hög spinkved en gång när vi kom hem halv två på natten och bara ville sova, varpå jag iförd glipande morgonrock tvingades ut i det iskalla garaget - där lampan påpassligt just hade gått sönder - för att trevande leta fram verktyg och brädor för att lappa ihop eländet så att vi äntligen kunde få lägga oss. (Vad gäller just den här incidenten kan förstås en hel del eventuellt skyllas på min äldste son, som utan att tänka och med smidigheten hos en överviktig sjöelefant kastade sig baklänges i vår säng - som ett skämt. Ingen skrattade emellertid när det sade "knaaak!" och "kriisk!" och huvudänden plötsligt befann sig 30 cm lägre än fotänden.)

Där har ni några exempel på den lille vättens hämnd för min förhastade och inte särskilt allvarligt menade förbannelse. Och ja, jag har bett om ursäkt, tro inget annat. Många gånger. Men han är långsint, den lille fan, och tycks inte vilja glömma i första taget. Alltså har han under alla år fortsatt att plåga oss med mer eller mindre illvilliga spratt och upptåg.

Fast jag undrar ändå om han inte har börjat bli lite trött på sista tiden? Nu nöjer han sig nämligen oftast med att gömma mina glasögon (ibland till och med på mitt eget huvud!), sabotera datorer, välta ut plastburkar antingen över mig eller över köksgolvet så fort jag öppnar "plastskåpet", slå dammsugarrör och andra otrevliga detaljer i skallen på mig när jag någon gång öppnar städskåpet, trassla ihop sladdar, fucka upp bredbandet när man ska betala räkningar samt lämna stinkande visitkort på gräsmattan.

Det sista vill förstås min fru ge grannens katt skulden för, men det tror jag inte ett ögonblick på. Jag har nämligen inga som helst problem med att föreställa mig hur den lille fule, grå gubben elakt flinande knäpper upp sina smutsiga miniatyrbyxor och...

Nej, det där ska jag bespara er. Men för er egen skull råder jag er ändå att ta lärdom av den här berättelsen; förbanna inte i onödan, inte ens om era fingrar slagits blåa av oskickliga hammarslag. Någon kan höra er och ta illa upp...

Ståndsmässighet

2010-09-04T00:36:00.012+02:00

Kläderna gör mannen sägs det. Men vad gör det då mig till, jag som har ett i stort sett mikroskopiskt klädkonto och ett ungefär lika stort intresse för klädesplagg och mode?

Det var en retorisk fråga. Understå er inte att besvara den. För övrigt tycker jag att det var bättre förr:

Under 1600-talet och långt in på 1700-talet reglerades befolkningens utseende i så kallade "överflödsförordningar" som - bland mycket annat - klart och tydligt stipulerade hur folk skulle vara klädda. Just detta var nämligen mycket viktigt för att inte social förvirring skulle uppstå (vilket jag inte tänker diskutera närmare just nu, men kanske senare).

Var och en var således enligt lag skyldig att bära kläder efter sin klasstillhörighet; det vill säga bönder fick under inga omständigheter klä sig som finare folk, exempelvis borgare, präster eller adelsmän. Inte ens vid festligare tillfällen, som vi så oblygt och självklart gör idag. Man fick alltså absolut inte klä sig "över sitt stånd", som det hette. Var man en bondlurk skulle det också synas; jordfärger för mindre bemedlat folk, tjusiga (läs: skarpa) färger för de lite finare.

Idag finns inga sådana regler som underlättar för oss vankelmodiga och ointresserade. Vi är totalt utlämnade åt vårt eget och andras godtycke. Då kan det ibland hända att det blir lite tokigt. Inte bara så att rutigt och randigt obekymrat blandas i osnygga kombinationer, nej då. Det kan faktiskt bli mycket värre än så.

Och för att illustrera både detta och det tidigare resonemanget - det om att klä sig över sitt stånd, alternativt att underlåta att klä över sitt stånd - bifogas härmed en liten filmsnutt som ingen med sinne för humor bör missa. Låt er för all del inte avskräckas av den modesta inledningen; vänta med det åtminstone tills han rest sig upp...

Boktitel

2010-08-28T22:34:00.001+02:00

Halvvägs. Det är ungefär så långt jag har kommit i redigeringen av nästan 700 sidor Erik Johannesson.

Kommen så här långt (och med minst sagt strålande recensioner från den första provläsaren) känns det som om det börjar bli dags att fundera ut en riktig titel till min kommande bok. För tillfället heter den rätt och slätt Erik Johannesson efter dess huvudperson, men borde man inte kunna hitta på ett mer spännande namn? Ett som lockar till läsning inte bara för de redan invigda utan även för Kalle Jönsson som stolt skryter med att han inte läst en enda bok sedan han gick ut högstadiet -82?

Det finns massor av bra titlar. Problemet är bara att de redan är upptagna. Ta bara När änglar dör av Andreas Roman. Det är verkligen en dramatisk titel, i synnerhet som boken börjar så här genialiskt:

Jag är Satan. Jag finns, precis som min motsats. Vi är förstås inte fiender, som ni ofta tycks tro, utan snarare två sidor av samma mynt. Mörker och ljus.

Det där leder raka vägen till musikvärlden, där man också lyckas få till det ibland. Ett låtnamn jag mer än gärna hade lagt beslag på till EJ är The Lucifer Effect av det schweiziska industrimetalbandet Sybreed. Eller varför inte Förklädd gud av Lars-Erik Larsson, med text ur Hjalmar Gullbergs diktsamling Kärlek i tjugonde seklet?

Ett annat alternativ är förstås att hitta på en titel som är så knepig att den per automatik gör folk nyfikna (alternativt galna). Vad sägs om Mannen i den röda tapeten, eller Knip mig långsamt, älskling? Eller ska man kanske få folk att tro att det är en deckare för att sälja några fler ex? Då borde boken antagligen heta Knarkhundens husse eller Döden i Trosa.

Fast jag vet inte; jag kommer liksom inte på något namn som känns bra. Vad skulle ni själva kalla en bok som innehåller nedanstående komponenter?

hemsökelser
mentalvård
spökjakt
barndomsskildringar
metafysiska upplevelser
mobbing
religiös övertro
dubbelmoral
moralpanik
sex
våld
platonisk kärlek
reklamradiohat
konspirationer
pöbelupplopp
sprängattentat
galenskap
förlåtelse
mänskliga offerlamm
Gud
djävulen
solglasögon med spegelglas
en kvinna vars främsta fördel sägs sitta baktill
samt en värld som aldrig, aldrig mer kommer att bli sig lik.

Ni ser? Det är inte så lätt som det verkar. Men om ni kommer på någon utomordentligt bra titel får ni väldigt gärna tipsa mig i kommentarerna här nedan. Tills dess fortsätter jag kalla boken för Erik Johannesson. Och känner jag mig själv rätt är det också det som kommer att stå på bokens omslag vid boksläppet nästa år…

Stofiler

2010-08-14T23:51:00.012+02:00

Datorn är min bästa vän.

Ok, det är förstås en överdrift, särskilt med tanke på min fru och mina barn. Men den är faktiskt ändå inte så stor som man kanske skulle kunna tro. För utan datorn skulle jag plötsligt vara brutalt tillbakakastad till slutet av 80-talet, eller åtminstone till början av 90-talet. Jag kan inte påstå mig vara särskilt lockad av tanken.

Är det någon som kommer ihåg den häftiga debatten om det så kallade videovåldet runt -83 eller -84, eller för den delen föräldraföreningen Hem och Skolas minst sagt militanta indignation över den förfärliga och hemska hårdrocken, främst representerad av det fasansfulla, djävulsdyrkande (jo, tjena) dagisbandet Twisted Sister (lyssna här)? Ni vet, de som hade en sångare som sminkade sig som en liten flicka med lågt utvecklad finmotorik och som spelade låtar som något annorlunda arrangerade hade kunnat duga gott som vaggvisor.

Naturligtvis gör ni det. Och visst tyckte ni att föräldrahysterin var löjlig, eller hur? För ingen nyktert tänkande människa kan väl med bästa vilja i världen påstå att ni tog någon skada av att titta på lite låtsasblod eller lyssna på exempelvis Iron Maiden? Nej, jag tänkte väl det.

Så svara mig då på följande; varför i hela fridens namn gör ni då om samma pinsamma misstag med era egna barn? Vad är det som gör er så blint övertygade om att den kultur era barn faktiskt är en naturlig del av skulle vara så mycket skadligare än det ni själv var en del av för trettio år sedan? Är det för att våldet de konsumerar tycks er grövre? Eller kanske för att musiken de lyssnar på låter illa i era öron? Eller skulle det möjligen, kanske, eventuellt, Gud förbjude kunna vara det enkla faktum att ni faktiskt inte förstår vad det handlar om...?

I centrum av all denna hysteriska föräldrafrustration finner man oftast en gemensam nämnare, nämligen datorn. Allt ont kommer ur detta fantastiska instrument för underhållning, arbete och skapande. Jag tror för min del ärligt talat inte att mänskligheten någonsin har skådat ett mer mångsidigt verktyg under hela sin långa och - törs man säga det? - ytterst blodiga historia. Vilket 50- och 60-talarna högaktningsfullt - men inte alltid välformulerat - skiter i (eftersom de tillhör en generation som ibland har svårt att förstå fördelarna med sådant som är annorlunda jämfört med hur det var när de själva växte upp).

TV däremot, som alltför ofta är ett medium för total hjärndomning, är lustigt nog allmänt accepterat. "Allsång på Skansen", "Idol" och "Så ska det låta!" är ju sådana trevliga program! "World of Warcraft" (bara för att ta ett enkelt och allom bekant exempel) är däremot helt och hållet inriktat på besinningslöst, blodsprutande våld som undantagslöst gör barn till psykopater och magra, bleka benrangel. Nu är jag kanske en aning partisk eftersom jag själv spelar just det spelet då och då, men ändå; Hallå? Finns det någon hemma..?

"På min tid var jag minsann ute och fiskade och lekte Robin Hood i skogen, jag satt aldrig inne och glodde på någon datorskärm." Nej, det kan nog äga sin riktighet, som jag skämtsamt brukar säga. Som svar på påståendet säger jag även följande:

1. Det märks. (Vilket inte är menat som en komplimang.)

2. Det fanns inga datorskärmar när du var liten. Knappt ens TV.

Det finns en historisk sanning som kanske kan vara värd att beakta: nya saker gör den äldre generationen rädd. Så är det bara. Och vi har sett det förut: hjulet, bilen, rocken (nej kära vänner, inte klädesplagget).

Men hur vore det om ni som hyperventilerar över era barns kulturkonsumtion istället för att klaga försökte förstå vad det är som så till den grad trollbinder era barn i datorvärlden att de inte vill lämna den? Eller vad det är i ny musik (läs: inspelningar gjorda efter 1990 alternativt sådant som inte är synonymt med Absolute Music, Hits for Kids eller Melodifestivalen valfritt år) som är så hemskt och svårt att ta till sig?

Själv spelar jag Starcraft 2 för tillfället. Varje uppdrag brukar resultera i mellan 50 och 600 döda fiender av varierande ras (zerg, terran och protoss för att förtydliga det där med "ras"...) och jag tycker verkligen att det är oerhört spännande. Mycket mer spännande än "Beck", "Körslaget" eller "Godkväll". Men - och nu ska ni verkligen lyssna noga - det gör mig varken till massmördare eller introvert psykfall.

Ok, jag är förstås inte dummare än att jag begriper att olika människor hanterar saker på olika sätt. Det finns givetvis barn - och vuxna - som inte klarar av att spela våldsamma spel eller lyssna på aggressiv musik. Men det finns också människor som inte klarar av att dricka sprit därför att de har ett uselt ölsinne, exempelvis. Betyder det per automatik att all form av alkoholintag är av ondo? Själv tycker jag nog att de flesta jag känner kan hantera den saken ganska bra utan att flippa ut. Utom när det kommer till sent-på-natten-diskussioner som handlar om hur mycket bättre allt var förr i världen, förstås. Hick!

Snälla, gör mig en tjänst. Ni som tror att era barn håller på att förstöras av underhållning ni inte förstår er på kan väl istället försöka engagera er i det de gör? Sitt med under några uppdrag i WoW istället för att skruva ur säkringarna ur proppskåpet eller gömma rövade tangentbord och möss på ert arbete. Var delaktiga istället för att bromsa. De är förresten det klokaste ni kan göra, eftersom ni ändå inte har ens skuggan av en chans att vinna den här matchen; ni blir inte yngre, om man säger så. Och världen vi lever i tillhör egentligen inte oss utan våra barn. Försök därför acceptera att ni faktiskt har blivit omsprungna av en ny generation som ser saker och ting på ett lite annorlunda - men inte nödvändigtvis sämre - sätt.

Och så tillbaka till början; om jag inte hade haft min dator skulle jag ha varit tvungen att skriva mina böcker för hand på papper. J R R Tolkien gjorde visserligen så, men som ni kanske vet blev "Silmarillion" heller aldrig riktigt färdig. Den blev utgiven postumt av hans son 1977, efter en del omfattande redigeringsarbete. Och då hade Tolkien själv hållit på med den sedan före första världskriget. Det hade han aldrig behövt göra om han haft en dator.

Här får ni två klipp så att ni riktigt kan förfasa er, era gamla stofiler. Det här är något helt annat än att leka med kottar i skogen eller att lyssna på 70-talshårdrock. Det här är nu, och jag gillar det!

LØB, FOR HELVEDE!

2010-07-31T23:52:00.003+02:00

Det blir aldrig som man tänkt sig.

Eller hur? Visst har ni någon gång - antingen grovt svärande eller lätt svävande på små rosa moln - tänkt samma sak?

Men att saker och ting inte blir exakt som man planerat behöver ju inte betyda att det verkliga utfallet av en händelse blir sämre än man föreställt sig. Bara att det blir annorlunda. Och det är just detta som gör tillvaron som människa så... så... speciell. Låt mig därför i vanlig ordning fläka ut mig och min familj publikt för att (antagligen helt i onödan) illustrera ovanstående redan välkända faktum;

Vi har börjat prata danska med varandra. Vem hade kunnat gissa det för några veckor sedan? Inte jag, i alla fall.

LØB, FOR HELVEDE! kan min snart elvaårige son plötsligt och omotiverat skrika, vilket genast utlöser en märklig munterhet i familjen. Fy for den lede! och Drys fra muffedissen är andra favoritrepliker som ständigt dyker upp vid de mest underliga tillfällen. Varför då, kan man ju fråga sig? Svaret kommer längre ner, så sluta inte läsa riktigt än.

Jag brukar med viss stolthet och idiotiskt snobberi hävda att jag nästan inte alls ser på TV. Jag är ju "författare" gudbevars, och som kvasiprofessionell lögnhals har man inte tid att kasta bort sin dyrbara tid på menlös underhållning för massorna. Istället föredrar jag tydligen att brottas med och rätta till dumskalleformuleringar jag själv hittat på. Det vill säga tills för några veckor sedan.

Tanken var att jag skulle lägga en ganska stor del av min semester på att redigera Erik Johannesson, vilket jag i och för sig också gjort några timmar varje dag. Men så dök alltså Klovn upp och förstörde allting.

Klovn är en dansk komediserie som sänds varje vardag på TV4 komedi mellan 21.00 och 22.00, och det ska jag säga er; det finns inte en chans i världen att jag missar den, oavsett vad jag håller på med.

Klovn handlar till största delen om Frank och hans vänner, som alla är tämligen sorgliga figurer. Det går inte ett enda avsnitt utan att så pinsamma situationer uppstår att jag måste gömma mig bakom en kudde och blunda. Alternativt skratta elakt så att jag får ont i magen, allt beroende på dagsform och humör.

TV-tiden är emellertid inte helt bortkastad ens ur ett intellektuellt perspektiv. Sedan några veckor vet jag - bara för att ta några enkla exempel - att brännmanet heter brandman på danska, och att tissemand och tissekone tycks vara ett elegant sätt att lösa problemet med den känsliga namngivningsproblematiken kring människors mer intima kroppsdelar. Dessutom vet jag alldeles säkert att danskar som försöker tala svenska låter ohyggligt roliga. Åtminstone i Klovn.

Där har ni alltså anledningen till att min familj för tillfället talar danska i tid och otid. Vilket vi sannolikt kommer att fortsätta med tills serien tar slut, om den överhuvudtaget gör det. Den repriseras nämligen såvitt jag förstår ständigt, vilket är ett utmärkt skäl(?) att hoppa på tåget genast. Ni kommer inte att ångra er, vilket sannolikt framgår av nedanstående tre smakprov. Det garanterar jag. For helvede!

Som sagt; den här semestern blev visst inte riktigt som jag tänkt mig. Åtminstone inte på det språkliga planet...

1. Frank saboterar ett husköp genom att få husköparna att tro att det är röta i husgrunden.

2. Frank får en Indiana Jones-piska i julklapp.

3. Aaargh! En brandman bränner Franks tissemand. Kolla 2 minuter in i klippet och njut!

Wow!

2010-07-20T23:45:00.000+02:00

Googlar man ordet "wow!" får man i runda slängar 278 miljoner träffar. Om man istället stavar samma ord "oauh" begränsas de relevanta(?) träffarna till 103000, alltså till ungefär 2700 gånger färre. Av detta drar jag den inte helt långsökta slutsatsen att veckans viktigaste ord oundvikligen måste stavas "wow". Eller hur?

Men vad betyder då detta något undflyende ord? Egentligen, alltså? Det visar det sig vara svårare än man tror att få svar på, i alla fall om man håller sig till de källor jag brukar använda mig av när det gäller språklig korrekthet.

I Bonniers Svenska Ordbok utelämnar man helt franckt (ursäkta ordvitsen, kusin) bokstaven w. Slår man däremot på v finner man ordet "vov", vars betydelse sägs vara ett tämligen ordinärt hundskall. Men! Om man läser på raden under finner man faktiskt vårt "wow!", och där förklaras det så här:

wow [oao] (utropsord) oj, åh

Det är väl fint så, men ändå inte riktigt den förklaring jag söker. Och varför ska man egentligen begränsa sig till böcker i vårt elektroniska tidevarv? Allas vårt alltid lika korrekta Wikipedia har givetvis mer att berätta, och då ligger föga förvånande fokus snarare på ett av världens mest spridda datorspel, nämligen World of Warcraft. Om det har jag berättat tidigare, och det tänker jag inte göra igen. Låt mig bara konstatera att uppskattningsvis minst 99% av de 278 miljonerna googleträffar har något med just detta spel att göra.

Men det är inte allt: vidare berättar nämligen Wikipedia att ordet "wow" även kan syfta på exempelvis Way Out West, som lära vara en musikfestival. Eller varför inte på Wendy O. Williams - avliden sångerska i punkbandet The Plasmatics, om vilka jag måste erkänna att jag inte vet ett enda dugg. Glad är jag emellertid ändå.

Wide Open West, Windows on Windows, World of Wonder och WOW Cargo Alliance är andra saker som man menar kan ha med ordet "wow" att göra.

Sist i listan över möjliga betydelser finner man äntligen följande mening, dock på lite knagglig svenska:

En engelsk interjektion som ofta används på svenska också – förvånad eller imponerad.

Just det: det är den här betydelsen jag har letat efter. Varför kan man ju då fråga sig? Jo, det ska jag säga. Ordet "wow!" är nämligen det första omdömet den första provläsaren lämnade om den första delen av Erik Johannesson.

Därmed känner jag mig manad att själv kasta ur mig en interjektion, och det gör jag sannerligen med lättad glädje:

Puh!

Långalt

2010-07-12T00:13:00.002+02:00

Jag är en sentimental jäkel, men det vet de mer frekventa läsarna av denna blogg naturligtvis redan. Jag tillåter mig därför att vika ut mig i en aktuell betraktelse över en sedan länge insomnad sommardröm; ett barndomsminne av den allra mest idealiserade sorten.

När jag var sisådär sex-sju år gammal brukade mina föräldrar hyra ett gammalt torp någon mil norr om Örkelljunga. För att komma dit var man tvungen att först köra ett par kilometer på en krokig grusväg, och sedan svänga in på en ännu mindre väg med gräsbevuxen mittremsa. Ibland fick jag sitta i pappas knä och köra den sista biten i vår nya Saab 99.

Egentligen var det inget speciellt med det där gamla huset, förutom att det var lätt fuktdoftande och av modell Änglagård, såväl interiört som exteriört. Exempelvis fanns det en gammal skivspelare där - en tung möbel i mörkbrunt fanér - som man kunde ladda med en hel hög stenkakor. En sorts CD-växlare ungefär, fast cirka 30 år före CD:n. Jag minns att vi brukade lyssna på "I en sal på lasarettet", och jag blev alltid en aning gråtmild av den sorgliga texten.

En sommar såg jag storögt en spindel fånga och äta upp en fluga genom ett av de spröjsade fönstren. Kanske var det då min spindelfobi grundlades. På morgnarna luktade det bränt trä och tidningspapper ur gjutjärnsspisen i köket.

Det fanns två tillhörande röda lador med vita knutar. Mellan dem låg utedasset som jag tyckte var lite äckligt, men om man gick förbi det kom man rakt ut i ett gult och moget sädesfält över vilket älvorna brukade dansa om kvällarna. Jag minns att jag faktiskt såg dem en underbart vacker skymning i juli; vita, skira varelser som långsamt virvlade runt i någon sorts förtrollande ringdans. Efter det vågade jag inte gå ut själv på kvällarna, ifall de skulle ta mig.

Ropade man mot skogen på andra sidan sädesfältet kunde man höra sin egen röst studsa tillbaka med flera sekunders fördröjning. Även det tycktes mig magiskt.

En bit från torpet låg handelsboden. Där hade någon köpt gammal mjölk eller något annat med bäst-före-datum (vilket inte fanns på 70-talet om jag minns rätt) minst en månad bakåt i tiden. Att lämna tillbaka den defekta varan var emellertid inte att tänka på;

"Ånej, köpt är köpt!" påstod den uråldriga tanten bakom disken och vägrade ge pengarna tillbaka. Hon fick naturligtvis som hon ville, eftersom hon redan då var en relik från en svunnen tid. Det gjorde inget.

En sommar blev min mamma och min kusin jagade av några nyfikna kvigor när de sneddade genom en kohage. En annan gång såg jag en orm - eller möjligen en snok - i min sandlåda. Under regniga dagar fördrev vi tiden med att spela kort eller "Nya bondespelet", allt till ljudet av fallande droppar på plåttak och mullrande åska på avstånd.

Nu är torpet rivet sedan många år. På dess plats ligger en modern villa. Den smala grusvägen med grässträngen är borta; träden som kantade den är nedhuggna.

Inget finns kvar av min gamla sommardröm, inget mer än minnet av den. Förutom några gamla super8-filmer och en handfull bleknade fotografier. På dem står jag fortfarande framför det blekgula huset med röda knutar tillsammans med min farmor som dog för 25 år sedan. Min bror är ännu inte född, och mina föräldrar är unga och mycket moderiktiga à la 70-tal.

Ibland kommer allt detta tillbaka till mig, exempelvis när jag känner doften av mogna sädesfält eller när jag kör på någon liten skogsväg med gräs i mitten som är så högt att det stryker hörbart under bilens underrede. Eller när jag hör ljud från den tiden, ljud som mina föräldrar älskade och som bevarats på runda, platta men nästan bortglömda plastbitar.

Då är jag åter sju år och åker i min pappas chokladbruna och alldeles nya Saab 99 på väg mot sommarens absoluta höjdpunkt. Kanske får jag sitta i hans knä och styra den sista biten?

http://open.spotify.com/track/0aZEH2B9ljfOqRvsnjSFld

Två saker

2010-07-04T00:06:00.001+02:00

Att dagens text höll på att bli kort kan ni tacka kusin Gäsper för. Och min otränade kropp, som inte riktigt tålde att flytta typ tio ton möbler i trettio graders värme under svår transpiratorisk vätskeförlust. Men jag gjorde det frivilligt, så kanske måste jag skylla mig själv...

Två saker som bör sägas i brist på annat:

1. Ett boktips. Jag strör ju gärna sådana runt mig, eftersom jag svävar i villfarelsen att folk annars inte har en aning om vad de ska läsa. Men alltså:

Ni känner förstås till Kalle Anka och hans vänner önskar god jul? Det där programmet som sänts på julafton sedan 1959 och som nästan varje svensk kan utan och innan? Tjuren Ferdinand, Lady och Lufsen, Piff och Puff, ni vet. En obrytbar tradition. Jag har en egen sådan återkommande tradition. Den heter Benrangel och är en roman av Stephen King.

Innan litteraturfinsmakarna nu börja rynka på näsan måste jag säga att detta är Kings i mitt tycke allra bästa berättelse. Det är en äkta spökhistoria innefattande ett hus med gråtande spökbarn, drunkningshallucinationer, åskväder, sommarhetta, det kusliga ljudet av ropande lommar i skymningen, författare med svår skrivkramp och död fru, en diktafon som lämnas påslagen över natten och på morgonen innehåller ljudet av en förlorad röst, ett nästan hundra år gammalt mysterium och ett fruktansvärt övergrepp som grymt hämnas generation efter generation. Benrangel är min återkommande ljudboksläsning veckorna före sommarsemestern eftersom den i detalj prickar in känslan i författandet och kombinerar det med alla ovanstående spöklika och typiskt somriga fenomen. Jag känner helt enkelt igen mig i den. Nästan för bra, faktiskt.

Jag tänker inte berätta mer om den, men ni måste lita på mig; den ÄR värd att läsa. Särskilt just nu, och i all synnerhet om ni själva ägnar er åt någon sorts författande. Eller om ni bara tycker om stämningsfulla böcker som lever kvar långt efter att ni läst ut dem...

2. En förfrågan. Jag håller just nu på att lägga sista handen vid första delen av tre av Erik Johannesson. En av mina återkommande provläsare har krävt att få läsa den om en dryg vecka och jag gör verkligen mitt bästa för att hinna få den klar.

Finns det någon mer som är intresserad redan nu? Endast två exemplar till kommer att lämnas ut på prov, och de gamla provläsarna har första tjing. Förutsättningen för att få vara med och påverka är att man läser/har läst mycket, har bra språkkänsla och inte är rädd för att ge saklig kritik. Det sista är ett absolut krav och kommer inte att vara föremål för några som helst kompromisser.

Saklig kritik innebär detaljerad information om vad som är bra och vad som är dåligt, och dessutom på vilket sätt. Förmåga att finna logiska fel i form av motsägelser, kronologiska misstag förutom rena dumheter är ett måste. Att dessutom vara överkänslig mot pinsamma klichéer är i allra högsta grad meriterande.

Första delen omfattar ca 190 A4-sidor med 1,5 gångers radavstånd. Vänster marginal är extra bred för elaka och petimätriska kommentarer.

Del två av den blivande boken kommer att vara klar för läsning om två eller tre månader, del tre någon gång runt jul. Maila mig om ni är intresserade.

Alternativet för gamla provläsare som inte har tid eller lust just nu är att vänta tills hela boken är klar. Ni har som sagt förtur oavsett vilken variant ni väljer.

Tills nästa gång: kolla om era kylskåpsmagneter flyttar sig av sig själva. Eller om ni har något sorts väsen i källaren som dunkar en gång för ja och två gånger för nej i väggen vid direkt ställda frågor...

Ragnar

2010-06-25T00:25:00.002+02:00

Jag tror minsann att jag lovade att vara roligare den här veckan än förra, åtminstone på min Facebook-fansida. Den saken kan det förstås nog bli mest skrutt med, i alla fall om man ska ta hänsyn till min för tillfället sviktande inspiration härvidlag. :)

Men ta hänsyn ska man naturligtvis inte, så därför får jag ta till den gamla vanliga nödlösningen när allt annat fallerar; att ordbajsa om något som rör Erik Johannesson.

Sålunda handlar alltså veckans blogg om karaktären Ragnar.

Ragnar är en sidokaraktär, det vill jag gärna ha sagt med en gång. Han är en sån där figur som egentligen inte är så viktig för att driva berättelsen framåt, men som däremot är en jäkel på att sätta färg på delar av densamma. Exempelvis genom komik à la Helan & Halvan, det vill säga att dratta på ändan i tid och otid.

Ragnar arbetar som timanställd i handikappomsorgen i Klättens kommun. Vanligtvis brukar han vara på Solgården, en del av Klättens kommuns dagverksamhet för kommuninvånare med diverse psykiatriska diagnoser. Där fyller han sina dagar med att prata strunt och ställa till det i största allmänhet för såväl personal som deltagare.

Ragnar är dessutom en man som formligen älskar att prata. Helst pratar han förstås om sig själv, och om hur duktig han är. Problemet är bara att alla - även de mest psykiskt sjuka av deltagarna han förväntas ta hand om - genomskådar honom. Naturligtvis utan att han själv fattar ett dyft, eftersom både hans inkompetens och trögtänkthet är av det mer monumentala slaget.

Han är med andra ord lite kort om huvudet, för att säga som det ofrånkomligen är.

Dessutom är han klumpig, obildad, aningen arrogant och oändligt självsäker. Han är därför oerhört tacksam att skriva om; han har alla egenskaper som krävs för att man med gott samvete ska kunna kategorisera honom som en alldeles äkta fåne.
Detta med hans uppenbara brist på intellekt är något alla vet om. Utom Ragnar själv, förstås.

Erik skulle just resa sig upp för att avsluta pajaskonsterna - det vill säga hjälpa Ragnar på fötter - när denne plötsligt överraskade sin uppspelta och förväntansfulla publik genom att förvånansvärt raskt klara av saken på egen hand. Möjligen till det högst överkomliga priset av lite sträckt ryggmuskulatur, men dock.
Han for alltså upp som skjuten ur en kanon, vilt stirrande på Erik som om denne vore en mordgalen psykopat beväpnad med en mycket stor och vass förskärare.
”Ouaah! Nej, nej!” utbrast då Ragnar skarpsinnigt och såg fullständigt galen ut, vilket givetvis satte ny fart på den hjärtlöst skadeglada publiken. Ackompanjerad av skratt och taktfasta applåder lämnade han på så vis Solgården vilt springande för några veckors sjukskrivning i hemmet i lugn och ro.

Det här är förstås bara den ännu oredigerade avslutningen av ett kort avsnitt med Ragnar som huvudperson. Den "hjärtlöst skadeglada publiken" är de psykiskt funktionshindrade han är satt att ta hand om, och som han demonstrativt brukar applådera (braaa jobbat!!) när något i hans tycke gått bättre än förväntat.

Om det här är roligt låter jag förstås vara osagt, men i min värld är fånar - i synnerhet självsäkra och dumdryga fånar - alltid roliga.

Men vet ni vad det roligaste - alternativt sorgligaste - av allt är? Jo, det ska jag säga: Ragnar bygger på en helt och hållet verklig förebild.

Se därför för guds skull till att ni håller er friska, åtminstone mentalt. I alla fall om ni bor i en kommun som nästan heter Klätten...

Molma i mull och knossa i kraas

2010-06-19T22:56:00.006+02:00

"Det var ytterligt få som trodde på krig 1914. Ekonomisk blomstring och fred hade vid det här laget blivit till självklarheter i Europa, men under en putsad yta av välmåga och finansiell success kokade framåtskridandets alla oväntade motsägelser. Denna epok av stillhet och välstånd gick dräktig med ett mörkt något som snart skulle molma allt i mull."

Det här är bara ett kort och kanske inte ens representativt exempel, men det är genialt.

Smaka på orden, särskilt de i den sista meningen. På samma gång som det på sätt och vis är poesi, är det också en naken och rå föraning av den fruktansvärda, obegripliga katastrof som vi brukar benämna första världskriget, utan vilket det andra aldrig skulle ha kunnat inträffa.

Nå, föraning är förstås lite mycket sagt eftersom ovanstående är skrivet knappt 80 år efter krigets utbrott. Men det är ändå en i stort sett perfekt beskrivning av den förfärliga känslan av förestående undergång. Och det är något som jag verkligen gillar.

Orden är Peter Englunds, en man som numera är Svenska Akademiens ständige sekreterare och dessutom innehavare av stol nummer 10. (Själv sitter jag på stolarna nummer nitton a och b, av arton möjliga.) Men orden är till viss del också Georg Stiernhielms, 1600-talets store poet som ibland med all rätt kallas den svenska skaldekonstens fader. Uttrycket molma i mull är hans och återfinns i hans dikt Hercules från mitten av det glada 1600-talet:

"Döden molmar i mull, alt hwadh här glimmar, och gläntsar;
Döden kastar å kull, alt hwad här yppert, och högt är;
Döden knossar i kraas alt hwad här krafft har, och heelt är;
Döden trampar i träck, alt hwad här fagert, och fijnt är"

Muntert så det förslår. Men jag måste förstås ändå säga att det är välfunnet. Sålunda tilltalar även uttrycket att "knossa i kraas" den ständigt närvarande amatörförfattaren inom mig. I synnerhet som jag brukar påstå mig vara allergisk mot överdrivet bruk av mer eller mindre standardiserade klyschor av bästa(?) kvällstidningsmodell.

Orden "molma" och "knossa" fanns såvitt jag vet inte i svenska språket ens på 1600-talet (trots att det med en inte så liten överdrift var nästan det enda man gjorde på den tiden, åtminstone på slagfälten). De är nämligen uppfunna av herr mästerpoeten själv, som uppenbarligen inte drog sig för att leka lite med språket.

Och det är just detta Peter Englund gör bland annat i boken "Förflutenhetens landskap" ur vilken det inledande citatet är hämtat. Och han inte bara leker; han trollar dessutom. Han är faktiskt genomgående så vackert välformulerad att jag nästan blir grön av avund (apropå klyschor). Han målar med ord, han transformerar ett språk som påfallande ofta visar sig vara bedrägligt fullt av fällor, lönngångar och obehagliga överraskningar exempelvis i form av mer eller mindre lustiga syftningsfel (det där vet jag allt om) till något så fullkomligt som en litterär Venus från Urbino.

Min bildning är visserligen bristfällig; mitt intellekt möjligen en aning grunt. Men jag har åtminstone vett nog att känna igen en sann ordkonstnär när jag ser en. Genom några få välvalda ord i en enda mening drar Peter Englund obehagligt relevanta paralleller mellan 1600-talets grymheter och 1900-talets än värre galenskap. Och han lyckas göra det till en skön konst. För mig är det mycket stort, och jag böjer mig i djup respekt.

För att ni som läser detta (om ni orkade ända hit) inte ska känna er fullständigt lurade på vettigt innehåll i denna veckas blogginlägg, tänker jag nu ge er några boktips. Det gör jag av en enda anledning, nämligen att det är oerhört bra böcker.

I min värld lämnar en bra bok spår. Det gör alla de tre nedanstående:

Khaled Hosseini - Flyga drake och Tusen strålande solar

Peter Englund - Förflutenhetens landskap

Mitt uppe i redigeringen av Erik Johannesson som jag är, avslutar jag med en gammal klassisk hippielåt som ständigt verkar återkomma för mina karaktärer, på gott och ont. Just den här versionen - där det nära släktskapet med exempelvis Bach märks extra tydligt - har kommit att bli en ofrånkomlig del av både Erik och arbetet med honom:

Blånissar

2010-06-04T21:38:00.001+02:00

Jag brukar köra bil. Mest till mitt arbete, vilket innebär att jag kör ungefär tio mil om dagen. På den sträckan hinner man se både det ena och det andra, minst sagt. Eller annorlunda uttryckt; folk kör som kompletta dårfinkar. Eller blånissar, för att citera en god vän som i upphetsning råkade blanda ihop orden "blådårar" och "fartnissar".

Själv kör jag både laglydigt och säkert. Och hänsynsfullt. Och så vidare. Det är i alla fall vad jag själv tycker, och det är väl det som länkar samman mig med alla andra bilförare. Vi kör alla fullständigt felfritt.

Men var kommer då alla dessa blånissar ifrån? Svaret kan bara bli ett; det är vi själva som är blånissarna, fast det vet vi inte om. Eller så vet vi, fast vi vill inte kännas vid den pinsamma kunskapen.

Vissa män med hår på bröstet hävdar bestämt att det är kvinnorna som kör dåligt och stör trafikrytmen och skapar så kallade komplicerade trafiksituationer. Det tror jag är till viss del sant. Det vill säga, kvinnor kör precis lika dåligt som män, fast annorlunda. Nedanstående filmklipp är ett talande exempel i vår generaliserande tid på hur kvinnor kan köra dåligt. Se bara för guds skull till att stänga av ljudet, annars får ni öronen fulla med dagistechno:

Vi män kör inte så. När vi kör bil gör vi det istället med ett oändligt stort självförtroende, vilket är ljusår värre. Där kvinnor är osäkra och lite för försiktiga (läs: mesiga) kör en äkta apman som vore han en dödsföraktande kamikazepilot. Vi är inte rädda för att dö, och varför skulle vi vara det? När vi väl har satt oss i våra bilar - gärna utan fegsnöre - kan vi inte dö.

Därför kör vi en och en halv meter bakom framförvarande bil i 140 km/h. Därför gör vi idiotomkörningar strax före backkrön och när vi har möte.

"Jag kör fort, men bra" har jag ibland hört folk säga på fullt allvar. Det stämmer aldrig. Fort kör de förvisso, men knappast bra, eftersom bra körteknik är kopplat till ansvar för både sig själv och andra, och inte minst till stor respekt för trafikregler. Inte till stort ego och orimligt självförtroende, vilket man måste ha för att överhuvudtaget komma på tanken att hävda ovanstående.

Och det är där den stora skillnaden mellan könen finns när det gäller bilkörning, för att fortsätta det orättvisa men roliga generaliserandet. Kvinnor har i allmänhet inte samma destruktiva och ytterst störande behov av att låtsas att de kan allt, och därför blir de mer ödmjuka. Och det är antagligen en av de många saker som gör att jag personligen föredrar att umgås med kvinnor framför män, även om kvinnorna ifråga kan vara okonventionellt håriga och heta Bengt...

Supermamma

2010-05-29T00:48:00.004+02:00

"Pappa, kommer du ihåg när mamma skrek så att hon knappt kunde andas?

Mitt i mitt långsamma men intensiva redigerande av EJ dyker den där meningen upp. Den berör mig illa, men skulle samtidigt kunna utgöra den allra första mikroskopiska ledtråden till en ny berättelse. Den tändande gnistan.

Ofta funkar det så; ett ord eller en kort mening startar en process som i slutändan blir något avsevärt större, kanske till och med en hel bok.

Meningen får mig att börja fabulera; kanske skriker mamman för att hon drattat på ändan och slagit svanskotan när hon snavat över sonens legoklossar? Eller för att hon aningslöst gått i en av sonen listigt gillrad fälla inspirerad av Vlad III Dracula (även känd som Vlad pålspetsaren, se bild här) fast gjord av ett plockepinn och en tämligen banal soffgrupp? En komisk berättelse, alltså.

Eller så skriker mamman för att hon befinner sig på en auktion och just håller på att ropa in sitt livs fynd? En äkta gustaviansk karmstol kanske? Eller en antik servis med ett dunkelt och spännande förflutet?

Nja, det låter inte särskilt spännande, men skulle för all del kunna vara upptakten till en traditionell deckare med mord i antikvitetsbranschen. Inte riktigt min kopp te, om man så säger. Inte ens i den där antika servisen, om det nu råkar vara så att den faktiskt innehåller tekoppar.

Låt mig se; kanske mamman skriker för att hon just har försökt lägga sig i sin säng, men för sent upptäckt att någon har lagt hennes spikmatta under lakanet, som ett misslyckat och ganska smärtsamt skämt? Nej förresten, det där är för likt min egen verklighet. Man vill ju inte lämna ut för mycket av sitt privatliv till offentligt beskådande, liksom. Dålig idé, således.

Men så här kanske: sonen ifråga har på barns vis en mindre dispyt med sin bror, och den något enformiga diskussionen ("Nej!" "Jo!" "Nej!" "Jo!" "Nej!" "Jo!") har blivit en aning högljudd. Då rycker välmenande(?) mamma in och placerar sitt ansikte ca två centimeter från sonens, varpå hon med tordönsstämma - och för all del föga kvinnligt - vrålar för full hals och alltså tills hon tappar andan: SLUTA SKRIKA!!!

Om man köper den här sista idén är det alltför lätt att fortsätta. Exempelvis skulle man kunna tänka sig att sonen vid något tillfälle säger emot sin kära mor, och då genast får sina kläder utkastade i trappen och sedan själv tämligen hårdhänt ombedes följa efter desamma. Varpå ytterdörren låses med orden "Du är inte välkommen in förrän du är snäll".

Vi låter en timme passera innan sonen har hunnit bli "snäll" och sålunda åter blir insläppt i sitt eget hem. Då har kvällsmaten redan avätits, och kommer inte att plockas fram igen. Inte någon annan mat heller, för den delen. Sonen får - förutom att skylla sig själv - lägga sig hungrig eftersom han inte var hemma när de andra åt. Synd!

Avslutningsvis kan man tänka sig att sonen av någon outgrundlig anledning hellre vill bo hos sin pappa, vilket mamman motsätter sig eftersom hon vanemässigt hävdar att pappan är en mycket dålig förälder. Vilket hon motiverar med välformulerade fraser av typen (och håll nu för öronen om ni har svårt för grovt språk) "Pappa är en horbock som hellre vill knulla runt än vara med er", eller "Pappa tycker inte om er, han vill hellre var med fittan från Skövde", syftande på en nygammal kärlek som dök upp något år efter skilsmässan.

Men åter till vårdnadsfrågan: sonen ska bo hos henne, så sant hennes av ren ödmjukhet påhittade e-postadress är supermamma@tjosan.se. Vare sig han vill eller ej. Och det är inte en ekonomisk fråga, nej då, alls inte. (Men om pappan trots allt får vårdnaden om sonen kan han glömma att få några pengar av henne. De är hennes! BARA HENNES!)

Tvärtom handlar allt bara om öm moderskärlek, vilket hon visar genom att jaga den plötsligt halvt hysteriska sonen runt i pappans lägenhet efter en så kallad "pappahelg". Anledningen till jakten? Tja, låt oss säga att han inte vill följa med sin mamma hem av orsaker som är totalt obegripliga. Typ.

När hon till sist lyckas tränga in den darrande och storgråtande åttaåringen i ett hörn tar hon tag i hans armar och skakar honom våldsamt, samtidigt som hon vrålar "VARFÖR VILL DU INTE FÖLJA MED MIG HEM? VA? SVARA MIG!"

Ja, det där var ju förstås en fråga som inte var så lätt att besvara, om ni tillåter mig en liten sarkasm.

Fortsättningen kan se ut så här: mamman vrålar lite till på sitt barn, sedan släpar hon ut honom i hallen under gråt och skrik ("Hjälp mig pappa! Snälla! Hjälp mig!"). Dramat avslutas med att pappan inte står ut längre, och faktiskt agerar genom att helt sonika lyfta ut den som ett bi ilskna mamman ur lägenheten. Visserligen under vildsinta hot om rättsliga åtgärder från hennes sida. Men dock: utan barn.

Se där, ett lyckligt slut på ett för övrigt oerhört sorgligt - och minimalt - utkast till en möjlig berättelse.

Låt mig gissa; jag antar att inte många av er tycker att ovanstående - det vill säga den sista av idéerna - låter som någon särskilt lockande berättelse. Ni har i så fall min fulla förståelse. Själv hade jag inte velat ta i en sådan bok med tång, eftersom jag föredrar böcker som får mig att må bra på ett eller annat sätt. Jag kommer alltså att strunta i att skriva om den olyckliga före detta familjen, bara så ni vet. Åtminstone i bokform.

Men det finns trots det "lyckliga" slutet ändå en sak som stör mig, och det är en enda mening som dessvärre måste vara med. Ni vet, den där som ibland brukar stå i början på amerikanska filmer. Nämligen den ganska utslitna frasen "based on a true story".

Förstås med reservation för e-postadressen som naturligtvis inte är "supermamma@tjosan.se". Ordet "tjosan" är påhittat.

Förtydligande:

Ovanstående inlägg handlar definitivt inte om mig och min familj. Min fru skulle ALDRIG drömma om att kalla sig något så förmätet som "supermamma". Även om hon i och för sig skulle kunna göra anspråk på titeln med gott samvete...

Den motsägelsefulla slumpen

2010-05-14T22:01:00.006+02:00

Nu har det hänt igen; att något jag skrivit om på ett eller annat vis tangerat verkligheten.

Det är sannerligen inte första gången. I "Det obrytbara mönstret" finns flera olika händelser som till min förvåning, förskräckelse eller tillfredsställelse faktiskt inträffat på riktigt först efter att jag skrev klart boken. Inte i detalj naturligtvis, men ändå med så stor likhet att det är svårt att inte höja på ögonbrynen när man konfronteras med dem.

För att inte strö spoilers omkring mig avstår jag från att berätta vad det gäller, ifall det finns någon som ännu inte läst boken (och har planer på att göra det). Men jag lovar; man behöver inte vara utrustad med alltför mycket fantasi för att tycka att det är lite kusligt att en verklig Johan i utkanten av vår bekantskapskrets i princip kom att dela öde med bokens Johan ett halvår efter utgivningen, bara för att ta ett enda exempel.

Men jag tror att jag börjar i fel ända. Jag börjar från början istället:

Min hemsida hanssvensson.com toppas med mottot "dikt & verklighet", som ni kanske har sett. När jag bestämde mig för att det skulle finnas med, var det för att mycket av det jag skriver så att säga åker snålskjuts på verkligheten. Är det inte existerande personer jag snor utseende eller karaktärsdrag ifrån, så är det geografiska platser. Och det finns faktiskt en medveten tanke med det; det är nämligen mycket lättare att skapa en levande bild av något i en påhittad historia om det (nästan) finns på riktigt.

Det gäller ju förstås att vara konsekvent när man knycker från verkligheten, vilket jag kapitalt misslyckades med i förra boken. I "Det obrytbara mönstret" utspelar sig en del viktiga händelser i huvudpersonen Petters kök. Läsaren märker nog aldrig något, men i mitt huvud sker detta i åtminstone två helt olika miljöer; mitt eget kök och en variant av mina svärföräldrars, beroende på var i berättelsen man befinner sig.

Låt mig säga så här: det skulle bli ganska svårt för mig om jag blev tvungen att göra en skiss av det där köket...

En annan sak som kan bli jobbig är om man förlägger handlingen till en verklig, offentlig miljö, som i ovan nämnda bok exempelvis. Då måste man verkligen se till så att alla detaljer blir rätt; till exempel att en kyrkas fönster och portar placeras på exakt samma sätt som i verkligheten. Annars kommer vän av ordning och påpekar felaktigheten, vilket man sedan ska gå och tänka på utan att kunna göra något åt. Boken är ju redan både tryckt och såld när klagomålen börjar strömma in.

Detta är något som jag verkligen har tagit lärdom av i Erik Johannesson. Inte en jäkel ska kunna komma och säga att den eller den gatan inte ser ut si eller så, eller att en viss affär inte fanns i en viss by vid en viss tidpunkt, eller att vädret minsann inte alls var så grått och trist just den sommaren. Och detta för att allt utspelar sig i en värld som är oerhört lik vår, men ändå inte.

Jag har tagit mig friheten att förlägga handlingen till för mig välbekanta miljöer, men varit noga med att ge dem andra namn för att slippa övermannas av besserwissrar en vecka efter boksläppet.

Därför föds Erik inte i byn Ljungbyhed, utan i byn Risbyslätt. Därför möter hans mamma Kerstin inte sitt livs kärlek på det numera nedbrunna danspalatset Klöva Hallar vid Söderåsens fot, utan på det numera nedbrunna danspalatset Djupe Skreva vid Sydåsens fot. Och därför bor den vuxne Erik inte i en lägenhet i det gamla brukssamhället Klippan, utan i en lägenhet i det gamla brukssamhället Klätten.

Och så där håller jag på genom hela boken, och inte bara vad gäller namn på platser. I ett av de enligt min mening roligare avsnitten i berättelsen blir Erik inbjuden till reklamradiokanalen "Bäst musik just nu" och dess härliga morgonprogram "Morron-tjo", där bland andra den förskräcklige Gerd Füle försöker få Erik att framstå som en komplett idiot. Vem som i slutändan blir komplett idiot tänker jag förstås inte avslöja, men ni förstår väl tanken med mina namnbyten, eller hur?

Och så över till det som det här inlägget egentligen skulle handla om; hur detaljer i mina berättelser ibland skär genom verkligheten och tycks bli till en underlig del av densamma.

För det finns nämligen en lustig detalj i detta med mina namnbyten. Det är naturligtvis en ren tillfällighet, men det är icke desto mindre en ganska lustig sådan. Jag upptäckte den faktiskt inte förrän igår när jag satt och redigerade foton till min hemsida om den nya boken.

Först har vi en bild på en vägskylt som binder samman två av berättelsens viktigaste platser:

Och sedan har vi en skylt vid infarten till Eriks födelseort:

Och det är nu det lustiga dyker upp; fram tills att jag började byta namn på vägskyltarna hade jag inte ägnat en tanke åt de nya namnens längd, bara att de betydde ungefär samma sak som originalnamnen. Men när jag började räkna bokstäver visade det sig att mina påhittade namn dessutom innehöll exakt lika många bokstäver som originalen. Varför namnbytena på skyltarna blev oväntat lätta.

Det här kan man ju tycka är nästan löjligt, men det är dock tre rätt av tre möjliga. Och även om man tar med alla de saker som inte råkar stämma så väl som de ovanstående, blir dessa tre namn - de viktigaste ortsnamnen i boken - ett bra exempel på hur slumpen hela tiden försöker motsäga sig själv.

Dikt & verklighet. Ett inte helt oävet motto, tycks det.

För tredje veckan i rad blir det nu lite progressiv rock som avslutning. Jag har blivit strängt åthutad att berätta om vem som tipsar mig om all bra musik, och därför tillkännages nu med viss stolthet att mannen som ständigt förser mig med dessa fantastiska progrockalster heter Hannes och är min äldste son.

Denna veckas favoritlåt heter "The Ancient In My Brain" och framförs live av den japanska gruppen Kenso. Deras musik gör mig så glad, så gladh...

Ett fått kokainpaket

2010-05-07T23:41:00.002+02:00

Egentligen har jag ju som bekant(?) bestämt mig för att ett inlägg i veckan får räcka. Men när man springer på rubriker som denna kan det inte hjälpas:

Inte för att jag känner någon större lust att raljera över medias förmåga eller oförmåga att hantera svenska språket, verkligen inte. Jag om någon vet hur lätt det kan vara att göra bort sig i text. Men visst är den här ändå lite söt?

Klippanbo åtalas efter fått kokainpaket

Att kokainpaketet är fått tycker jag verkar förmildrande. Om det hade varit köpt hade det förstås varit en helt annan sak, men så länge det är fått tycker jag att det är ok. Eller nåt...

Någon som minns Kurt Olssons TV-program Fådda blommor...? :)

Av skadan blir man vis

2010-05-07T21:55:00.004+02:00

Det här är ännu ett inlägg som kommer att beröra boken som faktiskt inte längre heter Erik Johannesson. Vill ni hellre läsa kvasiintellektuella texter av tvivelaktig karaktär får jag be er återkomma lite senare, när huvudet inte längre är så fullt av Erik med flera.

Av skadan blir man vis. Så brukade min farmor säga vid olika, som hon tyckte, lämpliga tillfällen. Som när jag haft det dåliga omdömet att med full kraft blåsa rakt ner i en gammal kaffekvarn, och genom denna aningslösa (korkade om ni vill) handling lyckats få ögonen fulla med malt kaffe. Det hjälpte inte ens att gråta i flera timmar efteråt.

Eller som när jag fick för mig att stoppa ett änglaspel genom att med tummen och pekfingret ta ett resolut tag om en av de snurrande änglarna. (Ni vet vad ett änglaspel är, eller hur? Platta plåtänglar som snurrar runt och plingar, framdrivna av värmen från några små - men mycket varma - ljus. Ni ser sambandet? Plåt och ljus?)

Jag satt resten av den eftermiddagen med tumme och pekfinger nedstoppade i ett vattenglas. Farmor hade vänligheten att byta vatten när det blev ljummet och inte längre förmådde kyla mina brännblåsor.

Som sagt: av skadan blir man vis. Det vill säga; man gör inte om samma dumhet igen. Förhoppningsvis.

Dessa forntida minnesbetor kan vara bra att ha i bakhuvudet nu när det är dags att för tredje gången under min tvivelaktiga så kallade författarkarriär ge mig i kast med redigeringen.

Avsikten med redigeringen är att upptäcka och åtgärda felaktigheter i texten, t ex motsägelser, dåligt språk eller allmänna och ospecificerade dumheter.

Som extra säkerhetsåtgärd - och för att jag inte helt och hållet litar på mitt eget omdöme - skickas texten därefter till några utvalda provläsare. Dessa är inte bara kunniga, läsvana och vackra, utan även ganska rättframma. Elaka, skulle kanske någon säga. Och det är precis det som behövs när man tror att man skrivit något som är nästan felfritt.

Det är här min farmors gamla visdom kommer in. För att bespara mig de värsta elakheterna (Hahaha! Det där är som hämtat ur en kioskroman!) har jag redan nu tagit till mig råden från den förra provläsningen, det vill säga Det obrytbara mönstret. Därför har jag överst i min anteckningsbok - som innehåller romanens kronologi, persongalleri och lite annat - skrivit tre ord som jag hela tiden måste hålla i huvudet medan jag rättar upp det jag skrivit:

Personbeskrivning. Känsla. Miljö.

Det känns särskilt viktigt att tänka på de tre sakerna i den här berättelsen, eftersom jag är mycket angelägen om att det ska bli en färgstark och mustig berättelse inte bara genom handlingen. Befinner man sig på Sydåsen ska man bokstavligen känna doften av regn, mossa och gamla boklöv; står man på en gata i samhällena Klätten eller Risbyslätt en sommarmorgon ska det lukta ljummen asfalt, bilavgaser och nybakade bullar från fiket strax intill. Och det får aldrig någonsin vara någon tvekan om exempelvis Eriks utseende; hans långa, svarta hår, bleka hy och klena kroppsbyggnad måste vara en självklarhet. Även för läsaren, som naturligtvis inte känner honom som jag gör.

Målet är att hinna redigera minst ett kapitel i veckan. Lyckas jag hålla den takten är manuskriptet klart för provläsning någon gång i början av december. Fast jag hoppas ju förstås att det går fortare. För vem av mina provläsare skulle vilja få ett drygt sexhundra sidor tjockt manus att läsa lagom till jul...?

Som avslutning skulle jag vilja ha en låt som heter GOS med det japanska bandet Kenso, men den hittar man i alla fall inte på Youtube. Därför blir det den här istället. Inte lika bra men åtminstone i ungefär samma stil:

Karaktärer

2010-05-01T23:30:00.002+02:00

"En blogg som handlar om mina böcker. Ibland åtminstone."

Så där står det strax här ovanför, ifall ni inte har sett det. Det borde ju rimligen betyda att mina inlägg i första hand skulle handla om författandet, snarare än om allt annat. Som hundar, "langande" äkta hälfter, hemmagjord filosofi, lustiga frisyrer och allmän misantropi, bara för att ta några exempel.

Problemet är bara att när jag så att säga försöker hålla mig till ämnet blir det tämligen knastertorrt. Och vem är egentligen intresserad av hur långt jag har kommit i skrivandet av ett eller annat bokprojekt som knappast kommer att ges ut i större upplaga än hundra ex?

Nå, oavsett hur många som är intresserade kommer dagens inlägg att handla om boken, eftersom idéer och uppslag om andra ämnen för tillfället verkar lysa med sin frånvaro:

Den gångna veckan har jag använt till att göra en kronologi, för att inte på något ställe i boken råka påstå att X är 39 år när han i själva verket borde vara 40.

Det kan tyckas lite trist, det håller jag med om. Men är trots allt en nödvändighet, åtminstone i det här fallet. Berättelsen spänner nämligen över många år, och det är i princip omöjligt (för mig) att hålla reda på alla detaljer i huvudet. Som t ex vad vissa mer perifera karaktärer heter i efternamn, eller hur de ser ut.

Kanske tror ni nu att jag börjar bli lite senil eftersom jag inte ens kan hålla reda på mina egna skapelser, och det trodde jag nästan själv också först. Men när jag tidigare idag gjorde en snabbinventering av knappt halva manuskriptet kunde jag räkna till 33 olika namngivna karaktärer. Och det finns naturligtvis fler som jag inte orkade eller hann räkna.

I inlägget Smakprov från den 7 februari i år lade jag ut en kort oredigerad del av texten. Nu tänkte jag ge er ytterligare ett smakprov, den här gången på några karaktärer; en del oumbärliga, andra... något mer umbärliga.

Sivert - En lätt förståndshandikappad man vars favorituttryck är ett ganska högljutt "Bingo!". Vilket används tämligen frekvent och ofta med stor träffsäkerhet. Som till exempel när Ragnar (se nedan) oförmodat drattar på ändan, eller när ett nytt könummer plötsligt kommer upp på bankkontoret.
Ragnar - Pinsam vikarie på dagverksamheten Solgården. Applåderar ofta och gärna deltagare vid ovan nämnda verksamhet när de gjort något utöver det vanliga. Som att flytta en brödkorg från köksbordet till vasken, exempelvis. Hans "Braaa jobbat!" kan få nästan vem som helst att spontankräkas.
Gerd Füle - Radioman på reklamradiokanalen "Bäst musik just nu". Bisittare och lustigkurre i programmet "Morron-tjo". Föredrar utan undantag drastiska lösningar på olika problem. Har en ovana att ständigt slicka sig över tänderna i jakt på överblivna matrester.
Tutti - Kvinnlig kollega till ovan nämnde Gerd Füle. Utmärker sig mest genom sitt maskulina, gnäggande skratt. Har oerhört svårt att finna synonymer till ordet "härlig", varför det förekommer minst en gång per mening.
To-Otto - Eriks fascistiske mellanstadielärare, vars öknamn härrör från en gammal skånsk ordvits: Otto med "to i bägge ändar". Alltså syftande på hårväxt i... äsch, det kvittar.
Nyfikna fru Larsson - Granne till Eriks morföräldrar. Vet allt om alla, främst genom ytterst effektiv och egenhändig underrättelseverksamhet. Upptäcks ibland med ena örat mot en eller annan ytterdörr. Mitt bokprojekts "Krösa-Maja".

Jag tror det räcker där. Både med exempel på medverkande karaktärer och på det här inlägget. Som traditionell avslutning kommer här veckans favorit (min alltså) ur äldste sonens ganska omfattande skivarkiv - 70-tals bandet Focus med Hocus Pocus. Och nej, det är inget skämt även om det kanske ser så ut...

Den allsmäktige

2010-04-24T23:09:00.007+02:00

Jag ljög. Förlåt alla (2 till 3) bloggläsare, men jag har gjort det igen. Ljugit er rakt upp i ansiktet, som det heter. (Vad skulle man förresten annars kunna ljuga er rakt upp i, undrar jag? Utan att det blir plumpt?)

Dagens inlägg blir inte det korta "Det är fullbordat" som jag visst lovade förra veckan. Utan snarare "Det är fullbordat" med en massa vidhängande kvasifilosofi. Alltså precis som vanligt.

Men för att ta saker och ting metodiskt och i god ordning:

Berättelsen om Erik Johannesson är nu helt färdig. Förra veckan skrev jag klart det sista kapitlet, och idag avslutade jag epilogen. Den senare har förresten ställt till det lite för mig; jag blev tvungen att skriva fyra olika versioner innan jag tyckte att jag hade hittat rätt. Men som kompensation för merarbetet tror jag att jag åtminstone har lyckats få till ett slut som förhoppningsvis kommer att sätta myror i huvudet på de eventuella läsarna. På samma sätt som ett sådant där lite knepigt ackord precis i slutet på någon jazzlåt kan få en att haja till.

Men hur min 675 sidor långa berättelse slutar kanske jag inte ska säga för mycket om just nu...

Låt mig istället påpeka att det är en oerhört märklig känsla som infinner sig när ett sådant här mastodontprojekt plötsligt blir klart. Det som så länge varit en levande, föränderlig historia har plötsligt transformerats till något statiskt, något som redan har varit. Det känns nästan som om jag har tappat kontrollen över mina karaktärer, eller än värre; som om de har tagits ifrån mig. Samtidigt som det är en lättnad när man inser att man faktiskt har lyckats ta projektet så här långt, är det också en sorts sorg över att det är över. Jag ska aldrig mera vara tillsammans med Erik, Elektra och de andra på samma vis som jag har varit fram till och med idag, trots att mängder med arbete återstår innan manuset ens kan lämnas ut på provläsning.

Resterar alltså finputsning i en första redigeringsfas. Gissningsvis kommer jag att få göra mig av med en hel del "onödig" text, för att inte tala om alla kronologiska felaktigheter som jag VET finns på många ställen. Jag får nog anledning att återkomma till det i något framtida blogginlägg, skulle jag tro. Grattis, läsare.

Nu undrar ni kanske i och för sig inte hur mycket som kommer att finnas kvar av den nuvarande versionen i den tryckta boken, men jag kan ju berätta det ändå:

Allt. Och inte så mycket.

Allt av själva historien. Men kanske nästan inget av mina nuvarande formuleringar och detaljer. Och det är här magin kommer in: jag har skapat en historia som är vad den är, och det enda som nu kan ändras är HUR jag kommer att berätta den, inte VAD som ska hända i den.

Det är också där det blir en aning sorgligt. Allt som återstår för mig är att slipa lite på språket och justera andra teknikaliteter. Men oavsett vad jag tar mig till finns ändå mina karaktärer där, oberörda bakom alla ord och fantasifulla formuleringar, levande och självständiga men ofrånkomligen fångade i det öde jag bestämt åt dem.

Och tänk om... tänk om det jag just gjort är att ha skapat en ny verklighet, vid sidan av den där jag själv befinner mig? Vad gör det mig i så fall till?

Just det. Jag skriver inte ut det eftersom det skulle kunna reta mina ateistiska vänner och dessutom verka en aning förmätet för alla er andra. Men faktum kvarstår; jag, och alla andra som sysslar med någon form av konstnärligt arbete, är skapare av världar. Världar i vilka vi faktiskt är allsmäktiga.

Sug på den tills vi hörs om en vecka, vänner. :)